Jag hålls med slåttern...

Tänkte att jag skulle ge ett lite mer fylligt omdöme om Oppigårds Slåtteröl i kväll. Denna ljusa lager har av flera oberoende källor ansetts vara en av de mer tunna produkterna från Oppigårds och inte alls lika humle-fruktig som de vi är vana vid att Oppigårds öl brukar vara. Sekunderna efter att jag hällde upp denna öl och sedan doftade i glaset så kände jag faktiskt uns av svavel, vilket skulle kunna tyda på dåligt utjäst öl. Doftförnimmelsen direkt därefter gav en del päronestrar och smörkola. Efter den första klunken konstaterar jag att denna öl har en mycket framträdande beska som sitter i länge. Efterhand känns en viss restsötma med en tydlig maltkaraktär. I bakkant anas en fruktig ton.
På det hela taget en öl som är lätt att ta till sig och som har en stadig och lång beska. Påminner lite grann om en Pils faktiskt, kanske beror detta på den tjeckiska humle som använts. Ett mycket gott alternativ för er som vill byta ut en Staropramen mot något fräscht, svenskt!
Betyg 7 av 10

Smygpremiär för Nils Oscar's Sorachi Blond!

Nils Oscar smygstartar med att erbjuda Sorachi Blond på fat på ett antal krogar runt om i landet. Ölen kommer att presenteras den 27:e maj på följande ställen:
STOCKHOLM
Treskillingen
19 Glas
Oliver Twist
Järnet matsal & bar 
The Bishops Arms Bellmansgatan
The Bishops Arms Vasagatan
LINKÖPING
De Klomp
NORRKÖPING
Black Lion Inn
ÖREBRO
The Bishops Arms

Nils Oscar har dessutom lovat att ha folk på plats på krogarna i Stockholm mellan kl 17.00-19.00 ungefär. Sorachi Blonde har säljstart på Systembolaget den 1:a juni.
Så ni som har möjlighet vet var ni ska vara den 27:e!

Råg på råg

Boulevard brewings lyxserie, 'The Smokestack series' presenterar denna Rye on rye. Har faktiskt haft denna liggande i kylen ganska länge och varit spänd på att prova den. Det skall vara en av de bästa i Smokestack serien.



Ett mäktigt skum byggs upp i glaset när jag slår upp ca en fjärdedel av flaskans innehåll i mitt provglas. Doften är mycket spännande med inslag av sherry, fikon och russin. När man snurrar den i glaset för att frigöra dofterna så skummar den upp igen med en vacker skumkrona.

Smaken är komplex. Sherry doften omvandlas snarare till whisky i smaken med en kvarhängande bitterbeska. Detta är en mycket ovanlig öl. Har nästan svårt att analysera den med alla starka smaker som slår emot mig.

Jag läser att endast 10.000 flaskor tillverkades av detta öl men det är inte helt korrekt för etiketten på min flaska säger att den som jag dricker är nr 252 av 12148 producerade. Kanske skulle jag ha sparat min flaska eftersom jag verkar ha fått tag på en av de absolut första i produktionen. Rye on rye ligger i den övre prisklassen med $13 för en flaska i vinstorlek men jämfört med andra öl som säljs för detta pris så tycker jag att jag fick mycket öl för pengarna. Det enda jag saknar är en ölbroder att bekräfta storheten i detta öl med. Men jag får ju dock dricka mer av detta fantastiska öl.

Det här är ett njutar öl. Tror inte att jag skulle servera det till mat pga av dess starka smaker och exklusivitet. Detta är ett 'efter middagen' öl som njutes eftertänksamt. Jag ger detta öl 9 av 9 möjliga totalpoäng på Humulus Lupulus skala. Man kan nog inte göra öl så mycket godare än så här. Det finns dock flera som landar på 9 av 9 men jag kan med gott samvete foga Rye on rye till den skaran.

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Premiär för 3 nya öl på Eskilstuna Ölkultur

I morgon är det tok-många nyheter på Eskilstuna Ölkultur. Hela tre nya sorter och beskrivningarna ser ut så här enligt Eskilstuna Ölkultur själva.

