Humulus Lupulus

Two Term IPA from Diamond Bear Brewery

2010-12-23T03:36:00.002+01:00

This years Two Term IPA is here again. I am in heaven. What a wonderful beer.

Nutcracker

2010-11-22T00:01:00.006+01:00

Nutcracker är en halvmörk ale från Boulevard brewing som släpps lagom till eller strax innan Thanksgiving. Den har en lätt maltig sötma som gör att den fungerar bra till de flesta fylliga fettrika maträtter. Den är väldigt lättdrucken trots att den har en hel del karaktär genom sin karamellmalt. Den värmer också gott i vintermörkret trots att alkoholhalten är moderata 5,9%.

Första gången som jag hade möjligheten att prova detta öl var förra året just till Thanksgiving och faktiskt vid ett tillfälle då min kompis Urban från Humulus Lupulus var på besök här i Arkansas. Vi plockade ut ett antal olika intressanta öl från liköraffären till Thanksgiving middagen och jag kommer ihåg att jag hann prova åtministone en Nutcracker innan hela sexpacket var slut.

Mitt smakminne av detta öl var mycket angenämnt så denna gång såg jag till att köpa åtmintone två stycken 6-pack. Vid en familjemiddag igår så ansåg 3 stycken inbitna lagerdrickare att detta faktiskt var en god ale och att de skulle kunna gro ett tycke för denna öl. Jag kan inte helt säkert säga om det är ett bra betyg eller inte för en inbiten 'ale drickare' som jag själv.

Förra året så blev Two Term IPA från Diamond Bear Brewery (som nästan harde Orval karaktär) min höst favorit men detta år tror jag att det blir Nutcracker från Boulevard Brewing.

Sexpack

2010-11-14T04:47:00.009+01:00

Här i USA så köper man alltid öl i 6-pack om det inte är en special öl som säljs i 75 cl flaska. Pga detta så blir det inte ofta av att jag köper ölsorter som jag redan från början vet att jag nog inte kommer att tycka om. Framförallt talar jag om vissa lagersorter som inte verkar speciellt intressanta.

Min lokala matvaruaffär har dock börjat med ett alternativ som innebär att man kan plocka ihop ett sexpack från många olika sorters öl. Jag har endast provat det en gång förut och för andra gången ikväll. Tyvärr så visar det sig nog att mina fördomar är besannade. Dessa oftast lättdruckna öl är jag glad att jag inte köpte ett helt sexpack av.

Bud light lime har jag blivit rekommenderad spontant i snabbköpet av andra ölköpare och jag har varit måttligt intresserad. Den faller ganska platt i mitt provglas, inget skum att tala om vilket förmodligen dess anhängare tycker är positivt. Det doftar lite fruktigt, Fanta kanske? Smaken är syrlig och påminner om 'busgrogg' dvs öl och fruktsoda.

Landshark lager har ett förvånansvärt kraftigt skum och lite unken doft. Det är också förvånansvärt fylligt men har ingen speciell smak. Som törstsläckare fungerar denna dock utmärkt.

Gamla Heineken blir det inte av att köpa ofta nuförtiden trots att det var en av mina första öl att dricka för nästan 30 år sedan. Skummet är bra och den har en liten men ändå något kryddig doft. Mycket mer beska än i de två första ölen men är ändå en sämre törstsläckare än Landsharken och det är inte heller ett njutaröl så vad skall man ha den till? Känns som sagt konstigt att den smakar så lite men det är ju så här som man upptäcker olikheterna, när man provar öl mot varandra.

Andra omgången så blir det överjästa öl. Så skönt att lämna lagerträsket. Gamla Bass kommer jag inte ihåg när jag drack senast. Det är många år sedan. Skummet är hyfsat, mörkare än koppar i färgen. Doften söt och maltig. Något syrlig typisk brittisk ölsmak som jag nästan glömt bort. Saknar den inte. Bass hävdar att de är världens första Pale Ale. Ja, kanske till att använda uttrycket men knappast som ölstil. Tyvärr så känns den ganska trist och intetsägande idag efter alla goda Pale ales som jag kan dricka i USA.

Goose Island harvest ale: Krämigt vackert skum, mörkare än Bass. Underbar humledoft med tallbarrs inslag. Frisk och fräsch smak med mycket god balanserad beska.

Tror inte jag orkar med gamla Guinnes ikväll. Det är faktiskt väldigt roligt att prova öl mot varandra på detta sättet. När man köper ett sexpack av samma sort så blir man van eller inkörd på en ölsmak och accepterar den på ett annat sätt än när den ställs mot andra sorter. Det är som sagt en ögon öppnare att prova öl mot varandra.

Orval

2010-11-13T00:42:00.010+01:00

Som resident in USA så kan jag knappast klaga på brist på ölkultur. Här finns verkligen ALLA sorters kända ölkulturer från Europa tillgängligt. Även ölstilar som dött ut i Europa upplivas i USA av hantverksbryggerier som också uppfinner nya ölstilar. Ibland så saknar jag dock att kunna handla några få Europeiska öl till anständiga priser. Oftast blir priset så mycket högre i USA pga av importen än i Sverige. Ikväll köpte jag dock två stycken öl som jag inte druckit på ett tag till priset av vardera ett 6-pack av öl. Chimay blå och Orval.

Orval är kanske ett av världens mest speciella öl och jag tycker inte riktigt att den får det erkännande som den förtjänar. Visst är de andra trappist bryggeriernas produkter väldigt bra också men det finns ingen av dem som sticker ut så mycket som just Orval. Jag vågar påstå att jag i vilken blindtest som helst skulle kunna peka ut just Orval. Den har en helt unik smak som ingen annan lyckats, eller velat kopiera. Så torr, så stålbesk, så kryddigt aromatisk att det finns ingen likhet i världen som jag känner till. Den är så god och så fantastisk t.o.m som törstsläckare att jag skulle utan tvekan kunna dricka Orval en hel kväll. Det skulle jag inte kunna säga om någon annan trappist. Leve Orval, önskar den vore något billigare.

En nyhet som jag inte tidigare provat från Choc Brewery är denna Super Saison. Så sent som för endast ett år sedan hade jag aldrig i mitt liv provat varken Saison eller Biere de Garde. Nu helt plötsligt så verkar det poppa upp flera sådana från ett antal Amerikanska mindre bryggerier, Detta är just ett sådant exempel som jag tidigare nämnde, ölstilar som inte är speciellt populära i Europa eller kanske jag skulle säga, ölstilar som inte är så vanliga i Europa, flödar nästan över här. Tidigare har jag berättat om att vete-öl är otroligt populärt här i USA och även om det är ganska vanligt förekommande idag i Sverige så är utbudet, mångfalden här slående av denna ölstil.

Chocs Super Saison har ett krämigt fint skum. Det är ganska grumligt och ogenomskinlig. Färgen är ljusare än brons, kanske man kan säga 'råg-gult'?

Doften är frisk, lite pepprig och kanske aningen vinös. En klunk avslöjar en ovanlig lättdruckenhet trots den relativt höga efterbeskan. Det finns likheter med Orval men vi pratar om öl i helt olika divisioner. Orval finns på min 10 i topp lista av öl. Denna Saison är god men kan jag skilja den från någon annan Saison? Naturligtvis inte.

PS: Vem är mannen på bilden och vad har han med detta att göra?

Det är ju den ökända Guvernören av Arkansas ORVAL Faubus som 1957 gjorde sitt namn ökänt inte bara i USA utan också i världen. Kanske första gången som Little Rock blev känt i omvärlden, dock inte i en positiv anda.

Tre favoriter, kanske...

2010-10-30T01:37:00.005+02:00

En sak som jag gör alltför sällan och som jag inser att jag måste göra oftare är att prova favorit öl mot varandra. Just det här med att prova olika öl vid samma tillfälle när man kan jämföra dem klunk för klunk är verkligen en ögonöppnare.

Goose Island IPA, Avery IPA och Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är tre favoriter som jag ofta dricker men aldrig tidigare vid ett och samma tillfälle.

Goose Island är lätt att få tag på överallt, t.o.m där jag handlar mat. Avery IPA och Torpedo finns hos välsorterade liköraffärer. Jag har älskat alla tre lika mycket, trodde jag.

Nu när jag provar dem mot varandra så framstår Goose Island fortfarande som den lättdruckna IPA som jag alltid tyckt den vara men jag blir förvånad över att den nästan verkar lite tunn. Man skall ha i åtanke dock att 'tunn' i dessa sammanhang, dvs att prova tre IPA:er mot varandra betyder inte 'tunn' i samma bemärkelse som att prova en IPA mot en lätt lager. Men det är just detta som är finessen. Att prova samma öltyp mot varandra är verkligen det ärligaste sättet man kan bedöma öl för nu framträder karaktärer hos de olika ölen som jag inte skulle ha märkt om man blandat öltyper vid provningen.

Avery IPA som jag alltid har satt på en jättehög pediestal känns lite dammig och nästan maltig.

Sierra Nevada är den enda som verkligen står emot i det här testet. Eftersom den smakar bäst så vinner den stort på bekostnad av mina två andra favoriter.

Men det är klart att om jag skulle öppna flaskan med Averys Dugana IPA så kanske Torpedo skulle stå sig slätt. Så konstigt det kan bli.

Årets Öl 2009/2010

2010-09-25T15:43:00.000+02:00

Så var ytterligare ett år avklarat och ett nytt öl utsett till Årets öl. Inför årets omröstning hade vi dessutom ändrat lite på hur det skulle gå till så av den anledningen kändes det lite extra spännande.
Inför gårdagens omröstning hade 8 öl nominerats med kriteriet att de fanns att tillgå på Systembolaget. Det behövde nödvändigtvis inte handla om nya öl alltså. De nominerade ölen, och i den ordning som det provades, var:

India Pale Ale, Fullers
Golden Ale, Oppigårds
Trashy Blonde, Brewdog
Summer Twist, Oppigårds
Black October, Sigtuna Brygghus
Amarillo, Oppigårds
Mohawk Extra IPA
Maharaja Imperial IPA, Avery

Förutom arrangörerna (jag själv och Kjell Jansson) var det ingen som kände till nomineringarna (förutom sin egen) och provningen genomfördes blint. Omdömen om utseende, doft och smak gjordes gemensamt men betygsättning och sammanfattat omdöme gjordes enskilt. När sammanställningen var klar hade vinnaren följande motivering:

"Med dess tropiska frukter i både doft och smak har man lyckats att få en otroligt välbalanserad och fulländad amerikansk pale ale. En ren njutning från början till slut."

På vår skala, 1 till 9, fick vinnaren hela 8,875 i betyg och var ganska överlägsen då tvåan fick 7,5 i betyg.

….och vinnaren är…."trumvirvel"……Amarillo från Oppigårds Bryggeri. En mycket värdig vinnare som verkligen tog öl-Sverige med storm när den lanserades, och nästa vecka finns den åter på Systembolaget. Grattis Oppigårds!

Humulus Lupulus håller sitt 24:e Årsmöte

2010-09-23T17:26:00.000+02:00

I morgon, den 24 september, håller ölsällskapet Humulus Lupulus sitt 24:e årsmöte.
Den största händelsen på årsmötet blir omröstningen av årets öl som, eftersom vi har brutet räkenskapsår, omfattar öl från september 2009 fram till morgondagens möte.
Det nya från i år är att de nominerade ölen kommer att provas blint och sedan baseras omröstningen på betygen som dessa öl får totalt sett av alla medlemmar. Omröstningen omfattar numera endast en kategori, vilket är "Årets Öl - Alla kategorier". Det enda kriteriet som måste vara uppfyll är att ölet måste finnas tillgängligt på Systembolaget. Så på lördag den 25:e september kan vi avslöja vem vinnaren blev och även vilka de nominerade var. Så kolla in då!

Samael från Avery brewing

2010-09-14T04:43:00.006+02:00

En ny lyxöl i Avery Brewings 'demonserie' som jag provade ikväll är Samael. Tidigare releaser i denna serie inkluderar Mephistopheles och 'The Beast'. De förra hade jag en utmärkt provning av när jag kombinerade den förra med Mörk choklad och den senare med grönmögelost. Båda provningarna var ett ölminne för livet.

Samael väger in på duktiga 16.45% volym så detta är som ni förstår en extrem öl. Doften är portvin och russin, smaken relativt söt med samma smaknyanser som doften. När öl blir så här starkt tycker jag det är svårt att hitta flerfaldiga aromer, det blir alltid någon som dominerar och här är det portvinsdoften.

Jag är väl sisådär förtjust i demontemat som Avery har använt sig av. Tycker det känns lite onödigt men deras produkter är det inget fel på. Precis som The Beast och Mephistopheles, så kan nog inte öl bli så mycket bättre än så här. Tänjer man ytterligare så kommer man in i träskmarkerna, (läs Goose Island Bourbon Stout).

Premiär för den första hembrygden!

2010-09-06T04:13:00.006+02:00

Min underbara fru Karen överraskade mig på min senaste födelsedag med ett hemmabryggeri. Jag har bryggt öl tidigare för många år sedan i Sverige och resultatet har varit varierande. Eftersom jag hyser ett stort intresse för öl och ölkultur så är det min fasta övertygelse att man inte kan uttala sig eller försöka sig på att vara expert på öl innan man bryggt sitt eget öl.
[/caption]
Mitt äventyr i USA i detta fall började den 25:e Juli. Detta var en söndag och redan på tisdagen innan den veckan hade jag brutit sigillet som startade jästen i sin förpacking. Eftersom detta var mitt första 'riktiga' försök med 'proffsverktyg' för hemma bryggning så var jag ju fundersam på vad som är normalt i processen. T.ex så svällde inte jästpaketet upp inom 1-3 dagar som skulle vara det normala och jag började förstås fundera på om det trots allt hade svällt tillräckligt för att använda det. Nu vet jag att det tog 5 dagar innan min jäst hade svällt tillräckligt för att användas.

På söndagen var jag tvungen att starta eftersom man måste använda jästen inom fem dagar efter det att den har aktiverats och svällt. Nu startade en process i att rengöra allt som ölet skulle komma i kontakt med, vörtpanna, slangar, jäskärl, vörtkylare etc. Allting rengjordes extremt noggrant för att den känsliga vörten inte skulle blir infekterad med bakterier.

Efter kokning tappades vörten över till jästanken och jästen tillsattes. Två veckor senare tappades ölet över till en klarningstank där socker för flasklagring tillsattes. När jästen har jäst ut all socker ur vörten så går den i vila och för att få kolsyra i ölet och ett trevligt skum så tillsätter man socker strax innan flasktappningen.

Efter 2 veckor på flaska så provade jag ölet och det fanns knappt någon kolsyra att tala om. Ölet smakade väldigt bra men det hade inte den friska smaken från skum och kolsyra så jag beslutade att skaka varje flaska och sedan låta det sitta i två ytterligare veckor.

I fredags när jag provade ölet efter 5 veckor från koket så var jag förvånad själv över hur professionellt det smakade. Ingen skulle kunna säga att detta är hembryggt, inte ens ett ölproffs. Det har en väldigt stor arom från aromahumle och smaken är helt klar utan någon 'hemmabryggd' smak. Efterbeskan är mycket tydlig men ölet är ändå lättdrucket och fungerar utmärkt som törstsläckare eftersom alkoholhalten är moderat på strax under 5%.
[caption id="attachment_1461" align="aligncenter" width="225" caption="Min AIPA blev MYCKET bättre än jag någonsin vågat hoppats på"][/caption]
Sammanfattat omdöme så trodde jag inte att man kunde brygga så här gott öl själv. Kanske en stor del i framgången ligger i vörtkylaren som tar ner vörten efter koket till jästtemperatur på 20 minuter?

Hur som helst så var detta en klar succe.

Skål !!!

Att kunna säga vad man tycker om öl och ändå bli förstådd

2010-08-07T03:51:00.013+02:00

Jag har funderat på en sak. I Sverige, så åtnjöt jag förmånen att vara omringad av människor som kände mig sedan långt tillbaka och också kände till mitt intresse för öl och ölkultur sedan många, många år tillbaks.

Här i US and A är jag en 'nobody' ur Ölkulturell synvinkel. Även om jag alltid försöker sprida ölkultur av gammal vana (och det fungerar väldigt bra på 'gräsrotsnivå') så ekar min röst tämligen ohörd i andra sammanhang än mina kollegor, vänner och familj.

