Årets Påsköl har korats!

Det var härligt att se Sigtunas Röd Påsk som vinnare när årets påsköl korades på Sundsvall Beer & Whiskey Festival i helgen.
När man läst de olika recensioner som skrivits hittills om påsköl så fick jag känslan av att Sigtunas Easter Ale ansågs var den bättre. Själv skulle jag nog påstå att skulle jag bara ställa en påsköl på påskbordet i år så skulle det vara Sigtuna Röd Påsk (läs recensionen)

Som tvåa kom, festligt nog, Sigtuna Easter Ale! Grattis Sigtuna till ytterligare bevis på att ni gör bra och uppskattade öl.

Trashy Blonde - En överraskning

Utan större förväntningar hällde jag upp den pale ale - Trashy Blonde från Brewdog.
En ganska ljust gul färg med klart, vitt skum. Doften som slår emot en har klart fruktiga inslag. Ganska kraftig maltighet i doften med otroligt tydliga inslag av passionsfrukt och uns av mosad banan.
Smaken är kraftigt maltig, mycket frisk och fortfarande med inslag av passionsfrukt.  Munkänslan är ganska mjuk och ölen har en underbar efterbeska. Denna öl var en klar överraskning, liksom Ocean's Eko Pale Ale var. Mycket mer smak- och doftrik än vad jag tänkt mig.
Ett mycket trevligt alternativ för den anspråkslöse men som vill ha lite mer attityd än en ljus lager. Denna hade kropp och attityd!


Betyg 8 av 10

Biere de Mars

Hur många har provat en Bier de Mars?

Detta är ett av de många försök i USA att återuppliva gamla ölsorter som dött ut i Europa.

NB Trippel

Detta är en rykande färsk öl från New Belgium. Blonde eller lagerliknade utseende vittnar ju vanligtvis om en stark ale i de övre regionerna vad det gäller alkohol och denna är inget undantag. 8.5% i en lättdrucken förhållandevis tunn öl. Jag inser att vi är nära gränsen här till avarterna av starka öl som kom fram när Sverige tog bort konkurrenslagen 1995 som förbjöd öl starkare än 5,5%.

Jag är ingen stor fantast av denna typ av öl. Alkoholen är högre än både humlehalten och malthalten. Visst är det lättdrucket men det kanske inte är en pluspoäng in detta sammanhang.

Jag har ju druckit DB Two Term IPA i ett par månader nu som husöl och kan inte låta bli att jämföra. Här finns inte mycket malt, en viss humlearom finns där även om beskan är låg. Det doftar ganska mycket jäst men det kan ju inte bära en god öl.

New Belgium Ranger

Detta är en ny öl från New Belgium Brewing i Colorado. Jag tycker att NB alltid håller hög kvalitet och detta är inget undantag. Tyvärr så sticker inte Ranger ut något och är inte heller speciellt lättdrucken vilket förpassar denna öl till en låg placering bland New Belgiums sorter.

Det är väldigt, väldigt få IPA:er som jag kan säga att jag inte gillar men detta är tyvärr en av dem

Jackie Brown - En Chocolate Brown Ale

Jaha, så blev det dags för första provsmakningen av dagen skörd. Hade tänkt prova Mohawken men jag sparar den till helgen och tar mig an Mikkellers Jackie Brown istället. Färgen är ganska härligt brun-grumlig och skummet ser nästan ut som chokladskum.
Det första som jag känner i doften är en kraftig maltighet med inslag av choklad, cocos och marsipan. En viss fruktighet infinner sig men inga citrustoner direkt. På det hela taget påminner den lite om Antaon Bergs choklad-godis faktiskt. Lite vört och fil kan också kännas i de bakre regionerna.
Smaken är typiskt maltsöt och faktiskt väldigt chokladig. Munkänslan är len med mycket små bubblor. Lite alkohol i eftersmaken. Efterbeskan är ganska diskret men kommer efter, och är mycket långvarig. Totalt sett är den väldigt annorlunda i jämförelse med t.ex Newcastle's dito. Mikkellers var lenare och hade en kraftigare maltkaraktär. En trevlig, något fruktigare, något mer chokladig, Brown Ale.
Så, slutlig får jag nog ändå säga att det blir 8 av 10 i betyg.