Tumbo tysk pilsner

Tumbo är en mycket ljus lageröl i tysk stil på 4.8% bryggd enbart på pilsnermalt. Tumbo är torr och väl utjäst och har en frisk och ren smak av spannmål från malten, och i princip ingen humlearom. Humlet i form av Magnum och Hallertauer ger sig till känna i smaken och som en lång och ganska kraftig efterbeska. En törstsläckare i värmen som förhoppningsvis kommer snart.    

Munktell exportöl 

Munktell export är en lättsam ljus ale på 5.3 %.  Ölen är bryggd på pilsnermalt, ljus karamellmalt och melanoidinmalt som bidrar med  lite färg och karaktär. Vi har använt traditionella tyska och tjeckiska humlesorter i form av Magnum för beska, Hallertauer Tradition för smak och Saaz för arom. Ölen har tagits fram i nära samarbete med Munktellmuseet där vi tagit inspiriation från gamla recept med dem skillnaden att vi jäst den som en ale och inte som en lager. Ölet finns endast att tillgå i Munktellstaden.

Ölen i Munktells bryggeri från 1854 kunde ha smakat ungefär så här. Johan Theofron Munktell tillverkade Sveriges första lokomotiv "Förstlingen" 1853. Samtidigt påbörjades bygget av Munktells bryggeri vilket 1854 stod klart för att leverera ett gott öl till de anställda som ett alternativ till brända och destillerade drycker. Männen i Eskilstuna drack på den tiden i genomsnitt 2,7 liter brännvin per vecka vilket hade negativ inverkan på produktion och kvalitet samt också arbetarfamiljernas ekonomi. Genom att signera ett kontrakt att de skulle avstå från brännvin erhöll arbetarna gratis öl under arbetet. Resultatet blev det önskade, ökad produktion och kvalitet samt att familjen hade pengar kvar till mat även i slutet av löneperioden. 

Gamla Linköpings porter

Gammal Linköpingsporter 'GLP' är en mjuk och fyllig starkporter på 6.5% som är beställd av Bishops Arms i Linköping och vi säljer emellanåt något fat i vår egen medlemspub. GLP är framtagen i nära samarbete med Bishops medarbetare i Linköping som är mycket kunniga och intresserade. GLP är bryggd på pilsnermalt, caraaroma, melanoidinmalt och  två sorters chokladmalt. För humlegivorna har vi uteslutande använt det det nyazeeländska humlet Pacific Gem. GLP har en initial doft av kaffe och torr choklad. Smaken är maltig och karamellig som övegår i en mjuk och söt och fyllig avslutning som balanseras av en tydlig beska. En öl att sitta och smutta på länge länge. Pröva gärna smaksensationen att njuta den tillsamman med en bit choklad!

Så bege er till Eskilstuna Ölkultur i morgon och var med på premiärerna….

Mile high Barley Wine Ale

Nästa deltagare i Samuel Adams Longshot serie är 'Mile high Barley Wine Ale'. Jag tror att det första 'Barley Wine ale' som jag provade var från Youngs Brewery i London under ett makalöst bryggeri besök där 1992. Vi 4 från ölsällskapet Humulus Lupulus blev mottagna som kungar och behandlade som sådana också under våra 4 timmar med Youngs fantastiska personal. Bland de öl vi provade och som de skänkte oss efter besöket var Old Nick Barley Wine ale. Som en relativt ny ölprovare var just den öltypen lite svår att acceptera. Idag tycker jag att Old Nick från Youngs brewery förmodligen är en av de bästa Barley wines som jag har druckit.



Här har vi dock en amatör från New Mexico som har kokat ihop en Amerikansk variant på denna ölstil. Doften är inte alls lika påträngande söt som i Old Alen som provades tidigare, Snarare är den något återhållen men med lite av jästig, siraps liknande arom.

Smaken är dock inte alls söt vilket är postivt. Snarare är smaken torr men med en rejäl beska. Old Ale och Barley vine kan ligga nära varandra i smaken eftersom de båda tenderar till att bli lite söta i smaken. Därav finns dock inget i denna Barley vine som snarare ligger närmare en IPA i smaken. Beskan är dock mer bitterbeska än aromabeska.