Om jag tillsammans med mina vänner från Ölsällskapet Humulus Lupulus i Sverige skulle säga att jag tycker att Öl X smakar förfärligt så vet jag att mitt omdöme skulle betraktas med den långa erfarenhet som jag delar med mina kollegor och de skulle tycka som jag eller kanske att jag har fel men ändå förstå, för vi har provat öl tillsammans över 23 år.

Jag har haft förmånen att stifta bekantskap med en lokal ölvetare, John the Beersnob. Han har ett nyhetsbrev som innehåller den bästa information som man kan få som Ölfantast i centrala Arkansas. Han vet alltid först vilka nya öl som är släppta och var man kan hitta dem. Han leder ölprovningar på olika restauranger i Little Rock och är förmodligen den största Öl-auktoriteten här i Little Rock med omnäjd.

Jag har pratat med honom ett antal gånger och senaste ölmiddagen satt jag bredvid honom och vi pratade om ett öl som han höjt till skyarna som ett av de bästa öl som någonsin producerats, Goose Island Bourbon Stout.

Själv så har jag haft oerhört svårt för detta öl, vilket till viss del förvånar mig. Det finns inte många öl som jag baxnat inför när det gäller beska, fyllighet, styrka osv. Men just denna Gooose Island Bourbon Stout är något som förvånat mig själv i och med att jag kan inte alls finna något bra i den. Jag tycker den är en ölhybrid som närmat sig träskmarkerna när man inte vet om det är öl eller vin.

Det finns åtskilliga öl som är kraftigare i smak, mörkare (skulle kanske säga svartare), fylligare, osv som jag fortfarande tycker om ur ölperspektiv. Exempel på detta är 'The Beast', 'Mephistopheles', 'Hog heaven' etc från Averys brewing. Jag kan dock inte finna mycket förmildrande omständigheter kring Goose Island Bourbon Stout trots att jag ÄLSKAR det mesta som kommer från det bryggeriet. Deras IPA är en av mina absoluta favoriter.

När jag berättar för Little Rocks beer snob #1 att jag inte alls tycker om G.I Bourbon Stout så vet förstås inte han att jag har provat öl i 23 år och sågat ytterst få öl som tillverkats med kvalitet syfte. Självklart tror han som jag själv skulle ha trott om någon som provat Chimay Blå, Sierra Nevada Torpedo IPA etc, och sagt att de inte tyckte om det, att de är noviser i fråga om öl och att det tar år att utveckla en sofistikerad smak för öl.

Nåväl, jag kan säga att Goose Island Bourbon Stout 'Inte alls smakar som öl' och att Jim Koch (Samuel Adams) är en konstig figur som trots att han har resurserna , brygger öl som smakar som Bud, Coors, Michelob förutom hans extrema exempel som de flesta inte kan köpa för att de kostar flera tusen kronor.

Goose Island Bourbon sucks and Samuel Adams does not have a single beer that a beer lover wants to drink.

Nu är det sagt. Vad tycker ni?

Sol inne - Sol i sinne!

2010-07-24T18:29:00.001+02:00

Igår provade jag Summer Sun från Williams Brothers Brewing igen och den är verkligen en trevlig sommaröl. Denna öl är ju ingen nyhet direkt men denna gång förde jag anteckningar under provningen också.
Omgående ser man ett normal-tjockt skum ovanför en relativt ljus kopparfärgad öl.
Doften har en tydlig maltkaraktär med fruktiga undertoner. Lite fox-kola (citron) kan skönjas.
Smaken är väldigt frisk och fruktig och har en tydlig brödighet. Beskan är reltivt kort och lämnar inga bestående intryck. På det hela en ganska angenäm sommar-ale! Skulle funka bra som "gräsklippar-öl" faktiskt, eller en varm afton när man vaktar grillen.
Okej, det finns många som har en roligare karaktär, men det finns också många som smakar sämre.
Får nog lova att säga att detta är 7 av 10 i betyg.
Angenäm men utan större personlighet.

Krönleins kan fortfarande leverera.

2010-07-20T18:09:00.000+02:00

Befinner mig fortfarande vid sommarstugan i Ängsholmen, en liten Mälarvik strax utanför Eskilstuna. Efter en dag fylld av motion och upptäcks-promenader satte jag mig nu ner i den tidiga kvällssolen för att prova en ny öl. Jag hade naturligtvis försökt hitta något som skulle passa in i miljön så det fick bli Halmstad Sommar Lager från Krönleins Bryggeri.
Studerar man glaset så kan man konstatera att denna öl verkligen är ljust gul med ett vitt, storbubbligt skum.
Doften är lite päronestrig och parfymisk och leende kan jag konstatera att Krönleins hussmak sitter kvar - den parfymiska delen! Djupare ner i glaset hittar man en tydlig maltdoft med lite söta toner.
Smaken är ganska torr och lite brödig. Beskan är relativt påtaglig och hänger kvar i gommen en stund. Eftersmaken har tydliga drag åt knäckebröd och majs. Etiketten avslöjar att ölet ska innehålla halländsk fläder men den var så väl dold att jag inte kunde fånga den. Möjligen att den friska smaken skulle ha sitt ursprung i flädern, men som sagt, det var inget man associerade till. Som den sommarlager detta ska vara så får jag lov att säga att den överraskade mig. Denna var välbalanserad och frisk, precis som den utger sig att vara. Ingen modern lager med amerikansk humle eller som på annat sätt kan mäta sig mig lageröl från svenska mikrobryggerier som Sigtuna, Oppigårds, Eskilstuna Ölkultur eller Dugges. Ganska anspråkslös men passar utmärkt vid grillen eller efter en varm dag på badstranden
Betyg 6 av 10

Kalla mig gärna för sur, men jag blev glad till slut.

2010-06-29T17:41:00.000+02:00

Jag hade redan planerat att vi skulle avsluta midsommarafton med att prova Nils Oscar Sorachi Blonde så framåt midnatt åkte den fram och vi började sniffa och "sippa" i glasen. Min första reaktion efter doftandet var att här har vi en typisk belgare med inslag av koriander, surdeg och vete. Smaken ger vissa inslag av citrus och lite söt frukt. Jag tyckte att det var lite för spritsig och spretig i sin karaktär. Personligen tycker jag att denna är lite för söt och har en alldeles för klen beska. För de som tycker om denna öltyp, eller belgiska öl i allmänhet kan jag föreställa mig att de tycker denna är ett trevligt sommaralternativ. För mig klarar den inte av "hypen" och jag förstår inte alls vad som var så speciellt med den, förutom den snygga flaskan då. Lägg där till att jag fortfarande har svårt för att älska "suröl". Vad jag förstår på de flesta, som tycker om denna öltyp, så var den lite för klen.
Betyg 5 av 10

Nej, skam den som ger sig. Jag hade ju längtat efter en fin avrundning av denna midsommarafton med en härlig ölupplevelse så fram med en DuganA IPA från Avery istället. Väl i glaset har vi en härligt, grumlig aprikosfärgad vätska som pyr av aprikos- , persika- och citrusdofter över glaskanten. Man anar en lite mer trögflytande vätska när man snurrar på glaset och ser den lite sirapsliknande konsistensen. Så här lång påminner den väldigt mycket om en DIPA eller Imperial IPA faktiskt.
Smaken lämnar ingen oberörd heller. Känner hur ett leende sprider sig i ansiktet och faktisk även hur jag blir lite varm i hela kroppen. En mäktig parad av citrus, grape och aprikos radar upp sig framför både näsa och mun. Känslan i munnen är sammetslen och jag tycker att alkoholen är väl dold. Nästan så att jag skulle påstå att denna är lättare att ta till sig än AleSmith IPA. Beskan är påtaglig men ganska kort, i detta avseende skulle jag påstå att den påminner om en amerikansk pale ale istället. För att fatta mig kort, så är detta en väldigt trevlig öl och jag fick min avslutning och kunde känna mig nöjd.
Betyg 8 av 10

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

2010-06-20T21:18:00.001+02:00

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA. En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

Moderna tider på Eskilstuna Ölkultur

2010-06-18T09:07:00.002+02:00

Idag firas bryggare Arto födelsedag med premiär av hans egna brygd - Artos Moderna Lager - på Eskilstuna Ölkultur. Hans egen beskrivning av ölen ser ut så här:

"Artos moderna lager är en ljus lager på 5.8 procent med mycket karaktär av generösa humlegivor. Pilsnermalt med en liten dos munchnermalt och ljus karamellmalt ger en vackert gyllengul färg. Ovanpå en kraftig bottenbeska samsas det eleganta tjeckiska Saaz-humlet med en dos med amerikansk Cascade-humle i en skön förening som ger en både kryddig och fruktig smak och doft."

Utöver detta så har de också en hel del nyheter på flaska, bl.a. tre nya öl från det amerikanska bryggeriet Tomas Creek Brewery.

Appalachian Amber, 5,5 ABV, 0,35 l Tomas Creek Brewery, USA
Class Five IPA, 5,5 ABV, 0,35 l, Tomas Creek Brewery, USA
Deep Water Dobblebock, 6,2 ABV, 0,35 l, Tomas Creek Brewery, USA

Kanske är det dags för att avlägga besök på Eskilstuna Ölkultur i eftermiddag.

Seeyoulator

2010-06-13T03:03:00.007+02:00

Ännu ett öl i Boulevard Brewings smokestack serie. Baksides etiketten förtäljer att detta är ett öl av dubbelbock typ som brukade bryggas på munk kloster. Ofta i samband med att en munk gått hädan så bryggde hans munkbröder en dubbelbock och gav den ett namn som hedrade den munk som gått till de sälla jaktmarkerna. Namnet slutade oftast då på ...ator. (Mest känt kanske sorten Salvator är). Därav namnet på denna dubbelbock, Seeyoulator, eller 'See you later'

Här har vi en mycket mörkare brygd än Tank 7 men den är dock transparent när man håller upp den mot ljuset. En stor fyllighet med lätt kvarhängande sötma. Balansen mellan sötma och beska är så lika att det inte går att säga att det är antingen ett sött eller beskt öl. Lite Chimay känsla finns det här men smaken är fylligare än i den beligiska varianten. Banan doft finns även i denna brygd som dessutom är lagrad på cederträ.

Det är intressant att dricka denna typ av öl någon gång då och då. Jag tycker inte att den passar speciellt bra som vare sig mat öl eller sällskapsöl. Den höga maltigheten borde ju passa bra med mat men beskan i kombination med den höga alkohol halten gör den svårparad med de flesta maträtter tycker jag. Vad dricker man helst Dubbelbock till?

Tank 7

2010-06-13T02:54:00.005+02:00

Första gången jag provade Tank 7 från Boulevard Brewings Smokestack series var på Khalils Pub i Little Rock där de hade den på fat. Min reaktion då när jag inte hade en aning om vad detta är, var att det var en uppfriskande, smakrik men relativt lättdrucken öl som passade både med mat eller som sällskapsöl.

Nu när jag har inhandlat lyxflaskan på 75 cl med champagnekork så står sig det första omdömet rätt väl. Nu vet jag dessutom att de klassificerar denna öl som 'Farmhouse ale', dvs det är inte definitivt om detta är av typen Saison eller Biere de Garde, en skillnad som är nästan omöjlig att dra efter mina efterforskningar.

När jag nu kan prova den hemma så hittar jag lite nya dofter som jag inte upptäckte på puben. Jästestrar och banan finns där. Det har en stor fyllighet och en kvarhängande beska men det är inte svårdrucket. En törstsläckare en het sommardag efter att dagens arbete är avslutat. Kanske var det så man resonerade i bondgårdarna i norra Frankrike och södra Belgien då denna öltyp brygdes. Med tanke på dess styrka så somnade nog bonden in rätt så gott efter törstsläckningen.

Det var sannerligen drag i Dragets Kanal

2010-06-06T11:14:00.001+02:00

Sitter i den sena eftermiddagssolen, arbetsveckan är över och "arbetshelgen" startar. "Det är mycket nu!" som man brukar säga. Jobb, födelsekalas, studentplanering, justering av trädgården inför sommaren och massor av idéer till bloggarna. Så, för att komma in i rätt stämning, tog jag fram en Dragets Kanal Dubbel IPA (11752) från Nynäshamns Ångbryggeri.

Skummet i glaset var fast och lite gul-vitt. Färgen på ölen var kopparfärgad. Dofterna som sipprade upp från glaset gav associationer till en fruktmarknad i Marrakech. Söta frukter, citrustoner, apelsin-cest och farinsocker.

I bakgrunden kunde även inslag av pumpernickel hittas. Efter ett par klunkar samlades ett lika brett smakregister med inslag av söta exotiska frukter, russin och salmiak. Malttonerna var också väldigt tydliga. Smaken gav en ganska kort beska med viss restsötma. Alkoholhalten på 7,7 var mycket väl dold.
Detta var sannerligen en trevlig Dubbel IPA, gemytlig och med ett underbart brett doft- och smakregister. Beskan var som sagt kort men efterbeskan dröjde kvar dessto längre. Efterbeskan och inslagen av apelsin gör att man tänker på bitterheten i en engelsk apelsinmarmelad. När jag doftade i det nu tomma glaset kände jag mig i det närmaste besviken över att flaskan var så liten…innehållet tog slut alldeles för fort.
Betyg 9 av 10

Sigtuna South Pacific Pale Ale - modifierad Easter Ale!

2010-06-02T16:02:00.002+02:00

Sigtuna South Pacific Pale Ale är en något modifierad Sigtuna Easter Ale. Det är fortfarande en Amerikansk Pale Ale (APA) och innehåller de intressanta Nya Zeeländska humlesorterna Motueka (som ej var med i Easter Ale), Pacific Gem och Riwaka. Den har också humlats på ett annorlunda sätt jämfört med Easter Ale. Nog om detta, Easter Ale var trots allt en succé i påskas så det lovar gott.
Upphälld i glaset får den ett kraftigt skum som har dofter av mögelost och filmjölk!? Färgen är något gyllen. Omgående känns tropiska frukter och de typiskt fruktiga humleinslagen i doften. Efterhand känns även en nyans av aprikos. Smaken är också den ganska fruktig och till en början lite söt. Efter kommer en härligt lång beska. Man kan även känna toner av mango.
Totalt sett tycker jag denna öl är lite estrig men har tydliga karaktäristika från både humle och malt. En klart godkänd sommaröl som kommer att uppskattas för dess törstsläckande karaktär (för den har lite tunnare kropp än vad vi är vana vid från Sigtuna) och jag tyckte nog bättre om den nu än i Påsk-versionen. Fruktig och en lång skön efterbeska. Jag är övertygad om att denna blir en storsäljare i sommar!
Betyg 7 av 10

(Nu väntar jag bara på Sigtuna Red Ale, som lär påminna om Sigtuna Röd Påsk, vilken för mig var en av årets bästa öl!)

Jag hålls med slåttern...

2010-05-31T19:30:00.001+02:00

Tänkte att jag skulle ge ett lite mer fylligt omdöme om Oppigårds Slåtteröl i kväll. Denna ljusa lager har av flera oberoende källor ansetts vara en av de mer tunna produkterna från Oppigårds och inte alls lika humle-fruktig som de vi är vana vid att Oppigårds öl brukar vara. Sekunderna efter att jag hällde upp denna öl och sedan doftade i glaset så kände jag faktiskt uns av svavel, vilket skulle kunna tyda på dåligt utjäst öl. Doftförnimmelsen direkt därefter gav en del päronestrar och smörkola. Efter den första klunken konstaterar jag att denna öl har en mycket framträdande beska som sitter i länge. Efterhand känns en viss restsötma med en tydlig maltkaraktär. I bakkant anas en fruktig ton.
På det hela taget en öl som är lätt att ta till sig och som har en stadig och lång beska. Påminner lite grann om en Pils faktiskt, kanske beror detta på den tjeckiska humle som använts. Ett mycket gott alternativ för er som vill byta ut en Staropramen mot något fräscht, svenskt!
Betyg 7 av 10

Smygpremiär för Nils Oscar's Sorachi Blond!

2010-05-27T09:33:00.000+02:00

Nils Oscar smygstartar med att erbjuda Sorachi Blond på fat på ett antal krogar runt om i landet. Ölen kommer att presenteras den 27:e maj på följande ställen:
STOCKHOLM
Treskillingen
19 Glas
Oliver Twist
Järnet matsal & bar
The Bishops Arms Bellmansgatan
The Bishops Arms Vasagatan
LINKÖPING
De Klomp
NORRKÖPING
Black Lion Inn
ÖREBRO
The Bishops Arms

Nils Oscar har dessutom lovat att ha folk på plats på krogarna i Stockholm mellan kl 17.00-19.00 ungefär. Sorachi Blonde har säljstart på Systembolaget den 1:a juni.
Så ni som har möjlighet vet var ni ska vara den 27:e!

