Moylans IPA

Efter att ha druckit gårdagens IPA från Nevada bryggeriet öppnade jag precis en flaska av Moylans IPA. Efter att ha bekantat sig med denna bryggd och jämfört den med IPA:n från det relativt okända Nevada bryggeriet så är jag på väg att låta som Farbror Barbro. "Det finns inga genvägar till (det perfekta ljudet) den perfekta brygden".

Så är det förstås. Nevada bryggeriet har försökt och trots att öltypen är intressant och ölkulturell, så smakar det industribryggt. Moylands IPA, liksom 'Kiltliftern' som jag drack igår smakar dock allt annat än industribryggt. Goda råvaror som finaste humle och malt kan man inte fuska med, inte heller bryggeri processen om det skall bli bra i slutänden.



Det var en slump att jag sprang på Joseph James Brewings produkter när jag letade efter Moylans men det var bra att jag gjorde dessa inköp för när man provar dessa bredvid varandra så är det så tydligt vad som skiljer kvalitetsöl/hantverksöl/lyxöl från de ölsorter som bär namn som liknar kvalitet men som inte har vad som krävs för att spela i den högsta divisionen.

Moylans IPA kanske inte är den allra bästa IPA som jag har druckit men det är väldigt tydligt att detta är en hantverksmässigt tillverkad brygd med kärlek till ölkonsten. Det är mycket bra.