Jag är inte en stor fan av Samuel Adams produkter idag. Jag tycker de är för maltiga för min smak. Dessa longshots tycker jag dock hör till det bästa som bryggeriet har presterat. Eller har de? Det är ju amatörbryggares alster.

Samuel Adams Old Ben Ale

Samuel Adams verkar ha gjort det till en tradition att låta amatörbryggare deltaga i en tävling som resulterar i att SA bryggeriet lanserar deras alster om de är rikigt bra. Man kallar detta Samuel Adams 'Longshot'

I år består 'Longshot'-sexpacket av 2 stycken 'Lemon Pepper Saison', 2 stycken 'Mile high Barley Wine Ale' och 2 stycken 'Old Ben Ale'

Det sistnämnda är ett öl i English Old Ale style men bryggt av en amerikansk amatörbryggare.




Ölet är mörkt kopparfärgat med kvarhängande skum. Doften är söt, lite nötaktig. Smaken är väldigt söt men inte kompakt sötma. En befriande beska tvättar bort den första socker chocken. 9% alkohol är högt och man undrar hur de kan dölja den så väl. Det här är ingen ölstil som jag är överdrivet förtjust i men om jag måste dricka den så föredrar jag att den smakar som denna öl. Gång på gång tycker jag att det bevisas att USA är det ledande landet i världen i ölkultur. Ölsorter som jag inte tycker speciellt mycket om från sina ursprungsländer smakar oftast väldigt bra i Amerikansk hantverkstappning.

Sigtuna Sommar Wit - Vitt eller Svart

Regnet öser ner utanför fönstret. Mitten av maj månad och sommaren känns väldigt avlägsen med sina 12 grader på termometern. Känns ju då lite konstigt att sitta med en kandidat till sommarens bästa öl i handen.
Sigtuna Sommar Wit är en grumlig, något mörk halmgul öl med tydlig jästfällning. Doftminnet får sig ett spratt när jag sniffar och känner en tydlig svaveldoft, förnimmelser av för kort lagrad Slovakisk Pils gör sig påmind. Strax därefter kommer dofter av skumbanan och en viss syrlighet. Inslag av örter.
Smaken har en tydlig veteton och en frisk ton av citron. Eftersmaken är påtagligt maltig. Överlag en ganska tydlig wit-karaktär, lite citrus-aktig och genomgående balanserad. Kan mycket väl se denna som en törstsläckande sommaröl om man gillar denna öltyp. Sigtuna fortsätter att övertyga i sina brygder och lyckas i denna skap något som passar väl till grillade fiskrätter i sommarvärmen.
Betyg 8 av 10

Sakta flyter Donau...

Rakt igenom Bratislava flyter den…brun och sörjig. Motsatsen till Donau måste vara Bratislavas öl, för den flyter raskt och frisk överallt. Under vårt besök till Bratislava hann vi med 2 lokala bryggeri-pubar, 10-talet pubar samt en hastig inventering av öl-utbudet i matvaruhusen.

Inledningsvis besökte vi bryggeripuben Bratislavsky Mestiansky Pivovar, grundad 1752. Helt nyrenoverade lokaler, sparsmakat och modern inrett. 

Efter en kort rundtur fick vi prova deras egen Bratislavsky Leziak. En grumlig vätska med ett kritvitt, kraftigt skum. Första sniffen i glaset gav en påträngande svaveldoft, vilket tyder på att det lagrats för kort tid. Nyans av smörkola och en gemytlig munkänsla. Efter denna provade vi Cerna Dvadsiatka, en mörkare och mer maltrostad öl. Översatt tror jag att det betyder "Mörk Tjugo" vilket kan stämma med menyn där det efter namnet står 20. Den kändes betydligt rundare och här återfanns ingen svaveldoft alls. Denna öl var från ett annat mikrobryggeri vars namn jag dessvärre missade.


Nämnas bör också en pub (restaurang) som heter Slovak Pub. En mycket spektakulär pub med ofantligt många rum och en inredning så märklig att man kunde sitta och studera den i timmar.