Råg på råg

2010-05-23T04:34:00.004+02:00

Boulevard brewings lyxserie, 'The Smokestack series' presenterar denna Rye on rye. Har faktiskt haft denna liggande i kylen ganska länge och varit spänd på att prova den. Det skall vara en av de bästa i Smokestack serien.

Ett mäktigt skum byggs upp i glaset när jag slår upp ca en fjärdedel av flaskans innehåll i mitt provglas. Doften är mycket spännande med inslag av sherry, fikon och russin. När man snurrar den i glaset för att frigöra dofterna så skummar den upp igen med en vacker skumkrona.

Smaken är komplex. Sherry doften omvandlas snarare till whisky i smaken med en kvarhängande bitterbeska. Detta är en mycket ovanlig öl. Har nästan svårt att analysera den med alla starka smaker som slår emot mig.

Jag läser att endast 10.000 flaskor tillverkades av detta öl men det är inte helt korrekt för etiketten på min flaska säger att den som jag dricker är nr 252 av 12148 producerade. Kanske skulle jag ha sparat min flaska eftersom jag verkar ha fått tag på en av de absolut första i produktionen. Rye on rye ligger i den övre prisklassen med $13 för en flaska i vinstorlek men jämfört med andra öl som säljs för detta pris så tycker jag att jag fick mycket öl för pengarna. Det enda jag saknar är en ölbroder att bekräfta storheten i detta öl med. Men jag får ju dock dricka mer av detta fantastiska öl.

Det här är ett njutar öl. Tror inte att jag skulle servera det till mat pga av dess starka smaker och exklusivitet. Detta är ett 'efter middagen' öl som njutes eftertänksamt. Jag ger detta öl 9 av 9 möjliga totalpoäng på Humulus Lupulus skala. Man kan nog inte göra öl så mycket godare än så här. Det finns dock flera som landar på 9 av 9 men jag kan med gott samvete foga Rye on rye till den skaran.

En halvmeter Öl

2010-05-22T14:08:00.000+02:00

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl".

En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt.
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10

Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Premiär för 3 nya öl på Eskilstuna Ölkultur

2010-05-20T09:30:00.001+02:00

I morgon är det tok-många nyheter på Eskilstuna Ölkultur. Hela tre nya sorter och beskrivningarna ser ut så här enligt Eskilstuna Ölkultur själva.

Tumbo tysk pilsner

Tumbo är en mycket ljus lageröl i tysk stil på 4.8% bryggd enbart på pilsnermalt. Tumbo är torr och väl utjäst och har en frisk och ren smak av spannmål från malten, och i princip ingen humlearom. Humlet i form av Magnum och Hallertauer ger sig till känna i smaken och som en lång och ganska kraftig efterbeska. En törstsläckare i värmen som förhoppningsvis kommer snart.

Munktell exportöl

Munktell export är en lättsam ljus ale på 5.3 %. Ölen är bryggd på pilsnermalt, ljus karamellmalt och melanoidinmalt som bidrar med lite färg och karaktär. Vi har använt traditionella tyska och tjeckiska humlesorter i form av Magnum för beska, Hallertauer Tradition för smak och Saaz för arom. Ölen har tagits fram i nära samarbete med Munktellmuseet där vi tagit inspiriation från gamla recept med dem skillnaden att vi jäst den som en ale och inte som en lager. Ölet finns endast att tillgå i Munktellstaden.

Ölen i Munktells bryggeri från 1854 kunde ha smakat ungefär så här. Johan Theofron Munktell tillverkade Sveriges första lokomotiv "Förstlingen" 1853. Samtidigt påbörjades bygget av Munktells bryggeri vilket 1854 stod klart för att leverera ett gott öl till de anställda som ett alternativ till brända och destillerade drycker. Männen i Eskilstuna drack på den tiden i genomsnitt 2,7 liter brännvin per vecka vilket hade negativ inverkan på produktion och kvalitet samt också arbetarfamiljernas ekonomi. Genom att signera ett kontrakt att de skulle avstå från brännvin erhöll arbetarna gratis öl under arbetet. Resultatet blev det önskade, ökad produktion och kvalitet samt att familjen hade pengar kvar till mat även i slutet av löneperioden.

Gamla Linköpings porter

Gammal Linköpingsporter 'GLP' är en mjuk och fyllig starkporter på 6.5% som är beställd av Bishops Arms i Linköping och vi säljer emellanåt något fat i vår egen medlemspub. GLP är framtagen i nära samarbete med Bishops medarbetare i Linköping som är mycket kunniga och intresserade. GLP är bryggd på pilsnermalt, caraaroma, melanoidinmalt och två sorters chokladmalt. För humlegivorna har vi uteslutande använt det det nyazeeländska humlet Pacific Gem. GLP har en initial doft av kaffe och torr choklad. Smaken är maltig och karamellig som övegår i en mjuk och söt och fyllig avslutning som balanseras av en tydlig beska. En öl att sitta och smutta på länge länge. Pröva gärna smaksensationen att njuta den tillsamman med en bit choklad!

Så bege er till Eskilstuna Ölkultur i morgon och var med på premiärerna….

Mile high Barley Wine Ale

2010-05-16T05:58:00.006+02:00

Nästa deltagare i Samuel Adams Longshot serie är 'Mile high Barley Wine Ale'. Jag tror att det första 'Barley Wine ale' som jag provade var från Youngs Brewery i London under ett makalöst bryggeri besök där 1992. Vi 4 från ölsällskapet Humulus Lupulus blev mottagna som kungar och behandlade som sådana också under våra 4 timmar med Youngs fantastiska personal. Bland de öl vi provade och som de skänkte oss efter besöket var Old Nick Barley Wine ale. Som en relativt ny ölprovare var just den öltypen lite svår att acceptera. Idag tycker jag att Old Nick från Youngs brewery förmodligen är en av de bästa Barley wines som jag har druckit.

Här har vi dock en amatör från New Mexico som har kokat ihop en Amerikansk variant på denna ölstil. Doften är inte alls lika påträngande söt som i Old Alen som provades tidigare, Snarare är den något återhållen men med lite av jästig, siraps liknande arom.

Smaken är dock inte alls söt vilket är postivt. Snarare är smaken torr men med en rejäl beska. Old Ale och Barley vine kan ligga nära varandra i smaken eftersom de båda tenderar till att bli lite söta i smaken. Därav finns dock inget i denna Barley vine som snarare ligger närmare en IPA i smaken. Beskan är dock mer bitterbeska än aromabeska.

Jag är inte en stor fan av Samuel Adams produkter idag. Jag tycker de är för maltiga för min smak. Dessa longshots tycker jag dock hör till det bästa som bryggeriet har presterat. Eller har de? Det är ju amatörbryggares alster.

Samuel Adams Old Ben Ale

2010-05-16T05:38:00.002+02:00

Samuel Adams verkar ha gjort det till en tradition att låta amatörbryggare deltaga i en tävling som resulterar i att SA bryggeriet lanserar deras alster om de är rikigt bra. Man kallar detta Samuel Adams 'Longshot'

I år består 'Longshot'-sexpacket av 2 stycken 'Lemon Pepper Saison', 2 stycken 'Mile high Barley Wine Ale' och 2 stycken 'Old Ben Ale'

Det sistnämnda är ett öl i English Old Ale style men bryggt av en amerikansk amatörbryggare.

Ölet är mörkt kopparfärgat med kvarhängande skum. Doften är söt, lite nötaktig. Smaken är väldigt söt men inte kompakt sötma. En befriande beska tvättar bort den första socker chocken. 9% alkohol är högt och man undrar hur de kan dölja den så väl. Det här är ingen ölstil som jag är överdrivet förtjust i men om jag måste dricka den så föredrar jag att den smakar som denna öl. Gång på gång tycker jag att det bevisas att USA är det ledande landet i världen i ölkultur. Ölsorter som jag inte tycker speciellt mycket om från sina ursprungsländer smakar oftast väldigt bra i Amerikansk hantverkstappning.

Sigtuna Sommar Wit - Vitt eller Svart

2010-05-13T20:59:00.000+02:00

Regnet öser ner utanför fönstret. Mitten av maj månad och sommaren känns väldigt avlägsen med sina 12 grader på termometern. Känns ju då lite konstigt att sitta med en kandidat till sommarens bästa öl i handen.
Sigtuna Sommar Wit är en grumlig, något mörk halmgul öl med tydlig jästfällning. Doftminnet får sig ett spratt när jag sniffar och känner en tydlig svaveldoft, förnimmelser av för kort lagrad Slovakisk Pils gör sig påmind. Strax därefter kommer dofter av skumbanan och en viss syrlighet. Inslag av örter.
Smaken har en tydlig veteton och en frisk ton av citron. Eftersmaken är påtagligt maltig. Överlag en ganska tydlig wit-karaktär, lite citrus-aktig och genomgående balanserad. Kan mycket väl se denna som en törstsläckande sommaröl om man gillar denna öltyp. Sigtuna fortsätter att övertyga i sina brygder och lyckas i denna skap något som passar väl till grillade fiskrätter i sommarvärmen.
Betyg 8 av 10

Sakta flyter Donau...

2010-05-12T15:49:00.000+02:00

Rakt igenom Bratislava flyter den…brun och sörjig. Motsatsen till Donau måste vara Bratislavas öl, för den flyter raskt och frisk överallt. Under vårt besök till Bratislava hann vi med 2 lokala bryggeri-pubar, 10-talet pubar samt en hastig inventering av öl-utbudet i matvaruhusen.

Inledningsvis besökte vi bryggeripuben Bratislavsky Mestiansky Pivovar, grundad 1752. Helt nyrenoverade lokaler, sparsmakat och modern inrett.

Efter en kort rundtur fick vi prova deras egen Bratislavsky Leziak. En grumlig vätska med ett kritvitt, kraftigt skum. Första sniffen i glaset gav en påträngande svaveldoft, vilket tyder på att det lagrats för kort tid. Nyans av smörkola och en gemytlig munkänsla. Efter denna provade vi Cerna Dvadsiatka, en mörkare och mer maltrostad öl. Översatt tror jag att det betyder "Mörk Tjugo" vilket kan stämma med menyn där det efter namnet står 20. Den kändes betydligt rundare och här återfanns ingen svaveldoft alls. Denna öl var från ett annat mikrobryggeri vars namn jag dessvärre missade.

Nämnas bör också en pub (restaurang) som heter Slovak Pub. En mycket spektakulär pub med ofantligt många rum och en inredning så märklig att man kunde sitta och studera den i timmar.

Under söndagen avnjöts ett antal iskalla Zlaty Bazant på olika uteserveringar i den underbara försommar-värmen. Även om Zlaty Bazant inte är den bästa pils man kan prova så upplevs den ändå som väldigt trevlig när man dricker den i Bratislava, på en uteservering, i den värmande solen.

Nästa dags stora händelse blev besöket på Omamas Shop Cafe. Denna bryggeripub (egentligen är det Richtar Jacub Brewery som är inhyst i Omamas lokaler) hittade vi en dryg kilometer bort från centrum, på en liten oansenlig gata (Sasinkova 19).

Här var det genuint, nött och gemytligt. En underbart trevlig innergård och en bryggerihund som hälsade på gästerna. Vi försökte prata lite med de glada herrarna bakom disken för att få lite information om deras öl men dessvärre var deras engelska lite för sparsmakad så vi fick nöja oss med teckenspråk istället.
Vi provade os igenom hela deras fat-sortiment som bestod av 4 sorter, vara två var från ett annat bryggeri. Deras egna hette Jakub(ljus) och Katarina(mörk). De andra två hette Chotebor och Svijany. De bägge första var båda bättre än de vi provade på Bratislavsky-bryggeriet och av de sista två måste nämnas att Chotebor hade en beska som inte gick av för hackor. Nästan så att man blev törstigare ju mer man drack…Jakub var för övrigt en riktig "smörkola-bomb".

Det svåraste under hela vistelsen var att hitta mörka, Slovakiska öl att dricka. Därför blev vi smått besvikna när vi på flygplatsen var tvungna att dricka upp några flaskor öl på stående fot (väskorna vägde för mycket enligt Ryan Air's mått) och vi konstaterade att Zlaty Bazant Mörk på flaska smakade alldeles förträffligt och att vi inte hittat denna på fat under hela resan.

Jag skulle nog kunna påstå att ölkulturen flödar i Bratislava, och väl på plats så smakar deras öl alldeles utmärkt. Kvalitetsmässigt håller den nog samma mått som Tjeckisk öl och kanske kan man hitta en ersättare till gamla favoriter som Kozel eller Bohemia Regent.
En liten anekdot:

- När Humulus Lupulus besökte Prag 1993 så gjordes ett studiebesök på Staropramen. Vi var alldeles lyriska över deras öl och påtalade ett flertal gånger att de måste försöka exportera detta till Sverige. Tre månader senare fanns Staropramen att köpa på Systembolaget! Så kanske hittar vi nått nytt från Slovakien till hösten ;-)

Premiär för Hällby Hefe

2010-05-08T06:58:00.001+02:00

Fredagens premiär på Eskilstuna Ölkultur - Hällby Hefe.

"Hällby är en traditionell tysk veteöl med kraftig jästfällning vilket gör att ölet är disigt. Vi har använt den berömda jästen från Weihenstephan som ger ölet en doft av kryddnejlika och banan. Ölet är bryggt på lika delar pilsnermalt och vetemalt, och vetemalten ger ölet en mjuk och jordig maltkaraktär. Beskan är mycket låg och lurar försiktigt i bakgrunden. Hällby Hefe är en härlig törstsläckare inför sommarsäsongen."

La Merle Saison

2010-05-07T04:22:00.003+02:00

Så här i början på sommaren så smakar Saison speciellt bra. Denna öltyp är ju uppfriskande som en Wit-beer men har ju oftast mycket mer karaktär. Denna Saison från North Coast Brewing doftar friskt och fruktigt och har lite pilsner doft.

En munfull av denna uppfriskande öl är en perfekt törstsläckare. Den har en lite syrligare karaktär jämfört med en Wit och den har mer arom och smak än veteölen. Kanske är det lite nyhetens behag men jag älskar verkligen Saison och Biere de Garde.

The best beer in the world

2010-05-06T03:47:00.018+02:00

As beer connoisseur, you quite often get the question from people new to beer culture; 'What is the best beer in the World?' or 'What is your favorite beer?'. Most of us hate that question because when you are a beer connoisseur, it means that you are trying a lot of different beer styles from all over the place and it is impossible to name just one.

Besides, we would like to say that; 'It is depending on the occasion' or 'It depends on the season', or 'It depends on the time of the day' or 'It depends on what food that you are having with the beer'

Most people who ask that question get quite impatient at any of the above answers and stare you in the eyes and say 'But if you can just name ONE'.

Many of us have experienced that situation and felt how impossible it is to answer that question. However, after doing some extensive testing...... :-) for months and months and months.... here is the answer:

Diamond Bear Two Term Double IPA !!!!!

Diamond Bear Brewery

Let it be known to the rest of the world, this is the best beer ever made.

I can just not get tired of this beer and it is amazing. Once in a while you run into a special beer that just throws you away because of it's enormous scent or extreme bitterness or alluring complexity. But after trying that type of beer at several times, you kind of feel that your first impression was somewhat out of shock and after a while you get a little bit used to what you thought was the best you ever tried.

When Two Term IPA was available at Diamond Bear brewery, I stocked up on two cases without having tried it even once before. The next week I went back to the brewery and bought 4 more cases since I was sure that this beer is going to sell out extremely fast. I have since then tried this beer frequently for almost 6 months now and I just can't get tired of it.

It has a perfect balance of malt and hops, a little bit more on the hoppier side than the malt which I prefer. It has an enormous full bouquet of flavor and scent but is still extremely drinkable. If I had to choose one single beer to drink for the rest of my life it would be Two term IPA because you just cannot get tired of it and I have found out that it satisfy both the Connoisseur and the newbie .

During Little Rocks foamfest last weekend, some of my friends got to try Two term IPA for their first time and they loved it. Compare that to the extreme Goose Island Bourbon Stout which also was served at foamfest and which I actually saw several people pouring out because of it's extreme flavor and texture while people gulped down every bit of their Two Term IPA.

I have served this beer to friends from Little Rock to Boston and everybody raves about this beer but unfortunately I don't think the brewery understands what a jackpot they have hit with it. Why would they in that case brew this as a seasonal only?