Ännu en Nyhetsdag

Idag är det återigen dags för lite nyheter på Systembolaget. Finns det något att köa för?  Förmodligen vet den initierade redan vad som kan vara köpvärt idag, för det har ju gått att läsa i flera veckor vad som ska släppas idag. 


Själv ska jag naturligtvis köpa några Mohawk Extra IPA(1419) men även några av följande:

• Jackie Brown, Mikkeller (1312)
• Brewdog Trashy Blonde, Brewdog(11581)
• Lager No 1, Dugges (1413)

Sigtuna Röd Påsk - Påsköl med vårkänsla

Något nytt i dryckesväg ska ju hamna på påskbordet inom kort så därför provar jag några kandidater så här veckorna innan. Sigtuna Röd Påsk ska tydligen vara en en Red Ale med influenser från "amerikat", förmodligen via Amarillo- och Centennialhumlen. I upphälld form ser man en vacker rödbrun färg med ett inte helt vitt skum, men fast. Doften är underbart blommig med tydliga inslag av citrus och knäckebröd. Maltigheten finns där också med undertoner av kaffe. Munkänslan är förvånansvärt len och mjuk, ganska låg kolsyra med andra ord, och den "smeker" sig ner i strupen. Väldigt bra balans mellan maltigheten och humlefriskan. Tittar man runt bland recensionerna av denna öl så hittar man blandad kompott men jag kommer sannerligen att ställa denna på mitt påskbord. Riktigt trevlig nykomling som ger en hopp om våren.
Betyg 8 av 10

Reindeer Droppings - Mums!

Vid ett besök på Bishops Arms i Eskilstuna för en tid sedan hade de en nyhet från Ridgeway Brewery på fat. Har tidigare provat bl.a. Ridgeway Bitter och Ivanhoe Pale Ale och dessa var riktigt trevliga. Detta bryggeri, som startades av Brakspears tidigare bryggmästare gör sannerligen välsmakande öl. Jag uppskattar att de hittills producerat nästan 20 olika öl.

Namnet "Reindeer Droppings" får en nästan att tro att det skulle handla om julöl men så var inte fallet. Denna ale klassas som en Amber Ale eller möjligen en Bitter. Färgen är fantasiskt bärnstensfärgad och doften ger toner av solmogna russin, citrus och nyskalad grapefrukt. Enorm blommighet.

Smaken är ljuvligt fruktig och påminner lite om en IPA med en distinkt och tydlig beska. Den har en viss bitterhet som ligger i samklang med grape-doften. Varför ingen gjort öl från Ridgeway tillgänglig på Systembolaget är för mig ett mysterium. Detta bryggeri gör definitivt inte enbart klassisk engelsk ale utan har en stor portion nytänkande. Så ni som ännu inte provat något från Ridgeway - Håll ögonen öppna, speciellt efter denna!

Betyg 9 av 10

Med näsan i syltburken - Oppigårds Easter Ale

Så var det dags att prova årets version av Oppigårds Easter Ale, som är en Old Ale enligt BeerAdvocate. Blev inte riktigt klok på om det var till årets brygd som de ändrade receptet eller om det var förra året, men så här gick det;
Fin skumkrona och en härligt rödbrun färg. Hade jag haft ögonbindel och doftat på denna hade jag kunnat svära på att någon ställt en syltburk framför mig. Doften var verkligen söt och syltig, nästan som aprikospuré på burk med ett metalliskt inslag. Vissa toner av smörkola infann sig också.
Smaken hade, förutom aprikos och lite citrus, ett inslag av kolagodis. Eftersmaken antydde lite knäckebröd. Detta är ett helrätt öl på påskbordet, men definitivt inte Oppigårds bästa öl. Välbalanserad, bra beska med lite restsötma och väldigt fruktig.
Betyg 7 av 10

Pumvikens Påsk - Försvinner fort!