Under söndagen avnjöts ett antal iskalla Zlaty Bazant på olika uteserveringar i den underbara försommar-värmen. Även om Zlaty Bazant inte är den bästa pils man kan prova så upplevs den ändå som väldigt trevlig när man dricker den i Bratislava, på en uteservering, i den värmande solen.

Nästa dags stora händelse blev besöket på Omamas Shop Cafe. Denna bryggeripub (egentligen är det Richtar Jacub Brewery som är inhyst i Omamas lokaler) hittade vi en dryg kilometer bort från centrum, på en liten oansenlig gata (Sasinkova 19). 


Här var det genuint, nött och gemytligt. En underbart trevlig innergård och en bryggerihund som hälsade på gästerna. Vi försökte prata lite med de glada herrarna bakom disken för att få lite information om deras öl men dessvärre var deras engelska lite för sparsmakad så vi fick nöja oss med teckenspråk istället. 
Vi provade os igenom hela deras fat-sortiment som bestod av 4 sorter, vara två var från ett annat bryggeri. Deras egna hette Jakub(ljus) och Katarina(mörk). De andra två hette Chotebor och Svijany.  De bägge första var båda bättre än de vi provade på Bratislavsky-bryggeriet och av de sista två måste nämnas att Chotebor hade en beska som inte gick av för hackor.  Nästan så att man blev törstigare ju mer man drack…Jakub var för övrigt en riktig "smörkola-bomb".


Det svåraste under hela vistelsen var att hitta mörka, Slovakiska öl att dricka. Därför blev vi smått besvikna när vi på flygplatsen var tvungna att dricka upp några flaskor öl på stående fot (väskorna vägde för mycket enligt Ryan Air's mått) och vi konstaterade att Zlaty Bazant Mörk på flaska smakade alldeles förträffligt och att vi inte hittat denna på fat under hela resan.


Jag skulle nog kunna påstå att ölkulturen flödar i Bratislava, och väl på plats så smakar deras öl alldeles utmärkt. Kvalitetsmässigt håller den nog samma mått som Tjeckisk öl  och kanske kan man hitta en ersättare till gamla favoriter som Kozel eller Bohemia Regent. 
En liten anekdot:

- När Humulus Lupulus besökte Prag 1993 så gjordes ett studiebesök på Staropramen. Vi var alldeles lyriska över deras öl och påtalade ett flertal gånger att de måste försöka exportera detta till Sverige. Tre månader senare fanns Staropramen att köpa på Systembolaget! Så kanske hittar vi nått nytt från Slovakien till hösten ;-)

Premiär för Hällby Hefe

Fredagens premiär på Eskilstuna Ölkultur - Hällby Hefe.

"Hällby är en traditionell tysk veteöl med kraftig jästfällning vilket gör att ölet är disigt. Vi har använt den berömda jästen från Weihenstephan som ger ölet en doft av kryddnejlika och banan. Ölet är bryggt på lika delar pilsnermalt och vetemalt, och vetemalten ger ölet en mjuk och jordig maltkaraktär. Beskan är mycket låg och lurar  försiktigt i bakgrunden.  Hällby Hefe är en  härlig törstsläckare inför sommarsäsongen."

La Merle Saison

Så här i början på sommaren så smakar Saison speciellt bra. Denna öltyp är ju uppfriskande som en Wit-beer men har ju oftast mycket mer karaktär. Denna Saison från North Coast Brewing doftar friskt och fruktigt och har lite pilsner doft.




En munfull av denna uppfriskande öl är en perfekt törstsläckare. Den har en lite syrligare karaktär jämfört med en Wit och den har mer arom och smak än veteölen. Kanske är det lite nyhetens behag men jag älskar verkligen Saison och Biere de Garde.

The best beer in the world

As beer connoisseur, you quite often get the question from people new to beer culture; 'What is the best beer in the World?' or 'What is your favorite beer?'. Most of us hate that question because when you are a beer connoisseur, it means that you are trying a lot of different beer styles from all over the place and it is impossible to name just one.

Besides, we would like to say that; 'It is depending on the occasion' or 'It depends on the season', or 'It depends on the time of the day' or 'It depends on what food that you are having with the beer'

Most people who ask that question get quite impatient at any of the above answers and stare you in the eyes and say 'But if you can just name ONE'.

