Senaste inläggen
torsdag, december 23, 2010
Two Term IPA from Diamond Bear Brewery
This years Two Term IPA is here again. I am in heaven. What a wonderful beer.
måndag, november 22, 2010
Nutcracker
Nutcracker är en halvmörk ale från Boulevard brewing som släpps lagom till eller strax innan Thanksgiving. Den har en lätt maltig sötma som gör att den fungerar bra till de flesta fylliga fettrika maträtter. Den är väldigt lättdrucken trots att den har en hel del karaktär genom sin karamellmalt. Den värmer också gott i vintermörkret trots att alkoholhalten är moderata 5,9%.
Första gången som jag hade möjligheten att prova detta öl var förra året just till Thanksgiving och faktiskt vid ett tillfälle då min kompis Urban från Humulus Lupulus var på besök här i Arkansas. Vi plockade ut ett antal olika intressanta öl från liköraffären till Thanksgiving middagen och jag kommer ihåg att jag hann prova åtministone en Nutcracker innan hela sexpacket var slut.
Mitt smakminne av detta öl var mycket angenämnt så denna gång såg jag till att köpa åtmintone två stycken 6-pack. Vid en familjemiddag igår så ansåg 3 stycken inbitna lagerdrickare att detta faktiskt var en god ale och att de skulle kunna gro ett tycke för denna öl. Jag kan inte helt säkert säga om det är ett bra betyg eller inte för en inbiten 'ale drickare' som jag själv.
Förra året så blev Two Term IPA från Diamond Bear Brewery (som nästan harde Orval karaktär) min höst favorit men detta år tror jag att det blir Nutcracker från Boulevard Brewing.
Första gången som jag hade möjligheten att prova detta öl var förra året just till Thanksgiving och faktiskt vid ett tillfälle då min kompis Urban från Humulus Lupulus var på besök här i Arkansas. Vi plockade ut ett antal olika intressanta öl från liköraffären till Thanksgiving middagen och jag kommer ihåg att jag hann prova åtministone en Nutcracker innan hela sexpacket var slut.
Mitt smakminne av detta öl var mycket angenämnt så denna gång såg jag till att köpa åtmintone två stycken 6-pack. Vid en familjemiddag igår så ansåg 3 stycken inbitna lagerdrickare att detta faktiskt var en god ale och att de skulle kunna gro ett tycke för denna öl. Jag kan inte helt säkert säga om det är ett bra betyg eller inte för en inbiten 'ale drickare' som jag själv.
Förra året så blev Two Term IPA från Diamond Bear Brewery (som nästan harde Orval karaktär) min höst favorit men detta år tror jag att det blir Nutcracker från Boulevard Brewing.
söndag, november 14, 2010
Sexpack
Här i USA så köper man alltid öl i 6-pack om det inte är en special öl som säljs i 75 cl flaska. Pga detta så blir det inte ofta av att jag köper ölsorter som jag redan från början vet att jag nog inte kommer att tycka om. Framförallt talar jag om vissa lagersorter som inte verkar speciellt intressanta.
Min lokala matvaruaffär har dock börjat med ett alternativ som innebär att man kan plocka ihop ett sexpack från många olika sorters öl. Jag har endast provat det en gång förut och för andra gången ikväll. Tyvärr så visar det sig nog att mina fördomar är besannade. Dessa oftast lättdruckna öl är jag glad att jag inte köpte ett helt sexpack av.
Bud light lime har jag blivit rekommenderad spontant i snabbköpet av andra ölköpare och jag har varit måttligt intresserad. Den faller ganska platt i mitt provglas, inget skum att tala om vilket förmodligen dess anhängare tycker är positivt. Det doftar lite fruktigt, Fanta kanske? Smaken är syrlig och påminner om 'busgrogg' dvs öl och fruktsoda.
Landshark lager har ett förvånansvärt kraftigt skum och lite unken doft. Det är också förvånansvärt fylligt men har ingen speciell smak. Som törstsläckare fungerar denna dock utmärkt.
Gamla Heineken blir det inte av att köpa ofta nuförtiden trots att det var en av mina första öl att dricka för nästan 30 år sedan. Skummet är bra och den har en liten men ändå något kryddig doft. Mycket mer beska än i de två första ölen men är ändå en sämre törstsläckare än Landsharken och det är inte heller ett njutaröl så vad skall man ha den till? Känns som sagt konstigt att den smakar så lite men det är ju så här som man upptäcker olikheterna, när man provar öl mot varandra.