Nynäshamn har ju bryggt denna säsongsöl några år nu men jag har aldrig recenserat den ordentligt. Denna påsköl är av typen "Strong Mild Ale" som hör till kategorin "Brown Ale" enligt SHBF's öltypsdefinitioner.
Uppsättningen av humle - Fuggle, Challenger och East Kent Golding, pekar på en klassisk brittisk ale-typ. 
Färgen på denna dryck är djupt mörkröd och har ett ganska fast och fint skum.
Doften är tydligt karamelliserad med inslag av bränt socker. Hittar en hel del dofter såsom honung och punsch. En viss vörtighet känns också.
Smaken är också tydligt vörtig med inslag av koda och tallbarr. Munkänslan är först ganska spritsig men den försvinner fort. Jag tycker att denna öl är alldeles för bränd och lite platt. Förmodligen är den en ganska bra kandidat för öltypen, men för mig är den inte tillräckligt intressant. Jag vill ha mer vårkänslor!
Betyg 6 av 10

Hoppy Easter - Mer Hip än Hop

Gårdagens kväll ägnades åt att börja arbeta igenom måndagens "släpp" på Systembolaget. Vi var väldigt nyfikna på Mikkellers Hoppy Easter (tidigare även kallad Drikkeriget GIPA) eftersom nästan allt som kommer från Mikkeller anses häftigt och speciellt. Denna öl ska enligt Beeradvocate vara en amerikansk IPA med tysk(red.anm. German) humle, därav förkortningen GIPA, som den ursprungligen hette. Humlesorterna är en amerikansk - Tomahawk, eller Columbus som den egentligen heter, och en tysk - Tetnanger. Tomahawken står för bitterhumlingen och Tetnanger för aroma.
Väl i glaset ser vi något som påminner om Gotlandsdricke, grumlig bärnsten med andra ord. Skummet är ganska snabbt döende och lämnar sega draperingar i glaset.
Doften har ganska tydliga inslag av päronestrar. Ett uns av maltighet i form av knäckebröd kan skönjas. Jag skulle nog påstå att den har ett lite vinöst inslag, nästan som en belgisk typ.
Den första smakförnimmelsen som kommer är rökighet och en beska som kommer efter. 
Smaken är ganska torr och bitter med inslag av örter (Tetnangern?). Eftersmaken lämnar en del alkoholinslag i gommen. 
Hade jag provat denna öl i en blindtest hade jag aldrig gissat på något åt IPA-hållet. Möjligen en amerikansk, belgisk veteöl!!! Jag får nog, som rubriken antyder, säga att i detta fall är det nog mer en "Hip Easter" än en "Hoppy" sådan för jag saknar humlekaraktären alldeles för mycket, eller så föll inte kombinationen Tomahawk och Tetnanger mig i smaken….
Betyg 7 av 10.

Stensbogaard India Pale Ale

Från det lilla danska bryggeriet Stensbogaard Brygghus på Fyn kom det ett par öl på Systembolaget i februari. Förra veckan provade jag denna IPA och jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga förväntningar. Trots att Danmark anses vara ett stort öl-land (ur vilka aspekter?) så har jag inte sällan blivit besviken i jämförelse med svenska mikrobryggeriers kvalitetsöl. 
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10

Skogstorps IPA - Ett steg tillbaka

Hittills har jag i princip endast gett lovord till Eskilstuna Ölkultur och deras brygder. I helgen kom det första bakslaget. Skogstorps IPA är inte på något sett ny och jag minns att jag provade denna för över 2 år sedan. Redan då tyckte jag att den var lite otydlig som IPA, även om den skulle klassas som brittisk sådan.


Doften är något instängd och dammig. Hittar inslag av mandel, majs och päronestrar. Smaken är lite bitter och har ett visst rökigt inslag. Doften påminner faktiskt om Nils Oscars hus-smak. Är det humlesorterna Challenger eller Kent Golding som sätter denna karaktär eller har man använt en speciell jästkultur? 
Hade jag provat denna i en blind provning tillsammans med Bälgviken Pale Ale kan jag sätta pengar på att jag skulle förväxlat öltyperna mellan dessa två. Om man bytte etikett mellan dessa två öl så skulle jag nog påstå att egenskaperna stämmer bättre med dess karaktärer. Jag vet inte hur detta kan komma sig, och det är min egen högst personliga uppfattning. Jag ska ta upp denna upptäckt med de ansvariga på Eskilstuna Ölkultur vid tillfälle. 


