Efter en av de bästa upplevelserna vi haft under våra 22 år av ölprovning kändes det både svårt och spännande att gå in i rond 2 av denna provning - De dyra lyxölen.Först ut var Ola Dubh Special Reserve 12 från det skotska bryggeriet Harviestoun. Denna öl har lagrats på fat från Highland Park's 12-åriga Single Malt Whisky. Denna öl håller 8% och priset ligger på 49 riksdaler.
Dofterna gav genast inslag av whiskyfat med toner av tjära, rostad och bränd malt och filmjölk. Smaken av rökighet tog överhand med kraftiga inslag av tjära. Beska var väldigt torr. Ölet var torrt och stramt. Ett karakttärsfullt öl som inte föll väl ut.
Betyg 7 av 10
Nästa öl ut blev Oatgoop, ett samarbete mellan det amerikanska bryggeriet Three Floyds och
dansken Mikkeller. Ölet håller hela 10,4 % och har det hutlösa priset av 179 riksdaler. Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda. Smaken var kraftfull med ett enormt inslag av aprikos. Konsistensen var tjock och söt med en ganska sträv beska. Totalt sett associerades denna till aprikoskräm med en härligt lång beska.
Betyg 7 av 10
Kvällen avslutades med ytterligare en amerikansk öl, Vertical Epic från Stone Brewery Co, som ligger strax utanför San Diego. Denna öl är den 8:e i en serie öl där varje öl endast bryggs vid ett tillfälle. Doften gav direkt inslag av så skilda förnimmelser som päronglass, choklad och majs.
Smaken var dock ganska spritig och torr, visserligen med en rejäl beska. Detta öl hade säkerligen mått bättre av några års lagring. Kanske en kandidat till 2018 års årsgångsprovning?!
Denna öl har datum 09-09-09, den första i serien gjordes 02-02-02 och serien avslutas 12-12-12. Även denna öl håller en hög alkoholhalt, 8,9 % och rekommenderas av bryggeriet att lagras några år.
Betyg 6 av 10
Summeringen efter att ha provat svenska årgångsöl och dessa lyxöl var att hellre ge sig ut och köpa årgångsöl för lagring än att köpa dyra, alkoholstarka öl.
Vissa av deltagarna skulle kommande måndag genast beställa de årgångar som fanns för Nils Oscar Imperial Stout!
Inlägg
2 kommentarer:
Det här var ju väldigt intressant. De öl som ni provade här var inga som jag har provat tidigare. Det närmaste jag kommit är en Torey Pines IPA från Stone Brewery när jag besökte San Diego förra hösten.
Här kommer ju dock en helt oväsentlig men ändock intresant fråga upp. Hur kunde du servera dessa syper-dyra öl till ölklubben vilka tillsammans verkar kosta lika mycket som 10 normala ölprovningar tillsammans, 50 om vi inkluderar de gånger ful-öl har stått på ölprovningsmenyn.
Än en gång, så är jag hur avundsjuk som helst att jag inte kunde deltaga. Detta förstår jag om et går till historien som den bästa provningen någonsin.
Det finns så mycket goda öl att prova som vi har sagt så många gånger men det har inte varit så ofta som dessa dykt upp på ölprovningarna.
Kul att läsa, hade förstås varit ännu intressantare att prova.
Jag håller dock inte med om meningen "Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda."
Den bedömningen är inte typisk för Amerikansk ale
Eftersom några av dessa sorter var i så stora flaskor så behövdes endast 1 flaska av dessa. Därav blev det inte så dyrt ändå. Apropå uttrycket "de klassiska inslagen" så åsyftade jag amerikansk IPA som doftmässigt, enligt mina referenser, stämde väl in med de associationer som gjordes.
Skicka en kommentar