Wish that I could send a few 6-packs to my beer club in Sweden, I know that they would agree about the greatness of this beer. I just want more.

En liten bit från godispåsen - AleSmith IPA

2010-05-05T23:22:00.000+02:00

Hemkommen efter en ganska tuff dag på jobbet (önskar ibland att man jobbade på OT istället för med IT) , kände jag mig upplagd för att prova något från mitt måndags-inköp på Systembolaget. Ni vet så där som man kunde känna när man handlat smågodis när man var liten - En sån….En sån…två såna…och sen så stod man där med påsen och kunde inte bestämma sig, för man ville ju egentligen spara allt.

Nu är bara frågan vad jag ska välja. Jag får bara ta en bit, som smakprov, för det är ju trots allt inte lördag. Efter modigt övervägande valde jag….AleSmith IPA..den godaste godisbiten man kan välja, enligt många (om vi pratar amerikansk IPA). Jag hällde upp lite i glaset och såg ett enormt skum utveckla sig, ett skum som sedan bildade så omfattande draperingar i glaset att jag kunde se hela världskartor ta form. Färgen var väldigt mörkt, bärnstensfärgad. Grumlig med tydlig jästfällning. När jag doftade i glaset kom förnimmelse av vanilj, marsipan och aprikospuré och sedan slog det mig att det var Anthon Bergs Chokladbitar med aprikosfyllning jag kände. Doften var väldigt sötaktig med andra ord.

Smaken var även den ganska fruktig, med en balanserad beska och toner av aprikos och persika. Lite syltig men med avsaknad av citrustoner, undantaget ett svagt inslag av apelsin. Efter kommer en viss restsötma som förmodligen kommer av alkoholhalten.

Som vanligt, när man vet vad man har i glaset och dessutom skruvat upp förväntningarna så till den milda grad, så står man där med det tomma glaset och funderar - Var det inget mer? Visst, det var försvinnande gott och innehållet försvann ovanligt fort ur flaskan trots den relativt höga alkoholhalten. Med det inte sagt att godsaken inte var god, utan att man hade föreställt sig något ännu mer spektakulärt.

Världens bästa kanske är i överkant, i alla fall i en "öppen" provning. Jag skulle gärna prova den blint tillsammans med några andra kvalitets-IPOR.

Nu får man vackert vänta till fredag, och kanske smaka två eller tre bitar från godispåsen. Tills dess - den som väntar på nåt gott…

Betyget då? Ja, det blir väl 8 av 10 i alla fall!

En Öl-mosaik

2010-04-29T20:42:00.001+02:00

Resten av de öl jag provade på Vinordic och som jag dessvärre inte har mer uttömmande noteringar om:

Summeringen för dessa öl ser ut som följer:

Undvik:

Williams Ginger (smakar som inlagd ingefära)
Imperial Choklat Stout, Southern Tier (kraftig chokladsmak, som oboy med öl…)

Finns bättre alternativ från samma brygger (men är på inget sätt dåliga):

Mikkeller Draft Bear (inte dålig & inte speciellt märkvärdig…men God)
Dugges Holy Cow (inte lika bra som Bollox och High Five)
Sigtuna East River Lager (inte dålig men Sigtuna har så många andra som är bättre)

Köp direkt:

Mikkeller Centennial Single Hop (Gott!)
Nils Oscar Hop Yard (Mumsig!)

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop - Single Top?

2010-04-26T18:48:00.000+02:00

Som vissa av er säkert vet så är jag väldigt förtjust i Single Hop. Mest för att jag tycker det är intressant att hitta särskilda egenskaper i en specifik humlesort. Nu senast provade jag en riktig godsak. Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop IPA. Denna Nya Zeeländska humlesort som sägs påminna om druvan Sauvignon Blanc. Det första som slår mig är den enorma passionsfruktsdoften. Efter kommer det lite aprikos, grape och en aning rabarber. Smaken står, vilket inte alla instämmer i, sig väl i förhållande till doften. Mycket frukt och en del toner åt vitt vin. Man ska definitivt inte tro att denna IPA har vinösa drag. Vinösa drag brukar jag mer känna i syrliga, belgiska öl som i t.ex Cantillon gueuze. Smaken är också ganska maltig och har en ganska torr, bitter avslutning. Efterbeskan känns välbalanserad och lång.
Detta är helt klart den trevligaste Single Hop-öl jag hittills provat och sätter den som "Single Top".
Betyg 9 av 10

Ett hett tips är att göra som Anton från Brill gjorde på Vinordic - han bjöd på en "Quad Hop-drink" bestående av Mikkellers Nelson Sauvin, Cascade, Tomahawk och Centennial….riktigt mumsigt!

Mikkeller Black Tie - En upplevelse utöver det vanliga

2010-04-23T10:41:00.000+02:00

Tänk er en sliten läderfåtölj, en brasa som sprakar, en rökig whisky, en god kaffe med en exklusiv bit mörk choklad….stoppa sedan ner allt detta i en öl och ni har Mikkeller Black Tie. Denna Imperial Stout beställdes av Marc Schuterman (Brill & Co) för att få till en extraordinär Imperial Stout. Den är lagrad på ekfat för att ge den dess rökighet och innehåller dessutom lite honung.
Vätskan ser lite oljig ut och klibbar nästan i glaset när man snurrar.
Doften som slår emot en är mång-fasetterad och mäktig. Som inledningen antyder så känner man läder, rökighet, kaffe och inslag av choklad. En viss bärighet, inslag av trä (tall) och en maltig sötma hittar man också.
Smaken är tung och rökig. En något bränd smak med toner av ekfat, kaffe, choklad och honung. I gommen blir det alldeles torrt efteråt. Efterbeskan har ett lagom balanserat bett. Denna Imperial Stout lämpar sig väl i konjakkupan efter en god middag. Avnjutes helst i sällskap!
Betyg 9 av 10

Oppigårds - Nya och Ny-gammla Öl

2010-04-22T09:51:00.003+02:00

Gårdagens besök på Vinordic 2010 började med besök hos Oppigårds. Det var framför allt deras nya Summer Twist (11415-01) jag var ute efter (säljstart 3:e maj). Denna pale ale är baserad på deras Late Summer Ale, som var en stor succé. Ölet har en bärnstensfärg, ett ganska fint skum och lagom kolsyra. Doften är ganska fruktig med tydliga inslag av aprikos och citrus. En ganska tydlig maltkaraktär känns också. Den innehåller humlesorterna Pacific Gem, Bramling Cross och Amarillo vilket ger den dess fruktiga och blommiga stil.
Smaken är ganska fruktig med inslag av bär och aprikos. Den är ganska torr och har en tydlig efterbeska. Dessa egenskaper gör den nog just till en bra sommaröl helt enkelt. Påminner mer om Single Hop än Amarillo Spring.
Betyg 7 av 10.

Nästa öl blev en ny-gammal sådan, Slåtteröl (11413-01), som bryggdes 2006 första gången (säljstart 3:e maj). Man förstår varför man vill fortsätta med denna vinnaröl då den fått medalj varje år sedan 2006.
Denna ljusa lageröl har lite tysk karaktär med en tydlig maltsötma men som vägs upp med cascadehumle. Mina noteringar säger inte så mycket mer än att den var trevlig och angenäm. Definitivt inte Oppigårds mest karaktärsfulla öl men säkerligen en öl som går hem hos många. Betyg 7 av 10

Sist ut hos Oppigårds blev deras Indian Tribute. Denna öl finns inte att köpa på Systembolaget och det mesta av produktionen har tydligen gått till grannlandet Finland. En klassisk engelsk IPA med allt vad det innebär.
Doften erbjuder tydliga inslag av citrus och grape och förvånansvärt mycket malt. Tyckte faktiskt att denna var sötare än de båda tidigare öl. Humlen består av cascade och centennial vilket jag tycker ger den dess IPA-karaktär. Smaken är genomgående frisk med en bra beska. Väldigt tydlig restsötma. Maltigheten och en aning alkohol-genomslag gör den till en lite annorlunda version än vad många andra producerat de senaste åren tycker jag, kanske för att de flesta andra producerar amerikanska versioner? Den är för den sakens skull inte alls dålig, tvärtom, karaktärsfull och med en klassisk tolkning….Betyg 8 av 10.

Bouleward Brewing Smokestack Series: Two Jokers

2010-04-22T03:29:00.003+02:00

Boulevard Brewing har samlat sina 'lyxöl' under benämningen 'Smokestack series'. Lustigt nog så finns inte den öl som jag provade ikväll på deras websida.

Den heter Two Jokers och är av Belgisk Wit-typ.

Denna typ av öl är väldigt uppfriskande och fungerar som en utmärkt(kanske den bästa) törstsläckare bland alla öl.

Denna är något starkare i alkoholhalt än de flesta veteöl, 8% väger den in på. Inte någon smak av detta tränger dock igenom. Denna typ av öl är ett som man dricker utan speciellt mycket eftertanke eller långa funderingar över vilka smaker man kan hitta.

Tyvärr tycker nog jag att detta är faktum med i princip alla veteöl. De är goda och lättdruckna, men de förvånar nästan aldrig. Inte så heller Two Jokers, den är god men är den värd att köpa igen med tanke på Champagneflaskan och det högre priset. Nej knappast, tycker i alla fall jag. Vill jag släcka törsten med öl fungerar Blue Moon lika bra. Då får man ett helt 6-pack dessutom.

Blue Moon Grand Cru Limited Edition

2010-04-19T03:47:00.010+02:00

Även om de stora industri bryggerierna i USA kan tyckas tämligen ohotade av hantverksbryggerierna så verkar de väldigt oroliga över den 10% av ölmarkanden som hantverksbryggerier lyckats ta ifrån de stora drakarna. Därför har vi sett åtskilliga försök från Budweiser, Miller, Michelob och Coors att försöka attrahera ölentusiaster med något som verkar som hantverksbrygd öl. De stora bryggerierna släpper då och då någon form av 'collectors pack' med öl som verkar intressanta, IPA:er, Pale Ale, Veteöl, Rågöl etc. Oftast har jag dock blivit väldigt besviken över dessa öl som endast till etiketten och markadsföringen (viktiga faktorer för industri öl) liknar hantverksbryggda öl.

Det finns dock två undantag som har utvecklats bra och som blivit lite av en succe för framförallt Coors och till viss mån Budweiser. Dessa är Blue Moon från Coors och Wild Blue från Anheuser Busch.

Jag har nämnt det förut att veteöl är väldigt populära här i USA och i princip alla bryggerier, industribryggerier likväl som hantverksbryggerier brygger minst en veteöl, oftast flera.

Blue Moon är en veteöl av Belgisk typ, Wit bier som är kryddad med koriander och apelsin skal. Närmaste släkting i Europa torde vara Hoegarden. Blue Moon är en minst lika god öl som Hoegarden. Den har fruktigheten och friskheten som denna typ av öl kännetecknas av. Den är en underbar törstsläckare och kanske är det därför som den blivit så populär här i Södern i USA. Det som jag tycker kännetecknar en veteöl är just att den fungerar så bra som törstsläckare. Eftersom beskan är låg så frestar den inte gommen lika mycket som en besk öl, till att ta vilja dricka mer.

Jag tycker Blue Moon är det absolut bästa exemplet på ett lyckat försök från de stora bryggerierna att ta tillbaka lite markad. Inte för att jag tycker de behöver det, men om resultatet blir mer intressanta öl från industribryggerierna så är det väl inte fel.

Sedan ett tag tillbaks finns det också en Blue Moon Grand Cru Limited Edition som försöker etablera sig i lyx-öls kategorien. Den säljs på pint-flaska och har högre alkoholhalt(8,2%)

Jag tycker inte att smaken är speciellt annorlunda än den vanliga varianten. Det är dock förvånande hur den högre alkolholhalten är dold i denna version. Den är en underbar törstsläckare precis som standard varianten men har en något syrligare och mer vinös framtoning.

Jag har dock sagt det förut, jag tycker mycket om vete-öl för att de är så goda törstsläckare till skillnad från andra sorters öl, men det är dock väldigt lite skillnad i smak mellan dem. $7 för en flaska veteöl tycker jag är mycket även om det är en pintflaska. Köper hellre ett 6-pack av varianten med lägre alkolholhalt för samma pris.

Bättre gräsklippar-öl än Amerikanskt veteöl tror jag inte finns :-)

Choc brew Signature Belgian-style Quad

2010-04-15T04:12:00.004+02:00

Detta är ännu ett öl från Choc Brewerys 'lyxöls'-serie. Detta är en Belgisk ale av Quadrupel stil. Den är tämligen mörk till färgen men viss transparens finns ändå. Skummet är mycket tunt. Doften är söt, kryddig, lite som julkryddor, doft av fikon bl.a

Detta öl vann brons i sin klass i World Beer Cup 2010 som hölls i förra veckan i Colorado Springs. Smaken är mindre komplex än förväntat. Jag hittar banan och punch i smaken. Den här ölen har en MYCKET hög alkoholhalt på 11% men därav känns inget i smaken vilken är märkligt med tanke på att humlen är relativt låg och malten inte är exceptionellt kraftig.

Kanske är det för att den är förhållandevis lättdrucken med tanke på den höga alkolholhalten som den kommer 3:a i sin klass. Gott, javisst. Bang for your buck?
Ja med tanke på att den endast kostar $7 så får man nog säga så. Inget öl att dricka en hel kväll dock.

Fröslunda Tjeckisk Pils

2010-04-09T19:09:00.000+02:00

En halmgul öl med ett vitt och väldigt kraftigt skum. En väldigt kraftig maltdoft med inslag av bröd. Mycket bröd, vid närmare eftertanke.
Smaken erbjuder en enorm beska med en aning restsötma. Inslag av sand och damm!? Hög kolyra men med ganska mjuka bubblor.
En ganska homogen pils men jag saknar de klassiska inslagen av smörkola (diacetyl) för att jag ska anse att detta är en klassisk tjeckisk pils. Hade man sagt att det var en klassisk tysk pils hade jag opponerat mig mindre. Vet inte varför men jag får en förnimmelse av Löwenbrau Kraftbier (en pils som var populär på 90-talet). Ölen är trots allt ganska välbalanserad och inte alltför oäven….
Betyg 7 av 10 (i en blindtest av tjeckiska pils hade den förmodligen fått ett lägre betyg)

En goding efter påskbordet - Snopptorps Starkporter

2010-04-06T09:06:00.000+02:00

Så här dagen efter påskhelgen kan jag bara konstatera att påsken godaste öl blev den som vi delade på efter alla påskmat på påskaftonen - Snopptorps Starkporter.

En riktigt mörk, lite trögflytande öl med härligt skum och extremt kvarhängande draperingar på glaset.
Doften som slår emot en ger förutom den kraftiga kaffe- och chokladdoften, ett inslag av nysågad tall. Med humlesorten Chinook har de dessutom lyckats få in lite toner av citrus.
Smaken har en härlig chokladton med inslag av kaffe och den normalt lite sliskiga portern har här istället en ganska tydlig beska. Många goda maltsmaker.
Kolsyran är ganska låg och i munnen känns den väldigt len. I jämförelse med Eskilstuna Ölkulturs Torshälla Dubbelbock ligger denna några snäpp efter men som porter är den helt okej. Som de själva uttrycker det - En modern Porter. Väl värd att provas! Betyget får bli 8 av 10

Pere Jaques

2010-04-05T03:58:00.004+02:00

Goose Island har släppt ett stort antal nya 'lyxöl', bl.a den extrema 'Goose island bourbon county stout' som jag kommer att skriva om senare. Den öl som jag tänkte skriva om idag heter dock 'Goose Island Pere Jaques'

Det här är en öl i Belgisk klosteröl stil, typ Chimay. Den väger in på 8% och är ganska mörk till färgen så även om tillverkaren inte säger det så borde denna klassas som en s.k 'Dubbel'

När jag slår upp den i glaset så finns det knappt något skum, den är mörk men har fortfarande en transparens, mörkt brunt snarare än kopparfärgat.

Doften består av kola, fikon, malt och lite jäst. Smaken är medelfyllig, beskan tydlig men moderat. Den har en karamell smak som nästan lämnar en lite kvarhängande syrlig smak, vilket är vanligt för denna öltyp.

Det är ingen dålig öl men när jag betänker att jag betalade $7 för 65 cl så känns det väldigt dyrt. New Belgiums Abbey tycker jag smakar precis lika gott och den kan jag köpa ett helt 6-pack för samma pris så med det i åtanke tycker jag nog att detta endast är en 3:a på en 5 gradig skala.