Så betyget efter denna slutplädering kan endast bli 6 av 10. 
Detta ligger ju dessutom i linje med det gemensamma omdömet ölsällskapet Humulus Lupulus hade i höstas då vi provade denna öl i en blind provning. Ölet är ju trots allt gott….

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10

Bälgviken Pale Ale

Lokalpatriot som man är så kör vi på med ytterligare en öl från Eskilstuna Ölkultur. Nu är denna öl inte en nyhet direkt, förutom att den nu finns tillgänglig att köpa på Systembolaget! Bälgviken har bryggts sedan 2006 med en del förändringar i receptet. Denna gång har den hela 5,5 ABV och en beska på 38 BU.


Bälgviken Pale Ale ser ut som en pale ale men den doftar sååå mycket mer. Förmodligen är det centennial-humle som står för inslagen av citrus och aprikos, både i doft och smak. En viss maltighet infinner sig också i smaken. Munkänslan är något spritsig och bubblig med en viss syrlig ton. Eftersmaken lämnar en väldigt lång efterbeska. Denna öl är både torr, besk, fruktig och syrlig men härligt fruktig doft. I jämförelse med Ocean's motsvarighet (som liknade en Brown Ale) har vi här en Pale Ale med karaktär åt amerikansk pale ale tycker jag. 
Betyget blir VG, dvs 7 av 10

Eskilstuna Ölkultur presenterar ytterligare nyheter

Hos Eskilstuna Ölkultur ligger man verkligen inte på latsidan. Nyligen hade de premiär på sin Torshälla Dubbelbock och den 20 mars är det dags för nästa nyhet: Annas Red Ale! Denna öl presenteras så här av dem själva:

Annas Red Ale är en vackert rödskimrande ale som ångar av citrus och tropiska frukter. Bryggaren har lagt ner så mycket kärlek han förmår i designen av denna öl. Annas Red Ale präglas av maltsorten carared som bidrar med den vackra färgen och viss fyllighet. Amarillohumle har används i mycket stora givor och ger ölen en fruktighet utöver det vanliga. Ölet har bryggts med den så kallade hop-bursting-tekniken som går ut på att mycket litet bitterhumle används. Istället tillsätts mycket stora och kontinuerligt ökande givor av smak- och aromhumle som dels ger en fantastisk fruktighet, men även bidrar med en mjuk och behaglig beska. Alkoholstyrkan är 4.7 % och beskan ligger på 30 BU. Detta är en sällskapsöl som man gärna kan dricka mer än en av i goda vänners lag.

Låter som en mycket spännande och modern version av en "Red Ale" öl i mina öron. Så har du möjlighet, gör ett besök på Eskilstuna Ölkultur den 20:e mars. 

Goose Islands Wheat Ale vs Sigtuna Vårweizen

Jag vet att Sigtuna själva skriver att deras Vårweizen ska ha en modern stil med den amerikanska humlen men jag måste säga att jag tyckte den mer påminde om en klassisk veteöl. Inget ont i det, men så mycket "nytänk" tyckte jag inte att det var. Doften var mycket frisk och smaken hade de klassiska stereotyperna koriander och sötvete. I munnen känns den lite krispigare än vanlig veteöl. Visst inslag av citrus kunde skönjas.
Betyg 7 av 10


Så ställer vi Goose Islands 312 Urban Wheat Ale mot denna! Här har vi verkligen hittat en ny spännande kombination tycker jag. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte provat speciellt många "amerikanska" veteöl men för mig var detta något nytt. Kanske var det för kombinationen ale och veteöl eller framförallt amerikansk ale och veteöl. Smaken påminde, om man bortser från det söta vete-inslaget, om en APA (american pale ale) med dess fruktiga citrustoner och den markanta efterbeskan. Doften hade de klassiska weissbier-tonerna samtidigt som man kände lite citrus och aprikos. Jag tyckte verkligen om denna typ av weissbier och kommer definitivt köpa den flera gånger.
Betyg 8 av 10

Dugges Spring Beer

Sista officiella provningen blev alltså Dugges senaste produkt. En lager med cascade-, simcoe- och perlehumle. Färgen var gyllengul och skummet krämigt vitt med kraftiga bubblor. Något grumligt.
Doften var nyanserad med inslag av jordkällare och päronestrar. Skönjas kunde även inslag av ogräs och pepparrot. Smaken var förvånansvärt tunn och beskan var alldeles för låg. Litet inslag av smörkola kunde kännas.


