Sakta flyter Donau...

Rakt igenom Bratislava flyter den…brun och sörjig. Motsatsen till Donau måste vara Bratislavas öl, för den flyter raskt och frisk överallt. Under vårt besök till Bratislava hann vi med 2 lokala bryggeri-pubar, 10-talet pubar samt en hastig inventering av öl-utbudet i matvaruhusen.

Inledningsvis besökte vi bryggeripuben Bratislavsky Mestiansky Pivovar, grundad 1752. Helt nyrenoverade lokaler, sparsmakat och modern inrett. 

Efter en kort rundtur fick vi prova deras egen Bratislavsky Leziak. En grumlig vätska med ett kritvitt, kraftigt skum. Första sniffen i glaset gav en påträngande svaveldoft, vilket tyder på att det lagrats för kort tid. Nyans av smörkola och en gemytlig munkänsla. Efter denna provade vi Cerna Dvadsiatka, en mörkare och mer maltrostad öl. Översatt tror jag att det betyder "Mörk Tjugo" vilket kan stämma med menyn där det efter namnet står 20. Den kändes betydligt rundare och här återfanns ingen svaveldoft alls. Denna öl var från ett annat mikrobryggeri vars namn jag dessvärre missade.


Nämnas bör också en pub (restaurang) som heter Slovak Pub. En mycket spektakulär pub med ofantligt många rum och en inredning så märklig att man kunde sitta och studera den i timmar.


Under söndagen avnjöts ett antal iskalla Zlaty Bazant på olika uteserveringar i den underbara försommar-värmen. Även om Zlaty Bazant inte är den bästa pils man kan prova så upplevs den ändå som väldigt trevlig när man dricker den i Bratislava, på en uteservering, i den värmande solen.

Nästa dags stora händelse blev besöket på Omamas Shop Cafe. Denna bryggeripub (egentligen är det Richtar Jacub Brewery som är inhyst i Omamas lokaler) hittade vi en dryg kilometer bort från centrum, på en liten oansenlig gata (Sasinkova 19). 


Här var det genuint, nött och gemytligt. En underbart trevlig innergård och en bryggerihund som hälsade på gästerna. Vi försökte prata lite med de glada herrarna bakom disken för att få lite information om deras öl men dessvärre var deras engelska lite för sparsmakad så vi fick nöja oss med teckenspråk istället. 
Vi provade os igenom hela deras fat-sortiment som bestod av 4 sorter, vara två var från ett annat bryggeri. Deras egna hette Jakub(ljus) och Katarina(mörk). De andra två hette Chotebor och Svijany.  De bägge första var båda bättre än de vi provade på Bratislavsky-bryggeriet och av de sista två måste nämnas att Chotebor hade en beska som inte gick av för hackor.  Nästan så att man blev törstigare ju mer man drack…Jakub var för övrigt en riktig "smörkola-bomb".


Det svåraste under hela vistelsen var att hitta mörka, Slovakiska öl att dricka. Därför blev vi smått besvikna när vi på flygplatsen var tvungna att dricka upp några flaskor öl på stående fot (väskorna vägde för mycket enligt Ryan Air's mått) och vi konstaterade att Zlaty Bazant Mörk på flaska smakade alldeles förträffligt och att vi inte hittat denna på fat under hela resan.


Jag skulle nog kunna påstå att ölkulturen flödar i Bratislava, och väl på plats så smakar deras öl alldeles utmärkt. Kvalitetsmässigt håller den nog samma mått som Tjeckisk öl  och kanske kan man hitta en ersättare till gamla favoriter som Kozel eller Bohemia Regent. 
En liten anekdot:

- När Humulus Lupulus besökte Prag 1993 så gjordes ett studiebesök på Staropramen. Vi var alldeles lyriska över deras öl och påtalade ett flertal gånger att de måste försöka exportera detta till Sverige. Tre månader senare fanns Staropramen att köpa på Systembolaget! Så kanske hittar vi nått nytt från Slovakien till hösten ;-)