Breakfast Stout på kvällen

2010-04-01T18:49:00.000+02:00

Vet inte om jag skulle vilja dricka detta till frukost…men definitivt efter en god middag.
I glaset har jag en Breakfast Stout från Founders Brewing Company, ölen med den omtalade etiketten! Jag var en av de som hann köpa denna på Systembolaget innan någon kom på att etiketten stred mot alkohol-lagen i Sverige. Nåja, vi koncentrerar oss på innehållet i glaset istället.
Vi ser en svart, ogenomtränglig vätska med ett skum som liknar choklad-rippel. Draperingarna på glaset är extremt kvarhängande och vätskan är trögflytande. På glaskanten ser det ut som kanderat socker.
I doften möts man av tydlig choklad och kaffetoner. Strax därefter känner man en tydlig doft av rökighet och ny-tjärad båt. Ett uns av bittermandel kanske? Slutligen känner man ett litet inslag av vanilj.
Smaken lämnar ingen oberörd. Här hittar vi också rökig kaffesmak med inslag av tungt rostad havre. I munnen känns den väldigt len och mjuk med en låg kolsyra. Efterbeskan är tydlig och torr.
Det här är en riktig mys-stout som man med fördel avnjuter efter en god middag, sittandes i en fåtöljen iförd rökrock och snurrar på kupan med Breakfast Stout.
Jag tror jag slår till med 10 av 10 i betyg….trots de höga förväntningarna.

Biere de Garde

2010-04-01T04:11:00.005+02:00

Hur många har haft möjligheten att prova denna typ av öl? Efter det att jag läste om detta öl i en av Michael Jacksons ölböcker så la jag det på minnet men räknade inte med att hitta det den närmaste tiden. Detta var på 90-talet då ölfloran fortfarande var tunn som ett björklöv.

Sedan dess så har jag checkat av de flesta av de öltyper som Michael Jackson definierade i sin bok men det dröjde till i söndags innan jag kunde checka av just 'Biere de Garde'

För de som inte är det minsta ölintresserade och råkar ramla in här så måste jag förklara att detta är inte ett speciellt ölmärke som 'Pripps Blå' eller ens 'Chimay Blå' (för den som är mer initierad). Det är en helt annorlunda öltyp, på samma sätt som spindlar är annorlunda från flugor även om de båda är insekter (har förmodligen fel där om någon insektsnörd läser detta)

Det kanske inte är så konstigt att även vi som professionella ölprovare inte har träffat på en Biere de Garde tidigare. Lever man i Europa måste man nog ta sig till Norra Frankrike på gränsen till Belgien, där denna öltyp bryggs. Men där är man så blygsam om detta att man inte lanserar eller säljer denna öl utanför sin lilla by.

Lösningen är då förstås att leta upp detta öl i USA, renässansens land för alla öl som bryggs eller någonsin har bryggts i Europa. Det är faktiskt så hur konstigt det än kan låta (allra mest för den oinvigde som ramlat in på denna blogg utan någon som helst ölkunskap)

I USA bryggs idag i princip alla olika öltyper som bryggs i Europa men OCKSÅ de öltyper som har dött ut i Europa.

Det var därför som jag med stort allvar öppnade min 'Biere de Garde' från Choc Brewery i Oklahoma.

När jag slår upp den i glaset är den mörkt kopparfärgad. Det finns en grumlighet från jäst. Doften är syrligt vinös liksom smaken med inslag av körsbär, svagdricka och Pommac.

Det finns mycket fruktighet i smaken, beskan är relativt låg, den har en stor drinkabilitet och fungerar utmärkt som törstsläckare.

En mycket, mycket god öl och jag säger det inte enbart för att det är den första i denna öltypen som jag har druckit.

Moylans Tipperary Ale

2010-04-01T03:53:00.004+02:00

Hittade ännu en ny sort i Moylans sortiment. Denna gång Moylans Tipperary Pale Ale. Detta är en öl i 'normal' alkoholhalt, 5%. När jag slår upp den i glaset påminner den om en dunkel weissbier mer än en pale ale. Den är ganska så grumlig av jästfällningen.

Doften är inte stor även om jag kan ana viss humlearom. Smaken förvånar mig lite eftersom den är väldigt torr för att vara en pale ale. Beskan är väldigt stram, nästan stålaktig och den har dessutom en nästan syrlig eftersmak.

Intressant öl. Gott? Definitivt. Ovanligt? Absolut.

Årets Påsköl har korats!

2010-03-30T09:01:00.000+02:00

Det var härligt att se Sigtunas Röd Påsk som vinnare när årets påsköl korades på Sundsvall Beer & Whiskey Festival i helgen.
När man läst de olika recensioner som skrivits hittills om påsköl så fick jag känslan av att Sigtunas Easter Ale ansågs var den bättre. Själv skulle jag nog påstå att skulle jag bara ställa en påsköl på påskbordet i år så skulle det vara Sigtuna Röd Påsk (läs recensionen)

Som tvåa kom, festligt nog, Sigtuna Easter Ale! Grattis Sigtuna till ytterligare bevis på att ni gör bra och uppskattade öl.

Trashy Blonde - En överraskning

2010-03-28T20:44:00.000+02:00

Utan större förväntningar hällde jag upp den pale ale - Trashy Blonde från Brewdog.
En ganska ljust gul färg med klart, vitt skum. Doften som slår emot en har klart fruktiga inslag. Ganska kraftig maltighet i doften med otroligt tydliga inslag av passionsfrukt och uns av mosad banan.
Smaken är kraftigt maltig, mycket frisk och fortfarande med inslag av passionsfrukt. Munkänslan är ganska mjuk och ölen har en underbar efterbeska. Denna öl var en klar överraskning, liksom Ocean's Eko Pale Ale var. Mycket mer smak- och doftrik än vad jag tänkt mig.
Ett mycket trevligt alternativ för den anspråkslöse men som vill ha lite mer attityd än en ljus lager. Denna hade kropp och attityd!

Betyg 8 av 10

Biere de Mars

2010-03-26T02:16:00.002+01:00

Hur många har provat en Bier de Mars?

Detta är ett av de många försök i USA att återuppliva gamla ölsorter som dött ut i Europa.

NB Trippel

2010-03-26T01:18:00.004+01:00

Detta är en rykande färsk öl från New Belgium. Blonde eller lagerliknade utseende vittnar ju vanligtvis om en stark ale i de övre regionerna vad det gäller alkohol och denna är inget undantag. 8.5% i en lättdrucken förhållandevis tunn öl. Jag inser att vi är nära gränsen här till avarterna av starka öl som kom fram när Sverige tog bort konkurrenslagen 1995 som förbjöd öl starkare än 5,5%.

Jag är ingen stor fantast av denna typ av öl. Alkoholen är högre än både humlehalten och malthalten. Visst är det lättdrucket men det kanske inte är en pluspoäng in detta sammanhang.

Jag har ju druckit DB Two Term IPA i ett par månader nu som husöl och kan inte låta bli att jämföra. Här finns inte mycket malt, en viss humlearom finns där även om beskan är låg. Det doftar ganska mycket jäst men det kan ju inte bära en god öl.

New Belgium Ranger

2010-03-26T01:11:00.003+01:00

Detta är en ny öl från New Belgium Brewing i Colorado. Jag tycker att NB alltid håller hög kvalitet och detta är inget undantag. Tyvärr så sticker inte Ranger ut något och är inte heller speciellt lättdrucken vilket förpassar denna öl till en låg placering bland New Belgiums sorter.

Det är väldigt, väldigt få IPA:er som jag kan säga att jag inte gillar men detta är tyvärr en av dem

Jackie Brown - En Chocolate Brown Ale

2010-03-24T21:03:00.001+01:00

Jaha, så blev det dags för första provsmakningen av dagen skörd. Hade tänkt prova Mohawken men jag sparar den till helgen och tar mig an Mikkellers Jackie Brown istället. Färgen är ganska härligt brun-grumlig och skummet ser nästan ut som chokladskum.
Det första som jag känner i doften är en kraftig maltighet med inslag av choklad, cocos och marsipan. En viss fruktighet infinner sig men inga citrustoner direkt. På det hela taget påminner den lite om Antaon Bergs choklad-godis faktiskt. Lite vört och fil kan också kännas i de bakre regionerna.
Smaken är typiskt maltsöt och faktiskt väldigt chokladig. Munkänslan är len med mycket små bubblor. Lite alkohol i eftersmaken. Efterbeskan är ganska diskret men kommer efter, och är mycket långvarig. Totalt sett är den väldigt annorlunda i jämförelse med t.ex Newcastle's dito. Mikkellers var lenare och hade en kraftigare maltkaraktär. En trevlig, något fruktigare, något mer chokladig, Brown Ale.
Så, slutlig får jag nog ändå säga att det blir 8 av 10 i betyg.

Ännu en Nyhetsdag

2010-03-24T08:32:00.000+01:00

Idag är det återigen dags för lite nyheter på Systembolaget. Finns det något att köa för? Förmodligen vet den initierade redan vad som kan vara köpvärt idag, för det har ju gått att läsa i flera veckor vad som ska släppas idag.

Själv ska jag naturligtvis köpa några Mohawk Extra IPA(1419) men även några av följande:

Jackie Brown, Mikkeller (1312)
Brewdog Trashy Blonde, Brewdog(11581)
Lager No 1, Dugges (1413)

Sigtuna Röd Påsk - Påsköl med vårkänsla

2010-03-22T16:49:00.000+01:00

Något nytt i dryckesväg ska ju hamna på påskbordet inom kort så därför provar jag några kandidater så här veckorna innan. Sigtuna Röd Påsk ska tydligen vara en en Red Ale med influenser från "amerikat", förmodligen via Amarillo- och Centennialhumlen. I upphälld form ser man en vacker rödbrun färg med ett inte helt vitt skum, men fast. Doften är underbart blommig med tydliga inslag av citrus och knäckebröd. Maltigheten finns där också med undertoner av kaffe. Munkänslan är förvånansvärt len och mjuk, ganska låg kolsyra med andra ord, och den "smeker" sig ner i strupen. Väldigt bra balans mellan maltigheten och humlefriskan. Tittar man runt bland recensionerna av denna öl så hittar man blandad kompott men jag kommer sannerligen att ställa denna på mitt påskbord. Riktigt trevlig nykomling som ger en hopp om våren.
Betyg 8 av 10

Reindeer Droppings - Mums!

2010-03-19T10:24:00.001+01:00

Vid ett besök på Bishops Arms i Eskilstuna för en tid sedan hade de en nyhet från Ridgeway Brewery på fat. Har tidigare provat bl.a. Ridgeway Bitter och Ivanhoe Pale Ale och dessa var riktigt trevliga. Detta bryggeri, som startades av Brakspears tidigare bryggmästare gör sannerligen välsmakande öl. Jag uppskattar att de hittills producerat nästan 20 olika öl.

Namnet "Reindeer Droppings" får en nästan att tro att det skulle handla om julöl men så var inte fallet. Denna ale klassas som en Amber Ale eller möjligen en Bitter. Färgen är fantasiskt bärnstensfärgad och doften ger toner av solmogna russin, citrus och nyskalad grapefrukt. Enorm blommighet.

Smaken är ljuvligt fruktig och påminner lite om en IPA med en distinkt och tydlig beska. Den har en viss bitterhet som ligger i samklang med grape-doften. Varför ingen gjort öl från Ridgeway tillgänglig på Systembolaget är för mig ett mysterium. Detta bryggeri gör definitivt inte enbart klassisk engelsk ale utan har en stor portion nytänkande. Så ni som ännu inte provat något från Ridgeway - Håll ögonen öppna, speciellt efter denna!

Betyg 9 av 10

Med näsan i syltburken - Oppigårds Easter Ale

2010-03-17T22:33:00.000+01:00

Så var det dags att prova årets version av Oppigårds Easter Ale, som är en Old Ale enligt BeerAdvocate. Blev inte riktigt klok på om det var till årets brygd som de ändrade receptet eller om det var förra året, men så här gick det;
Fin skumkrona och en härligt rödbrun färg. Hade jag haft ögonbindel och doftat på denna hade jag kunnat svära på att någon ställt en syltburk framför mig. Doften var verkligen söt och syltig, nästan som aprikospuré på burk med ett metalliskt inslag. Vissa toner av smörkola infann sig också.
Smaken hade, förutom aprikos och lite citrus, ett inslag av kolagodis. Eftersmaken antydde lite knäckebröd. Detta är ett helrätt öl på påskbordet, men definitivt inte Oppigårds bästa öl. Välbalanserad, bra beska med lite restsötma och väldigt fruktig.
Betyg 7 av 10

Pumvikens Påsk - Försvinner fort!

2010-03-17T15:55:00.000+01:00

Nynäshamn har ju bryggt denna säsongsöl några år nu men jag har aldrig recenserat den ordentligt. Denna påsköl är av typen "Strong Mild Ale" som hör till kategorin "Brown Ale" enligt SHBF's öltypsdefinitioner.
Uppsättningen av humle - Fuggle, Challenger och East Kent Golding, pekar på en klassisk brittisk ale-typ.
Färgen på denna dryck är djupt mörkröd och har ett ganska fast och fint skum.
Doften är tydligt karamelliserad med inslag av bränt socker. Hittar en hel del dofter såsom honung och punsch. En viss vörtighet känns också.
Smaken är också tydligt vörtig med inslag av koda och tallbarr. Munkänslan är först ganska spritsig men den försvinner fort. Jag tycker att denna öl är alldeles för bränd och lite platt. Förmodligen är den en ganska bra kandidat för öltypen, men för mig är den inte tillräckligt intressant. Jag vill ha mer vårkänslor!
Betyg 6 av 10

Hoppy Easter - Mer Hip än Hop

2010-03-17T08:32:00.001+01:00

Gårdagens kväll ägnades åt att börja arbeta igenom måndagens "släpp" på Systembolaget. Vi var väldigt nyfikna på Mikkellers Hoppy Easter (tidigare även kallad Drikkeriget GIPA) eftersom nästan allt som kommer från Mikkeller anses häftigt och speciellt. Denna öl ska enligt Beeradvocate vara en amerikansk IPA med tysk(red.anm. German) humle, därav förkortningen GIPA, som den ursprungligen hette. Humlesorterna är en amerikansk - Tomahawk, eller Columbus som den egentligen heter, och en tysk - Tetnanger. Tomahawken står för bitterhumlingen och Tetnanger för aroma.
Väl i glaset ser vi något som påminner om Gotlandsdricke, grumlig bärnsten med andra ord. Skummet är ganska snabbt döende och lämnar sega draperingar i glaset.
Doften har ganska tydliga inslag av päronestrar. Ett uns av maltighet i form av knäckebröd kan skönjas. Jag skulle nog påstå att den har ett lite vinöst inslag, nästan som en belgisk typ.
Den första smakförnimmelsen som kommer är rökighet och en beska som kommer efter.
Smaken är ganska torr och bitter med inslag av örter (Tetnangern?). Eftersmaken lämnar en del alkoholinslag i gommen.
Hade jag provat denna öl i en blindtest hade jag aldrig gissat på något åt IPA-hållet. Möjligen en amerikansk, belgisk veteöl!!! Jag får nog, som rubriken antyder, säga att i detta fall är det nog mer en "Hip Easter" än en "Hoppy" sådan för jag saknar humlekaraktären alldeles för mycket, eller så föll inte kombinationen Tomahawk och Tetnanger mig i smaken….
Betyg 7 av 10.

Stensbogaard India Pale Ale

2010-03-16T09:01:00.001+01:00

Från det lilla danska bryggeriet Stensbogaard Brygghus på Fyn kom det ett par öl på Systembolaget i februari. Förra veckan provade jag denna IPA och jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga förväntningar. Trots att Danmark anses vara ett stort öl-land (ur vilka aspekter?) så har jag inte sällan blivit besviken i jämförelse med svenska mikrobryggeriers kvalitetsöl.
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10

Skogstorps IPA - Ett steg tillbaka

2010-03-15T08:43:00.000+01:00

Hittills har jag i princip endast gett lovord till Eskilstuna Ölkultur och deras brygder. I helgen kom det första bakslaget. Skogstorps IPA är inte på något sett ny och jag minns att jag provade denna för över 2 år sedan. Redan då tyckte jag att den var lite otydlig som IPA, även om den skulle klassas som brittisk sådan.