På det hela taget kändes denna öl ha en ganska säregen doft och att den var något platt i sin karaktär. Kolsyran var alldeles för låg. Smaken var dock väldigt len och rund och kan ge antydan på vetemalt i brygden? Eftersmaken innehöll dessutom en viss restsötma.
Betyg 5 av 10

Oppigårds Amarillo Spring

Nästa öl på gårdagens provning var Oppigårds Amarillo Spring. En amerikansk pale ale (APA) i Oppigårds tappning. Färgen var återigen gyllengul men med ett skum som övergick i kvarhängande draperingar. Doften var en ren och skär humlebomb med alla attribut som sig bör. Otroligt fruktigt med kraftiga inslag av grape och även citrus, fläder och aprikos.
Smaken var lika fruktig den, med en härligt kvarhängande beska. Denna öl måste vara en av de bästa på marknaden just nu, speciellt som svensk APA. Denna öl kan sammanfattas som en extremt fyllig humlebomb med lång efterbeska och en kraftig överton av grape. 
Betyg 8 av 10

Pistonhead Spring Edition

Spendrups lanserade nyligen denna lager som lär ska vara inspirerad av amerikanska mikrobryggerier (ett resultat av experimentlusta och lekfullhet, enligt dem själva). Den har humlats med amerikansk amarillo- och cascadehumle. Så här tyckte vi om Pistonhead efter gårdagens provning:
Utseendemässigt är den relativt ljust gyllengul men har ett snabbt döende skum. Doften har lite majstoner och en aning malt kan skönjas. Inslag av unkenhet - askkopp?
Smaken var ganska anonym men var relativt krispig och frisk. Beskan var tydlig och framträdande. Den strama kroppen påminner lite om en Pils. Återigen känner vi ett inslag av unkenhet…
Sammanfattningsvis anser vi att detta var en lättdrucken öl med bra beska, som dock var lite för kort och torr. Hög "hinkabilitet" med andra ord. För att vara ett öl från en av "de stora" får man väl ändå anse att den var ganska god...
Betyg 6 av 10

Storslam vid gårdagens ölprovning

Igår kväll genomförde ölsällskapet Humulus Lupulus årets första "blinda" ölprovning. Provningen arrangerades av Kjell och temat var "vår-öl",  vilket han inte avslöjade förrän efter provningarna. Av tre möjliga, lyckades sällskapet pricka in rätt öl på samtliga. 


Ölen som provades var i ordningsföljd Spendrups Pistonhead, Oppigårds Amarillo Spring och Dugges Spring Beer. Utöver dessa provades även Hop Ottin IPA och Mohawk Rye IPA, "off-the-record" så att säga.  En mycket lyckad tillställning och trevligt möte.


Kvällens vinnar-öl var helt klart Oppigårds Amarillo Spring. Mer om recensionerna följer….

Ocean Bryggeriet - Eco Pale Ale

Ja, man är ju inte först med denna recension precis men det känns som att jag kunde ge en egen tolkning av denna efter att ha läst alla andras tyck & smak.
Färgen är betydligt mörkare än vad jag hade tänkt mig. Ser mer ut som en Brown Ale. 


Fint, fast skum men med ganska stora skum-bubblor. Doften ger underbara förnimmelser av smörkola. Tydlig maltighet med inslag av päron-estrar. Efter ett par rejäla klunkar kan jag konstatera att den är väldigt len och mjuk, definitivt ingen "spritsig" kolsyra. En ganska tydlig, sötaktig maltighet med kort beska. Efterdoften, när glaset mer eller mindre är tomt, infinner sig en ny doft av majs? 


Min doft- och smakbank letar genast upp en tidigare referens i öl-databasen…..Newcastle Brown Ale. Just den ölen råkar vara en gammal favorit!
Så det totala omdömet får bli: Fina och tydliga karaktärer. Extremt lättdrucket och en riktigt mumsig Pale Ale. Dessutom är det ju ett miljövänligt alternativ!
Betyg 8 av 10