Many of us have experienced that situation and felt how impossible it is to answer that question. However, after doing some extensive testing...... :-) for months and months and months.... here is the answer:

Diamond Bear Two Term Double IPA !!!!!



Diamond Bear Brewery

Let it be known to the rest of the world, this is the best beer ever made.

I can just not get tired of this beer and it is amazing. Once in a while you run into a special beer that just throws you away because of it's enormous scent or extreme bitterness or alluring complexity. But after trying that type of beer at several times, you kind of feel that your first impression was somewhat out of shock and after a while you get a little bit used to what you thought was the best you ever tried.

When Two Term IPA was available at Diamond Bear brewery, I stocked up on two cases without having tried it even once before. The next week I went back to the brewery and bought 4 more cases since I was sure that this beer is going to sell out extremely fast. I have since then tried this beer frequently for almost 6 months now and I just can't get tired of it.

It has a perfect balance of malt and hops, a little bit more on the hoppier side than the malt which I prefer. It has an enormous full bouquet of flavor and scent but is still extremely drinkable. If I had to choose one single beer to drink for the rest of my life it would be Two term IPA because you just cannot get tired of it and I have found out that it satisfy both the Connoisseur and the newbie .

During Little Rocks foamfest last weekend, some of my friends got to try Two term IPA for their first time and they loved it. Compare that to the extreme Goose Island Bourbon Stout which also was served at foamfest and which I actually saw several people pouring out because of it's extreme flavor and texture while people gulped down every bit of their Two Term IPA.

I have served this beer to friends from Little Rock to Boston and everybody raves about this beer but unfortunately I don't think the brewery understands what a jackpot they have hit with it. Why would they in that case brew this as a seasonal only?

Wish that I could send a few 6-packs to my beer club in Sweden, I know that they would agree about the greatness of this beer. I just want more.

En liten bit från godispåsen - AleSmith IPA

Hemkommen efter en ganska tuff dag på jobbet (önskar ibland att man jobbade på OT istället för med IT) , kände jag mig upplagd för att prova något från mitt måndags-inköp på Systembolaget. Ni vet så där som man kunde känna när man handlat smågodis när man var liten - En sån….En sån…två såna…och sen så stod man där med påsen och kunde inte bestämma sig, för man ville ju egentligen spara allt.

Nu är bara frågan vad jag ska välja. Jag får bara ta en bit, som smakprov, för det är ju trots allt inte lördag. Efter modigt övervägande valde jag….AleSmith IPA..den godaste godisbiten man kan välja, enligt många (om vi pratar amerikansk IPA). Jag hällde upp lite i glaset och såg ett enormt skum utveckla sig, ett skum som sedan bildade så omfattande draperingar i glaset att jag kunde se hela världskartor ta form. Färgen var väldigt mörkt, bärnstensfärgad. Grumlig med tydlig jästfällning. När jag doftade i glaset kom förnimmelse av vanilj, marsipan och aprikospuré och sedan slog det mig att det var Anthon Bergs Chokladbitar med aprikosfyllning jag kände. Doften var väldigt sötaktig med andra ord. 

Smaken var även den ganska fruktig, med en balanserad beska och toner av aprikos och persika. Lite syltig men med avsaknad av citrustoner, undantaget ett svagt inslag av apelsin. Efter kommer en viss restsötma som förmodligen kommer av alkoholhalten. 

Som vanligt, när man vet vad man har i glaset och dessutom skruvat upp förväntningarna så till den milda grad, så står man där med det tomma glaset och funderar - Var det inget mer? Visst, det var försvinnande gott och innehållet försvann ovanligt fort ur flaskan trots den relativt höga alkoholhalten. Med det inte sagt att godsaken inte var god, utan att man hade föreställt sig något ännu mer spektakulärt. 

Världens bästa kanske är i överkant, i alla fall i en "öppen" provning. Jag skulle gärna prova den blint tillsammans med några andra kvalitets-IPOR.

Nu får man vackert vänta till fredag, och kanske smaka två eller tre bitar från godispåsen. Tills dess - den som väntar på nåt gott…

Betyget då? Ja, det blir väl 8 av 10 i alla fall!