Doften är något instängd och dammig. Hittar inslag av mandel, majs och päronestrar. Smaken är lite bitter och har ett visst rökigt inslag. Doften påminner faktiskt om Nils Oscars hus-smak. Är det humlesorterna Challenger eller Kent Golding som sätter denna karaktär eller har man använt en speciell jästkultur?
Hade jag provat denna i en blind provning tillsammans med Bälgviken Pale Ale kan jag sätta pengar på att jag skulle förväxlat öltyperna mellan dessa två. Om man bytte etikett mellan dessa två öl så skulle jag nog påstå att egenskaperna stämmer bättre med dess karaktärer. Jag vet inte hur detta kan komma sig, och det är min egen högst personliga uppfattning. Jag ska ta upp denna upptäckt med de ansvariga på Eskilstuna Ölkultur vid tillfälle.

Så betyget efter denna slutplädering kan endast bli 6 av 10.
Detta ligger ju dessutom i linje med det gemensamma omdömet ölsällskapet Humulus Lupulus hade i höstas då vi provade denna öl i en blind provning. Ölet är ju trots allt gott….

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

2010-03-13T17:04:00.003+01:00

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.

Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10

Bälgviken Pale Ale

2010-03-10T20:51:00.000+01:00

Lokalpatriot som man är så kör vi på med ytterligare en öl från Eskilstuna Ölkultur. Nu är denna öl inte en nyhet direkt, förutom att den nu finns tillgänglig att köpa på Systembolaget! Bälgviken har bryggts sedan 2006 med en del förändringar i receptet. Denna gång har den hela 5,5 ABV och en beska på 38 BU.

Bälgviken Pale Ale ser ut som en pale ale men den doftar sååå mycket mer. Förmodligen är det centennial-humle som står för inslagen av citrus och aprikos, både i doft och smak. En viss maltighet infinner sig också i smaken. Munkänslan är något spritsig och bubblig med en viss syrlig ton. Eftersmaken lämnar en väldigt lång efterbeska. Denna öl är både torr, besk, fruktig och syrlig men härligt fruktig doft. I jämförelse med Ocean's motsvarighet (som liknade en Brown Ale) har vi här en Pale Ale med karaktär åt amerikansk pale ale tycker jag.
Betyget blir VG, dvs 7 av 10

Eskilstuna Ölkultur presenterar ytterligare nyheter

2010-03-10T08:32:00.000+01:00

Hos Eskilstuna Ölkultur ligger man verkligen inte på latsidan. Nyligen hade de premiär på sin Torshälla Dubbelbock och den 20 mars är det dags för nästa nyhet: Annas Red Ale! Denna öl presenteras så här av dem själva:

Annas Red Ale är en vackert rödskimrande ale som ångar av citrus och tropiska frukter. Bryggaren har lagt ner så mycket kärlek han förmår i designen av denna öl. Annas Red Ale präglas av maltsorten carared som bidrar med den vackra färgen och viss fyllighet. Amarillohumle har används i mycket stora givor och ger ölen en fruktighet utöver det vanliga. Ölet har bryggts med den så kallade hop-bursting-tekniken som går ut på att mycket litet bitterhumle används. Istället tillsätts mycket stora och kontinuerligt ökande givor av smak- och aromhumle som dels ger en fantastisk fruktighet, men även bidrar med en mjuk och behaglig beska. Alkoholstyrkan är 4.7 % och beskan ligger på 30 BU. Detta är en sällskapsöl som man gärna kan dricka mer än en av i goda vänners lag.

Låter som en mycket spännande och modern version av en "Red Ale" öl i mina öron. Så har du möjlighet, gör ett besök på Eskilstuna Ölkultur den 20:e mars.

Goose Islands Wheat Ale vs Sigtuna Vårweizen

2010-03-08T16:13:00.000+01:00

Jag vet att Sigtuna själva skriver att deras Vårweizen ska ha en modern stil med den amerikanska humlen men jag måste säga att jag tyckte den mer påminde om en klassisk veteöl. Inget ont i det, men så mycket "nytänk" tyckte jag inte att det var. Doften var mycket frisk och smaken hade de klassiska stereotyperna koriander och sötvete. I munnen känns den lite krispigare än vanlig veteöl. Visst inslag av citrus kunde skönjas.
Betyg 7 av 10

Så ställer vi Goose Islands 312 Urban Wheat Ale mot denna! Här har vi verkligen hittat en ny spännande kombination tycker jag. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte provat speciellt många "amerikanska" veteöl men för mig var detta något nytt. Kanske var det för kombinationen ale och veteöl eller framförallt amerikansk ale och veteöl. Smaken påminde, om man bortser från det söta vete-inslaget, om en APA (american pale ale) med dess fruktiga citrustoner och den markanta efterbeskan. Doften hade de klassiska weissbier-tonerna samtidigt som man kände lite citrus och aprikos. Jag tyckte verkligen om denna typ av weissbier och kommer definitivt köpa den flera gånger.
Betyg 8 av 10

Dugges Spring Beer

2010-03-06T20:28:00.000+01:00

Sista officiella provningen blev alltså Dugges senaste produkt. En lager med cascade-, simcoe- och perlehumle. Färgen var gyllengul och skummet krämigt vitt med kraftiga bubblor. Något grumligt.
Doften var nyanserad med inslag av jordkällare och päronestrar. Skönjas kunde även inslag av ogräs och pepparrot. Smaken var förvånansvärt tunn och beskan var alldeles för låg. Litet inslag av smörkola kunde kännas.

På det hela taget kändes denna öl ha en ganska säregen doft och att den var något platt i sin karaktär. Kolsyran var alldeles för låg. Smaken var dock väldigt len och rund och kan ge antydan på vetemalt i brygden? Eftersmaken innehöll dessutom en viss restsötma.
Betyg 5 av 10

Oppigårds Amarillo Spring

2010-03-06T17:52:00.000+01:00

Nästa öl på gårdagens provning var Oppigårds Amarillo Spring. En amerikansk pale ale (APA) i Oppigårds tappning. Färgen var återigen gyllengul men med ett skum som övergick i kvarhängande draperingar. Doften var en ren och skär humlebomb med alla attribut som sig bör. Otroligt fruktigt med kraftiga inslag av grape och även citrus, fläder och aprikos.
Smaken var lika fruktig den, med en härligt kvarhängande beska. Denna öl måste vara en av de bästa på marknaden just nu, speciellt som svensk APA. Denna öl kan sammanfattas som en extremt fyllig humlebomb med lång efterbeska och en kraftig överton av grape.
Betyg 8 av 10

Pistonhead Spring Edition

2010-03-06T15:53:00.002+01:00

Spendrups lanserade nyligen denna lager som lär ska vara inspirerad av amerikanska mikrobryggerier (ett resultat av experimentlusta och lekfullhet, enligt dem själva). Den har humlats med amerikansk amarillo- och cascadehumle. Så här tyckte vi om Pistonhead efter gårdagens provning:
Utseendemässigt är den relativt ljust gyllengul men har ett snabbt döende skum. Doften har lite majstoner och en aning malt kan skönjas. Inslag av unkenhet - askkopp?
Smaken var ganska anonym men var relativt krispig och frisk. Beskan var tydlig och framträdande. Den strama kroppen påminner lite om en Pils. Återigen känner vi ett inslag av unkenhet…
Sammanfattningsvis anser vi att detta var en lättdrucken öl med bra beska, som dock var lite för kort och torr. Hög "hinkabilitet" med andra ord. För att vara ett öl från en av "de stora" får man väl ändå anse att den var ganska god...
Betyg 6 av 10

Storslam vid gårdagens ölprovning

2010-03-06T09:00:00.001+01:00

Igår kväll genomförde ölsällskapet Humulus Lupulus årets första "blinda" ölprovning. Provningen arrangerades av Kjell och temat var "vår-öl", vilket han inte avslöjade förrän efter provningarna. Av tre möjliga, lyckades sällskapet pricka in rätt öl på samtliga.

Ölen som provades var i ordningsföljd Spendrups Pistonhead, Oppigårds Amarillo Spring och Dugges Spring Beer. Utöver dessa provades även Hop Ottin IPA och Mohawk Rye IPA, "off-the-record" så att säga. En mycket lyckad tillställning och trevligt möte.

Kvällens vinnar-öl var helt klart Oppigårds Amarillo Spring. Mer om recensionerna följer….

Ocean Bryggeriet - Eco Pale Ale

2010-03-03T20:17:00.000+01:00

Ja, man är ju inte först med denna recension precis men det känns som att jag kunde ge en egen tolkning av denna efter att ha läst alla andras tyck & smak.
Färgen är betydligt mörkare än vad jag hade tänkt mig. Ser mer ut som en Brown Ale.

Fint, fast skum men med ganska stora skum-bubblor. Doften ger underbara förnimmelser av smörkola. Tydlig maltighet med inslag av päron-estrar. Efter ett par rejäla klunkar kan jag konstatera att den är väldigt len och mjuk, definitivt ingen "spritsig" kolsyra. En ganska tydlig, sötaktig maltighet med kort beska. Efterdoften, när glaset mer eller mindre är tomt, infinner sig en ny doft av majs?

Min doft- och smakbank letar genast upp en tidigare referens i öl-databasen…..Newcastle Brown Ale. Just den ölen råkar vara en gammal favorit!
Så det totala omdömet får bli: Fina och tydliga karaktärer. Extremt lättdrucket och en riktigt mumsig Pale Ale. Dessutom är det ju ett miljövänligt alternativ!
Betyg 8 av 10

Torshälla Dubbelbock - Premiär på Eskilstuna Ölkultur

2010-02-26T23:13:00.000+01:00

Besökte alldeles nyss Eskilstuna Ölkultur för att ta del av premiären av Dubbelbocken. Doften var slående, med kraftiga inslag av rostad malt. Förnimmelse av filmjölk, och lite knäckebröd. Något sötaktigt chokladig.

Efter en stund skönjer man en viss ton av smörkola. Smaken var bra balanserad mellan ettt sötaktigt inslag och en ganska bra efterbeska. Alkoholhalten på 7 % märktes inte alls. Ölet var nästan stoutig i färgen och efter avslutat glas märktes en något kvarhängande, trögflytande drapering med ett lite knäckigt utseende. På det hela taget en lyckad produkt som absolut var kvällens höjdare.

Betyget måste sättas till minst 8 av 10.

Torshälla Dubbelbock - Premiär på fredag den 26:e

2010-02-24T14:46:00.003+01:00

På fredag är det premiär för Eskilstuna Ölkulturs nya skapelse - Torshälla Dubbelbock.

Så här skriver de om ölet på sin hemsida:

"Torshälla dubbelbock är en rödsvart mjukt maltig lager på 7,0 ABV

Torshälla dubbelbock är en traditionell dubbelbock bryggd nästan
uteslutande på munchnermalt med mindre mängder av carared, mörk
karamellmalt och chokladmalt.
Ölet har en doft av karamell och choklad som övergår i en krafig mjuk
maltsmak. Ölet är fylligt och har en söt avslutning. Små mängder av
humlesorterna Magnum och Hallertauer balanserar maltigheten. Ölet kan
med fördel lagras något år och utvecklar då en vinös ton med inslag av
torkad frukt i doft och smak.

Torshälla är en stark öl och precis som Snopptorp serveras den endast i 33 centiliters kupor."

Ni som har möjlighet får ta er till Eskilstuna Ölkultur på fredag för att vara med på premiären (Här hittar du Eskilstuna Ölkultur.)

SPRING och köp Amarillo Spring

2010-02-24T13:05:00.003+01:00

Ja, vad säger man? Oppigårds har gjort det igen. Detta är det absolut bästa de har producerat hittills, och kanske det godaste man kan dricka just nu. För er som ännu inte har provat Oppigårds senaste skapelse kan jag bara börja med att säga - SPRING till Systembolaget per omgående. Förväntningarna var stora - förutsättningarna var goda - Oppigårds och Amarillo-humle.

Doften exploderar i ansiktet med mycket stora inslag av grape, aprikos och vårblommor. Något mörkt bärnstensfärgat med kvarhängande draperingar på glaset.

Smaken var enormt stor med kraftigt inslag av grape och aprikos/mango. Visst inslag av gräs kunde skönjas. En underbar krispighet i gommen och en lång välbalanserad humle-beska. Kanske en aningens malt-sötma kändes? Efterbeskan dröjer kvar länge.

Man blir alldeles salig. Som sagt SPRING och köp några flaskor SPRING! Har vi otur så försvinner denna öl efter 30:e april!

Betyget kan absolut inte bli annat än 10 av 10

Ocean Bryggeriets IPA - i förbifarten

2010-02-19T20:46:00.000+01:00

Slank in på Bull & Bear i Stockholm härom dagen för en snabb kvalitetsöl innan ett sent möte. Efter en snabb granskning av pumparna fastnade jag för Ocean Bryggeriets India Pale Ale. Tänkte att jag måste kolla hur denna står sig mot andra svenska kvalitets-IPOR. Härligt, mörkt kopparfärgad med ett fast skum. Dofterna kändes igen…citrus, blommighet och en gnutta aprikos. Vä i gommen kändes den ganska spritsig med lagom kolsyra. En lång kvarhängande beska och lite mindre citrustoner än vad andra svenska och amerikanska dito brukar ha just nu. Lite åt det brittiska hållet kanske. Kunde i alla fall konstatera efter halva glaset att det var riktigt angenämt och står sig väl i jämförelse med Dugges, Oppigårds och andra spelare.
Betyget får bli 8 av 10.

Diamond Bear Two Term Double IPA

2010-02-06T01:22:00.011+01:00

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev skrivet av en 'Beersnob' i Little Rock. John the Beersnob har alltid den senaste informationen om vad som är nytt i vårt område när det gäller ölkultur. Det kan vara ölprovningar på olika restauranger eller helt enkelt nya öl som har kommit till liköraffärerna här i Arkansas. Det var t.ex genom Johns nyhetsbrev som jag fick reda på att Moylans hade börjat säljas i Arkansas.

I förra nyhetsbrevet skrev John om vårt eget bryggeri här i Little Rock (förutom de två microbryggerierna Vinos och Boscos som vi också har); Diamond Bear Brewery och att deras Two Term Double IPA nu kunde köpas på bryggeriet. Detta öl är det första i satsningen av 'lyxöl' från Diamond Bear Brewerys sida. De har ju fått diverse medaljer vid öltävlingar för deras ordinarie öl, speciellt deras Pale Ale men detta var alltså det första vad jag kallar 'lyxöl' (John kallar det 'stora' öl) som Diamond Bear gett sig in på att brygga.

Jag har letat efter detta öl men det har aldrig slumpat sig så att det funnits på de restauranger som jag lyckats lura min fru till. Tyvärr så har det ju visat sig att mat som både jag och min fru tycker om, inte alltid serveras på de restauranger som har bäst ölkultur (med undantag för Vinos).

När John i söndags skrev i sitt nyhetsbrev att Diamond Bear beslutat att sälja resten av Two Term Double IPA till sina 'fans' i Little Rock så blev jag förstås otroligt intresserad. Redan i måndags bankade jag på bryggeridörren där skylten utanför tydligt angav att försäljning av öl sker endast på fredagar, lördagar och söndagar. Bryggmästaren själv öppnade dörren och de var hur vänliga som helst trots att jag kom utanför butikstid. Jag hade ju aldrig provat detta öl men eftersom jag trodde att det skulle vara slut redan innan måndagen var över köpte jag två lådor osett (otestat). Det fantastiska var också att DB säljer detta lyxöl till samma pris som deras andra 'vanliga' sorter.

Så när jag på 'blanka' måndagskvällen korkade upp en lätt kyld 'Two term Double IPA' så var min förväntan förstås stor. Trots att jag mitt luktsinne fortfarande är något nedsatt efter en förkylning förra veckan så slog en underbar blommig humlearom emot mig när jag slog upp denna öl i mitt provglas. Jag kände den typiska blommiga, citrus doftande amerikanska humlen tydligt i detta öl. En klunk senare så inser jag att detta är ett FANTASTISKT gott öl. Smaken är ganska fyllig för att vara en lätt kopparfärgat öl av IPA typ. Balansen mellan malt och humle är enligt mitt tycke helt PERFEKT.

Diamond Bear brygger också en Presidential IPA och John the Beersnob rekommenderade mig en gång att prova den mot Sierra Nevada Torpedo IPA. Han tyckte att DB:s version är bättre. Jag tycker inte det för i Presidential IPA tycker jag att tyngden ligger på maltigheten medan Torpedo har tyngden på humlen, vilket jag definitivt föredrar.

Med Two Term IPA så har dock maltigheten höjts även jämfört med Presidential IPA men samtidigt har man höjt humlehalten ännu mer och då kommer man i denna balans där jag tycker IPA smakar allra bäst. Alla dessa kostbara råvaror gör att denna ädla Two Term IPA kan hålla hela 8.5% utan tillstymmelse till alkoholsmak. Detta är min absoluta nya favorit och det enda som jag tycker är synd är att DB beslutat att endast göra detta som en säsongsöl som de sa när jag pratade med dem i måndags.

Jag tror att de provar sig fram innan de beslutar sig för att introducera denna underbara brygd i det ordinarie sortimentet. Beslutet att sälja resten av batchen som inte såldes till restaurangerna, till oss lokala fans utan etiketter på flaskorna tror jag tyder på detta. Synd bara att inte fler får möjligheten att prova denna fantastiska Double IPA.

(Namnet 'Two Term Double IPA' syftar tillbaks på deras ordinarie 'Presidential IPA'. 'Two term President', är en President som sitter i 2 gånger 4 år. Double IPA = Dubbel President)

Moylans Dragoons Dry Irish Stout

2010-01-27T00:00:00.004+01:00

Har nu provat ganska många av de olika sorterna från Moylans Brewery och ingen av dessa ölsorter har gjort mig besviken. Tvärtom så har vissa öltyper som jag normalt sätt inte tycker om som, Irish red eller Scotch ale smakat bättre än något annat öl som jag har provat i den stilen.

Inte heller Moylans Dragoon Dry Irish Stout gör mig besviken. Detta är en ganska lättillgänligt stout med full smakpalett, ändå inte alls svårdrucken. Någon sötma kan jag inte känna så om det är detta som avses med 'dry' så stämmer det. Innehålls förteckningen på Moylans website (föredömligt bland bryggerier att specificera på detta sätt); skvallrar om hela 7 olika sorters malt men endast 2 olika varianter av samma humle, Williamette.

Trevligt, trevligt.

Liten onsdagsprovning

2010-01-26T16:24:00.010+01:00

I onsdags tog jag och några kollegor en sväng till Oliver Twist på Repslagargatan i Stockholm efter jobbet. Alltid lika spännande att se vad de har i pumparna för tillfället. Kvällen bjöd på en del överraskningar både på flaska och pump...

Först ut var en ny bekantskap på fat från det Skotska bryggeriet

Harviestoun - Bitter and Twisted. En "Blond Beer" enligt etiketten. Doften var väldigt ren och frisk med citrustoner. Smaken var väldigt krispig och humlearomatisk med ett stort inslag av citrus.

Efterbeskan hängde kvar riktigt länge. På det hela taget en mycket uppfriskande ale med välbalanserad beska med mycket doft och smak. Påminde faktiskt lite om deras julöl Mr Sno'Balls.

Får nog säga en svag 9:a av 10 i betyg.

Nästa öl ut blev en alldeles underbar IPA från det

amerikanska bryggeriet Great Divide - Hercules Double IPA.

Som vanligt möttes näsan av en formidabel doftexplosion. Här var det aprikos, grape, karamell och en aning honungssötma.

Kolsyran känns behagligt balanserad och för att vara en DIPA känns den behagligt alkohol-balanserad.Vissa inslag av gräs kan skönjas. Hade förväntat mig en ännu tydligare humle-bomb i doften. Så i det avseendet anser jag den slagen av andra jag provat.

En öl som denna kan absolut inte få lägre betyg än 9 av 10.

Tredje ölen ut blev Lagunitas IPA från det amerikanska, Kalifornien-bryggeriet Lagunitas

Brewing Company.Med höga förväntningar började vi dofta och blev en aning besvikna.Ingen humle-bomb, ingen markant citrus men däremot inslag av smörkola. Smaken hade en svårdefinierbar bismak som också sänkte betyget.

Maltigheten och beska var däremot bra med lite för lite kolsyra. Visserligen är det inte helt rättvist att bli bedömd efter en Double IPA som satt som en smeck men intrycket var ändå alldeles för blekt.

Betyget får bli en svag 7:a!

Sista ölen för kvällen måste bli något mörkt och "stoutigt" tyckte vi och valde "Old Engine Oil", även denna från Harviestoun. Enligt etiketten så är detta en Black Ale men enlig Beer Advocate är det en Old Ale.

Redan med näsan en bit från glaset kunde man känna chokladdoft och rostighet och med näsan djupt i glaset infann sig kaffe och filmjölk också. Härligt karamellig i smaken med stora inslag av choklad och mycket välrostad malt. Den är inte lika svart som en stout men nästan. Denna ale lär ska vara bryggd enligt ett gammalt celtiskt recept. Totalt sett var detta en mycket uppskattad avslutning på kvällen och visar på att Harviestoun inte bara är ett bryggeri med många bra produkter utan förmodligen det bästa i Skottland, som i skrivande stund nått Sverige.

Betyget får sättas till en svag 9:a.

Moylans Celts Golden Ale

2010-01-22T02:36:00.004+01:00

Detta är en av de mer 'enklare' ölen från Moylans. Golden Ale är en anspråkslös men trevlig öltyp tycker jag. En av mina favoriter i denna ölstil bryggs på mitt favoritbryggeri 'Vinos' som ligger på samma gata som jag jobbar på. Där heter den 'Six bridges Cream ale' och smakar inte helt annorlunda jämfört med denna öl från Moylans.

Denna öltyp passar till allt. Eftersom den inte sticker ut så mycket fungerar den med de flesta maträtter eller helt enkelt som ett sällskapsöl eller törstsläckare. I Köln kallas detta Kölsch och som sagt så gillar jag just denna öltypen eftersom den är så mycket mildare än en lager som är det närmaste man kommer i öltyp. Lagern är ju oftast lite spritsig och stickig medan Golden Ale är mjukare och rundare.

Det är dock svårt att framhålla en framför en annan av denna öltyp för de smakar ju nästan likadant.

Moylans Imperial IPA

2010-01-18T05:56:00.007+01:00

Sparat vad jag tror är det bästa till sist. Moylans Imperial IPA gick löst på $11 för en 75 cl flaska. En tribut till humlen säger informationen på Moylans egen sajt.

Doften står ut långt ifrån glaset trots att den nog är alldeles för kall när jag slår upp den i glaset. Måste låta den värmas upp lite först.

Moylans sajt säger att det är Tomahawk, Cascade och Centennial humle i denna 'trippel humle' brygd men när man klickar på detalj informationen så anges i stället Chinook, Columbus, Cascade och Athanum humle?

IBU är 100+ men jag tycker att inte att beskan är så hög som i vissa andra sorter där man nästan associerar till tryckpress. 9,2% alkohol är förstås högt med jag uppfattar den inte alls som påträngande.

En enorm upplevelse förstås som sätter punkt för denna veckans provning av 4 av Moylans produkter. Samtliga håller mycket hög klass.

Moylans Old Blarney Barleywine style ale

2010-01-17T05:45:00.004+01:00

Barleyvine ale eller Barleywine style ale som det kallas i USA är nog ingen av mina absoluta favorit öltyper. Tycker oftast att det är för starkt och för sött. Öltypen är verkligen i utkanten av vad som vi kallar öl och det kanske är därför som den kallas 'Barleyvine'.

Moylans öl som jag denna helg har provat för första gången har imponerat på mig dock. Deras Kiltlifter var som sagt det bästa jag druckit inom 'Scottish ale' klassen. Deras IPA var mycket bra. Moylans Barleywine har en angenäm söt och nötaktig doft. Det gäller förstås också att man serverar ölen vid rätt temperatur för att få den bästa upplevelsen. Min flaska var alltför kall när jag tog den ur kylen och den har fått stått och värmt sig lite i rumstemperatur i minst en halvtimme.

Det är ett mycket fylligt öl med ganska rik sötma. Sötman är dock inte överväldigande som jag ibland tycker det kan bli i vissa Barleywines. Beskan är perfekt i förhållande till den höga maltigheten i detta öl. Egentligen så är smaken närmare en porter än Barleywine.

Detta är efter 3 provade öl en av mina favoritbryggerier. När ett bryggeri gör öltyper som jag i normalfall inte tycker om som Scottish ale och Barleywine som smakar så här bra, då är det bara att gratulera.

Moylans IPA

2010-01-17T04:51:00.010+01:00

Efter att ha druckit gårdagens IPA från Nevada bryggeriet öppnade jag precis en flaska av Moylans IPA. Efter att ha bekantat sig med denna bryggd och jämfört den med IPA:n från det relativt okända Nevada bryggeriet så är jag på väg att låta som Farbror Barbro. "Det finns inga genvägar till (det perfekta ljudet) den perfekta brygden".

Så är det förstås. Nevada bryggeriet har försökt och trots att öltypen är intressant och ölkulturell, så smakar det industribryggt. Moylands IPA, liksom 'Kiltliftern' som jag drack igår smakar dock allt annat än industribryggt. Goda råvaror som finaste humle och malt kan man inte fuska med, inte heller bryggeri processen om det skall bli bra i slutänden.

Det var en slump att jag sprang på Joseph James Brewings produkter när jag letade efter Moylans men det var bra att jag gjorde dessa inköp för när man provar dessa bredvid varandra så är det så tydligt vad som skiljer kvalitetsöl/hantverksöl/lyxöl från de ölsorter som bär namn som liknar kvalitet men som inte har vad som krävs för att spela i den högsta divisionen.

Moylans IPA kanske inte är den allra bästa IPA som jag har druckit men det är väldigt tydligt att detta är en hantverksmässigt tillverkad brygd med kärlek till ölkonsten. Det är mycket bra.

Moylans Kiltlifter

2010-01-16T05:39:00.009+01:00

Efter 2 provningar av öl från ett bryggeri som jag aldrig har hört talas om tidigare så var jag väldigt nyfiken på mina 4 lyxöl från Moylans. The kiltlifter har jag läst om tidigare. Tyvärr så är detta ju en Scottish ale vilket är en öltyp som jag har lite svårt för. Dock inte lika svårt som jag har för Irish Red ale.

Denna Kiltlifter håller modiga 8% men därav känner man intet. Maltigheten är hög och maskerar denna höga alkoholhalt. Det finns ganska mycket sötma här också och denna öltyp är väldigt speciell vilket berättigar dess plats i ölkulturen. Jag kan dock inte helt säkert sätta fingret på vad det är som gör att jag inte gillar denna öltyp. Kanske är det sötman med den brända malten som gör det? Det är något som är tydligt redan i doften på denna typ av öl. En nästan kväljande doft av brända mandlar trots att jag annars gillar den doften.

Trots det så är detta den bästa Scottish ale som jag har druckit. Samuel Adams motsvarande kommer inte ens upp i en 4:a på Humulus Lupulus skala enligt mig. Denna är dock en definitiv 7:a.

Betyget som jag ger är högt eftersom jag inte tycker om öltypen. För den som tycker om Scottish ale och Irish red så kanske detta är en 9:a.

Hop Box, Imperial IPA

2010-01-16T04:13:00.007+01:00

När jag nu är igång så fortsatte jag provandet med nästa öl från samma bryggeri. Detta är "Hop Box, Imperial IPA". Namnet skvallrar om att detta är nog en väldigt humlerik och alkoholstark IPA. Hela 8.2% säger etiketten. Tänkte denna gång göra recensionen interaktiv så när jag skriver detta har jag ännu inte provat ölen.

När jag slog upp den i glaset gav den ett väldigt tunt skum som inte alls liknar Amerikansk IPA som oftast är oerhört skumrikt. Detta trots att ölen inte är nerkyld speciellt mycket. Jag gissar att den håller ca 12 grader så detta var min första lite förvånade iaktagelse. Skummet påminner mer om det man kan se i Barley Vine Style ale, såsom denna öltyp kallas i USA.

Doften är lite sötaktig, lite som lönn men det finns också nötarom i doften. Ganska ovanlig doft som jag inte kan säga att jag träffat på ofta eller kanske aldrig.

Smaken är inte oangenäm men tunnare än förväntat. Den är sötare än 90% av de IPA:er som jag provat. Det första jag kommer att tänka på är fruktsoda, kanske spetsat med brännvin. Låter inget vidare inser jag och jag är inte sådär jätteimponerad än så länge. Det slår mig också att beskan är mera återhållen än i Pale Alen som jag provade innan.

Jag tycker detta smakar Barley Vine mer än IPA, eller ens Imperial IPA som denna kallas. Kanske en 6:a i bästa fall en 7:a på Humulus Lupulus 9-gradiga skala. Det är inte dåligt, ovanlig smak som kom lite som en chock. Men den värmer bra i vinterkylan.

Julafton

2010-01-16T03:43:00.007+01:00

Det var som Julafton idag när jag besökte Liköraffären. Två helt nya bryggerier som inte tidigare funnits i Arkansas hade ett stort antal olika sorter. Jag hade förväntat mig att Moylans skulle finnas där för det hade jag fått rapport om men ett annat bryggeri som jag aldrig hört talas om hade 6 olika av sina ölsorter där.

Just nu sitter jag med en Tahoe Blue, Nevada Pale Ale från Joseph James Brewing från Henderson, Nevada. Det blev 3 sexpack från detta bryggeri varav denna Pale Ale alltså var en av dem.

Det är en helt ok Pale Ale som har mycket bitterness humle men tyvärr inte så mycket av aromahumle som jag tycker så mycket om att hitta i Ale. Som sagt så har jag aldrig hört talas om detta bryggeriet tidigare och får forska mer i den frågan. Jag återkommer med provningar av de andra 2 sorterna från samma bryggeri och förstås med provning av Moylans olika lyxöl som jag länge sett fram emot att prova.

Brother Thelonius

2010-01-08T03:06:00.003+01:00

Denna Amerikanska öl provades på ett Humulus Lupulus möte för ganska så länge sedan. Vad jag minns från den provningen var att omdömet om denna öl inte blev det bästa. Kanske var det en gammal flaska som serverades där ölet kanske stått för länge. Jag vet inte. Detta är dock en helt godkänd öl av Belgisk 'Dubbel' (eller är det Quadrupel?) typ. Mörk, maltig, alkoholrik men inte mycket smak av alkohol.

Av någon anledning så är just Brother Thelonius väldigt populär här i USA. Jag vet åtminstone två restauranger som serverar den på fat trots att de i övrigt inte har mycket varianter av fatöl. Ett par gånger har någon i liköraffären också sagt till mig att det är deras favoritöl.

Lite konstigt tycker jag det är. Visst är den god och godkänd men det finns flera liknande sorter här i USA som jag faktiskt tycker är lite bättre.

Rye P.A

2010-01-06T01:57:00.003+01:00

Vem är nu Rye PA? Gammelfarfar, nej en ny öl från Michelob. Michelob säger vän av ordning, representerar väl amerikansk okultur i stället för ölkultur.

Det intressanta som händer här i USA är att microbryggerierna eller hantverksbryggerierna som det också kallas har växt enormt de senaste åren. Så mycket att de nu närmar sig 10% av ölmarknaden i USA.

10% säger vän av ordning, det är ju ingenting. Det kan man ju tycka kanske men tydligen är detta tillräckligt för att ölbaronerna på Anheuser Busch, Miller och Coors skall bli rädda. Deras marknad krymper ju om än väldigt lite totalt sett.

Därför har dessa öljättar sedan ett tag gett sig den på att ta tillbaka lite av marknaden genom att brygga öl som liknar microbryggeriernas produkter, i alla fall till namn och utseende.

Ofta faller det platt till marken men Coors fick i alla fall till en succe med sin Blue Moon som nu också finns i ett stort antal spin-off varianter som heter något med just 'moon'

Michelob har jag alltid tyckt varit den bästa av industribryggerierna i USA och de har i och med Rye P.A en Indian Pale Ale med Råg gjort en av de bästa 'kvalitets'-ölen som kommer från en av de stora drakarna.

Detta är Michelobs beskaste öl med 50 IBU. Mycket angenäm malt doft som vägs perfekt upp med Columbus och Cascade humle. Inte illa för att vara en industribryggare. Alltid lockar det några nya ölvänner över till att prova de verkliga godsakerna.

Ölprovning hos Ceremonimästaren, del 2

2009-12-21T08:04:00.009+01:00

Efter en av de bästa upplevelserna vi haft under våra 22 år av ölprovning kändes det både svårt och spännande att gå in i rond 2 av denna provning - De dyra lyxölen.

Först ut var Ola Dubh Special Reserve 12 från det skotska bryggeriet Harviestoun. Denna öl har lagrats på fat från Highland Park's 12-åriga Single Malt Whisky. Denna öl håller 8% och priset ligger på 49 riksdaler.

Dofterna gav genast inslag av whiskyfat med toner av tjära, rostad och bränd malt och filmjölk. Smaken av rökighet tog överhand med kraftiga inslag av tjära. Beska var väldigt torr. Ölet var torrt och stramt. Ett karakttärsfullt öl som inte föll väl ut.

Betyg 7 av 10

Nästa öl ut blev Oatgoop, ett samarbete mellan det amerikanska bryggeriet Three Floyds och

dansken Mikkeller. Ölet håller hela 10,4 % och har det hutlösa priset av 179 riksdaler. Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda. Smaken var kraftfull med ett enormt inslag av aprikos. Konsistensen var tjock och söt med en ganska sträv beska. Totalt sett associerades denna till aprikoskräm med en härligt lång beska.

Betyg 7 av 10

Kvällen avslutades med ytterligare en amerikansk öl, Vertical Epic från Stone Brewery Co, som ligger strax utanför San Diego. Denna öl är den 8:e i en serie öl där varje öl endast bryggs vid ett tillfälle. Doften gav direkt inslag av så skilda förnimmelser som päronglass, choklad och majs.

Smaken var dock ganska spritig och torr, visserligen med en rejäl beska. Detta öl hade säkerligen mått bättre av några års lagring. Kanske en kandidat till 2018 års årsgångsprovning?!

Denna öl har datum 09-09-09, den första i serien gjordes 02-02-02 och serien avslutas 12-12-12. Även denna öl håller en hög alkoholhalt, 8,9 % och rekommenderas av bryggeriet att lagras några år.

Betyg 6 av 10

Summeringen efter att ha provat svenska årgångsöl och dessa lyxöl var att hellre ge sig ut och köpa årgångsöl för lagring än att köpa dyra, alkoholstarka öl.

Vissa av deltagarna skulle kommande måndag genast beställa de årgångar som fanns för Nils Oscar Imperial Stout!

Dax för ölmöte hos Ceremonimästaren

2009-12-09T20:38:00.004+01:00

Så var det dax för nästa ölmöte! Fredagen den 11:e december 18.00 avhandlas det sista ölmötet för 2009. Mötet kommer att gå under temat "Exclusifv Afton". Lura ut vad det kan innebära, den som kan.

Fullständiga recensioner och annat kommer att publiceras under kommande helg.

Väl mött

Hälsningar

Ceremonimästaren

Sista kvällens provning

2009-12-01T01:41:00.018+01:00

Skattmästaren återhämtade sig från magåkomma och nu var det bråttom. Så många öl och så lite tid. Jag vet att det är en kliche men så var det faktiskt.

La fin du Monde från Unbroue, som betyder: "Slutet på världen". Men i stället för en appokalyptisk association så avses den 'Nya Världen', dvs Amerika som betraktades som 'slutet på världen' av upptäcksresande.

Detta är definitivt Unibroues bästa öl. Det är också deras storsäljare (ovanligt att konstatera för ölentesuiaster). Detta är en öl som ligger någonstans mellan Hoegarden och Duvel i smak enligt oss. Väldigt friskt, väldigt välsmakande och ingen antydan alls till alkohol trots 9%

Ordf hade testat Maudite, Trois Pistoles och La Fin de Monde tidigare men den fjärde ölen från Unibroue "Don de Dieu" var ny även för Ordf.

Don de Dieu (Gift from God), från Unibroue:

Don de Dieu följer i samma stil som La Fin de Monde, men har kanske en något mildare framtoning. Alkohol ligger fortfarande på 9% men därav känns inget i denna underbart läskande komposition.

Nu var det dags för lite kraftigare saker. Czar från Avery är en tung och alkoholstark Stout från Avery Brewing. Med dryga 10% så är detta en mäktig upplevelse. Tyvärr så tyckte nog både Skattmästaren och Ordf att detta var alldeles för sött för att smaka gott. Ordf konstaterar att detta är nog den sämsta ölen han provat från Avery, trots att det är en lyxöl. Så här sött är det svårt att dricka, kanske skulle den har avnjutits till en dessert?

Czar från mitt favorit bryggeri i USA, Avery Brewing:

Slutligen, den sista provölen under Skattis inspektion. Här visste Ordf redan var skåpet stod. The Beast har Ordf tidigare brottat ned själv men nu blev det en provning tillsammans med en Humulus kollega.

Detta är så långt man kan gå (ungefär) när man tänjer gränserna inom öl. The Beast från Avery Brewing är en öl att dricka tillsammans med dessert i stället för kaffe och dessert. Kanske i stället för kaffe och cognac. Med modiga 15% + liknar detta ingen annan öl. Här har vi nått utposten för ölkultur, här stannar ölvärlden. Bättre än så här och längre än så här når vi inte.

Inte just ni i alla fall.

Tack Skattis och tack ni andra som uppskattar ölkultur.
The Beast, från Avery Brewing:

Lördagens provning

2009-11-29T19:08:00.004+01:00

Lördagens provning blev en lättare ety Skattmästaren drog på sig en lättare magåkomma. Trots detta kan vi ju inte avhålla oss från att prova öl så det blev två stycken lyxöl från Unibroue.

Maudite från Unibroue:

Trois Pistoles från Unibroue:

STORA öl

2009-11-28T15:32:00.012+01:00

Vi har nu hunnit med att prova ett antal riktigt STORA öl. Det betyder öl som håller nära maxgränsen vad det gäller maltighet, humlebeska och arom.

Sixth glass från 'The Smokestack series', är en special linje från Boulevard brewing som inkluderar deras lyxöl. Detta är en mellanmörk öl av Belgisk Quadrupel-typ. Mycket malt förstås för att bära den höga alkoholhalten. Smaken är relativt torr vilket gör detta till en mycket mer angenämn upplevelse än om maltens sötma skulle ha slagit igenom.

Collaboration not Litigation är en blandning av två olika öl med samma namn från två olika bryggerier. Salvation från Avery brewing och Salvation från Russian River brewing.

Denna är något spritsig som en Golden Ale är. En viss sötma kan anas och den höga alkoholhalten är väl dold i balansen mellan malt och humle.

Bäst under hela denna inspektionsresa har dock varit Shipyard XXXX IPA (Pugsley's Signature Series). Denna öl håller så mycket som 9.25% men den utsökta kompositionen av 4 olika humlesorter; Cascade, Warrior, Summit och Glacier humle (inget Single hops-tjafs här) och vete, pale ale, Crystal och Karamell malt döljer alla spår av alkoholsmak.

Dessa öl är som sagt s.k 'lyxöl' som man avnjuter som en fin cognac eller ett exklusivt vin. Priset på dessa godsaker ligger runt $8-12, dvs 65-90 kronor så detta är ju ur ölsperspektiv en dyr öl. När man provar denna typ av öl blir man dock sällan eller aldrig besviken.

2009-11-26T18:52:00.008+01:00

Onsdagen var första hela dagen som vi hade tillgodo under Skattmästarens inspektions resa. Vi började med kulturella arrangemang som att titta på Egyptens Faraoer, en utställning på ett Museeum i Little Rock. Därefter var vi tvungna att läska oss med 'Cluster IPA' bryggt på plats på mikrobryggeriet Vinos i Downtown Little Rock.

Vi åt sedan middag på Little Rocks andra mikrobryggeri, Boscos vid 'Rivermarket District'. Bombay IPA var den öl som vi båda provade innan vi blev ytterligare kulturella och såg Moskva baletten dansa 'Nötknäpparen'.

Den seriösa provningen startade sent denna kväll igen men framåt 11-snåret gick vi ut med Avery Jubilee en mycket maltig säsongsöl. För maltälskaren är detta en underbar öl. Själv lutar jag mer åt Humledominerade framför Maltdominerade. Skattis tyckte denna påminde om 'fernissat staket' och fenol. Kanske inte en av våra favoriter.

Avery Jubilee:

Abbey från New Belgium Brewing var nominerad till årets öl detta år men endast Ordf hade provat denna 'Dubbel' från det Amerikanska bryggeri som specialiserat sig på Belgiska öl. Denna 7-procentare är närmast att likna vid Chimay röd. Vi tyckte dock kanske att Abbey är lite tunnare i smaken än Chimay röd. Skattis tyckte mycket om doften men kände sig lite besviken över att smaken inte införlivade vad doften lovade.

Abbey från New Belgium Brewing

Vi avslutade kvällen med en riktig stänkare. Bigfoot Barley Vine Style Ale från Avery hade lagrats länge hemma hos Ordf. Detta är en mycket STOR öl. Massor med malt och humle håller upp den höga alkoholhalten (9,6%) i denna brygd. Här är vi så långt från 'lättdrucket' som man kan komma. Denna sippar man mycket långsamt. Enorm humlearom som blommar upp och slår till som en boxare i näsborrarna. Smaken är rund men väldigt humlebesk och inte alls söt som man kan finna i många Barley vine. Lite tryckpress i eftersmaken hittade vi här. Skattmästaren tyckte han hittade cognacsarom i denna också.

Bigfoot Barley Vine Style Ale från Sierra Nevada Brewing

Efter detta kraftpaket var vi tvungna att skölja ur munnen med lite Johnny Walker Whisky innan vi gick och la oss glada och nöjda med dagens arbete.

Skattmästaren på inspektion

2009-11-25T16:07:00.010+01:00

Skattmästare Gustafsson ankom igår tisdag på besök.

Eftersom hans plan kom in sent (22:00) blev det intensivt att hinna med att prova dagens öl. Ordföranden & Skattmästaren antog utmaningen snabbt och rivstarade med...:

..en Single Wide IPA från Boulevard Brewing in Kansas City, Missouri. Detta är en mycket trevlig IPA med lovande underbara Humle aromer. Smaken ligger åt det lättdruckna hållet då beskan är tydlig men något återhållen.

Därefter fortsatte det strävsamma provningsparet med...

...Anniversary från Sierra Nevada Brewing i Chico, Californien. Denna IPA har blivit Ordfs stora favorit denna höst. Som alltid när man provar öl efter varandra så blir man ju dock förvånad över skillnaderna i smak. Denna Anniversary hade också en väldigt lovande doft och humlebeskan är inte alls påträngande. Detta är också en väldigt lättdrucken IPA, ett öl att dricka en hel kväll men nu var ju klockan redan 1:00 så det var endast tid för en öl till..

Torpedo IPA, också från Sierra Nevada brewing. Denna har en inte lika tydlig humlearom som de två första men här ligger mycket av humlen i smakbeskan som är väldigt tydlig i eftersmaken.

Så många öl och så lite tid.

Lite provade öl

2009-10-21T04:52:00.009+02:00

Köpte dessa öl förra veckan att avnjuta över helgen:

Anglers Pale Ale från Uinta brewing. Har provat den förut när jag sprang på den i NW Arkansas förra året men vi har inte tidigare haft den här i de centrala delarna. Detta är en mycket anständing Pale Ale. Faktiskt lite starkare (5.8%) än andra Pale Ale. Drack bara en flaska i fredags så jag får återkomma med en mer utförlig beskrivning.

Sedan denna underbara IPA från Goose Island brewing i Chicago:

Detta är kanske på väg att bli min nya favorit. IPA är lite knepigt för i början här i USA så älskade jag de riktiga extremerna med beska så hög att man smakade tryckpress i munnen, exempelvis Averys IPA. Sedan har jag tyckt om de lite mildare varianterna där exempelvis Long Hammer IPA är väldigt drickbar med en inte allt för hög beska. Goose Island är någonstans i mitten av dessa.

Ölprovning hos Ölmästaren 09-10-02

2009-10-14T17:04:00.001+02:00

I samband med årsmötet genomfördes även en obligatorisk blindprovning .

De öl som provade var:

- Fröslunda Tjeckisk Pilsner, Eskilstuna Ölkultur

- Skogstorp IPA, Eskilstuna Ölkultur

- Twisted Thistle, Belhaven, Scotland

Resultaten var ganska överraskande och blev som följer:

Fröslunda Tjeckisk Pilsner:
Några omdömen om denna: Otrolig skumkrona, fast och långlivad.
Doft med inslag av askkopp, päron, frukt, estrar, malt och majs.
En torr smak.

Betyg 6,00 av 9,00

Skogstorp IPA:

Några omdömen om denna: Doft av lite tvål, använda orienteringsstrumpor, kokta grönsaker.

Smak: päronkonjak, lite malt, lite rökig, härsket flott, och bränt papper.

Betyg: 5.16 av 9,00

Twisted Thistle IPA:

Några omdömen om denna: Doft av smörkola, svett, Werthers original, maltighet, trevlig fruktighet. Allmänt omdöme: Kanontrevligt. Överraskande inslag av smörkola i en IPA. Saknade inslag av citrus och aprikoser som en IPA normalt har. Här var det istället malten som tagit överhand.

Betyg: 6,50 av 9,00

Årets Öl 2008/2009

2009-10-14T08:28:00.003+02:00

Till Årets öl 2008/2009 har valts:

Oppigårds Single Hop Ale, Oppigårds Bryggeri, Sverige

Årsmöte 2008-2009

2009-10-13T14:43:00.010+02:00

Årsmöte 2008-2009 för Humulus Lupulus har hållits i Ölmästarens residens 2009-10-02.

Till årets öl 2008-2009 valdes Oppigård Single Hop Ale från Oppigårds bryggeri

Till Ordförande för perioden 2009-2010 valdes Lars M Hultqvist, Little Rock, Arkansas, USA.

I övrigt omvaldes sittande styrelse för ett år till.

I samband med årsmötet ägde även provning av tre öl rum:
- Eskilstuna Ölkulturs Fröslunda Tjeckisk Pilsner
- Eskilstuna Ölkulturs Skogstorp IPA:
- Belhavens Twisted Thistle IPA

Dessa öl recenseras i eget inlägg.

På årsmötet serverades även ölmästarens eget favoritöl Hell från Jämtlands Bryggeri som husöl. Det var strykande åtgång på detta :-)

Som mat serverades Grekisk delikatesspanna innehållande fläskfilé, potatis, fetaost, paprika, turkisk yoghurt mm.

Skattmästarens nomineringar till årets öl 2008-2009

2009-10-02T08:31:00.001+02:00

Oppigård Single Hop Ale, Oppigårds Bryggeri, Sverige

Mysingen Midvinterbrygd, Nynäshamns Bryggeri, Sverige

Amarillo, Ölands Gårdsbryggeri, Sverige

Bälgviken Pale Ale, Eskilstuna Ölkultur, Sverige

Mariestad Old Ox, Spendrups Bryggeri, Sverige

Hoptober

2009-10-02T04:20:00.006+02:00

Jag var tvungen att prova en Hoptober ikväll från New Belgium Brewing. Denna 'Golden Ale' har 5 humlesorter och 4 maltsorter. Centennial, Cascade, Sterling, Willamette och Glacier ger arom och beska. Jättekul också med en öl som blandar Pale malt, Vete, Råg och havre för fylligheten.

New Belgium är också föredömliga med att ange alkoholhalten på sina öl (mycket ovanligt i USA). Denna är på 6 % men allt i detta öl är så välbalanserat att det inte känns någon alkolholsmak och ölet är MYCKET drickvänligt. Smakar som att springa genom en lövskog på våren när man är 10 år, om det ger någon association.

New Belgium är alltid bra. Jag önskar ni fick prova deras öl i Sverige.

Nyskördat i Oktober

2009-10-02T00:28:00.006+02:00

En titt i liköraffärens nya sortiment denna månad medförde dessa trevliga investeringar.

Hoptober från ett av mina 5 favoritbryggerier, New Belgium Brewing här i USA skall bli spännande att prova.

Rocktoberfest från vårt lokala bryggeri Diamond Bear Brewery i Little Rock skall bli roligt att prova. Jag tror inte att den har distribuerats på flaska tidigare och väldigt få pubar har serverat den.

Alltid så kul med lite nytt.

Vice Ceremonimästaren nominerar årets öl

2009-10-01T21:03:00.002+02:00

Svårt det här. Det finns ju sååå många att välja bland. Men jag väljer att nominera följande tre.

1 Eskilstuna Jubileumsöl
2 Fullers India Pale ale
3 Närkes slättöl

Bryggmästarens nomineringar till Årets öl 2008-2009

2009-10-01T19:52:00.001+02:00

1: Fullers India Pale ale

2: Fullers Golden Pride

3: Ichtegems Grand Cru Flemish Red Ale