Andra omgången så blir det överjästa öl. Så skönt att lämna lagerträsket. Gamla Bass kommer jag inte ihåg när jag drack senast. Det är många år sedan. Skummet är hyfsat, mörkare än koppar i färgen. Doften söt och maltig. Något syrlig typisk brittisk ölsmak som jag nästan glömt bort. Saknar den inte. Bass hävdar att de är världens första Pale Ale. Ja, kanske till att använda uttrycket men knappast som ölstil. Tyvärr så känns den ganska trist och intetsägande idag efter alla goda Pale ales som jag kan dricka i USA.
Goose Island harvest ale: Krämigt vackert skum, mörkare än Bass. Underbar humledoft med tallbarrs inslag. Frisk och fräsch smak med mycket god balanserad beska.
Tror inte jag orkar med gamla Guinnes ikväll. Det är faktiskt väldigt roligt att prova öl mot varandra på detta sättet. När man köper ett sexpack av samma sort så blir man van eller inkörd på en ölsmak och accepterar den på ett annat sätt än när den ställs mot andra sorter. Det är som sagt en ögon öppnare att prova öl mot varandra.
Min lokala matvaruaffär har dock börjat med ett alternativ som innebär att man kan plocka ihop ett sexpack från många olika sorters öl. Jag har endast provat det en gång förut och för andra gången ikväll. Tyvärr så visar det sig nog att mina fördomar är besannade. Dessa oftast lättdruckna öl är jag glad att jag inte köpte ett helt sexpack av.
Bud light lime har jag blivit rekommenderad spontant i snabbköpet av andra ölköpare och jag har varit måttligt intresserad. Den faller ganska platt i mitt provglas, inget skum att tala om vilket förmodligen dess anhängare tycker är positivt. Det doftar lite fruktigt, Fanta kanske? Smaken är syrlig och påminner om 'busgrogg' dvs öl och fruktsoda.
Landshark lager har ett förvånansvärt kraftigt skum och lite unken doft. Det är också förvånansvärt fylligt men har ingen speciell smak. Som törstsläckare fungerar denna dock utmärkt.
Gamla Heineken blir det inte av att köpa ofta nuförtiden trots att det var en av mina första öl att dricka för nästan 30 år sedan. Skummet är bra och den har en liten men ändå något kryddig doft. Mycket mer beska än i de två första ölen men är ändå en sämre törstsläckare än Landsharken och det är inte heller ett njutaröl så vad skall man ha den till? Känns som sagt konstigt att den smakar så lite men det är ju så här som man upptäcker olikheterna, när man provar öl mot varandra.
Andra omgången så blir det överjästa öl. Så skönt att lämna lagerträsket. Gamla Bass kommer jag inte ihåg när jag drack senast. Det är många år sedan. Skummet är hyfsat, mörkare än koppar i färgen. Doften söt och maltig. Något syrlig typisk brittisk ölsmak som jag nästan glömt bort. Saknar den inte. Bass hävdar att de är världens första Pale Ale. Ja, kanske till att använda uttrycket men knappast som ölstil. Tyvärr så känns den ganska trist och intetsägande idag efter alla goda Pale ales som jag kan dricka i USA.
Goose Island harvest ale: Krämigt vackert skum, mörkare än Bass. Underbar humledoft med tallbarrs inslag. Frisk och fräsch smak med mycket god balanserad beska.
Tror inte jag orkar med gamla Guinnes ikväll. Det är faktiskt väldigt roligt att prova öl mot varandra på detta sättet. När man köper ett sexpack av samma sort så blir man van eller inkörd på en ölsmak och accepterar den på ett annat sätt än när den ställs mot andra sorter. Det är som sagt en ögon öppnare att prova öl mot varandra.
lördag, november 13, 2010
Orval
Som resident in USA så kan jag knappast klaga på brist på ölkultur. Här finns verkligen ALLA sorters kända ölkulturer från Europa tillgängligt. Även ölstilar som dött ut i Europa upplivas i USA av hantverksbryggerier som också uppfinner nya ölstilar. Ibland så saknar jag dock att kunna handla några få Europeiska öl till anständiga priser. Oftast blir priset så mycket högre i USA pga av importen än i Sverige. Ikväll köpte jag dock två stycken öl som jag inte druckit på ett tag till priset av vardera ett 6-pack av öl. Chimay blå och Orval.
Orval är kanske ett av världens mest speciella öl och jag tycker inte riktigt att den får det erkännande som den förtjänar. Visst är de andra trappist bryggeriernas produkter väldigt bra också men det finns ingen av dem som sticker ut så mycket som just Orval. Jag vågar påstå att jag i vilken blindtest som helst skulle kunna peka ut just Orval. Den har en helt unik smak som ingen annan lyckats, eller velat kopiera. Så torr, så stålbesk, så kryddigt aromatisk att det finns ingen likhet i världen som jag känner till. Den är så god och så fantastisk t.o.m som törstsläckare att jag skulle utan tvekan kunna dricka Orval en hel kväll. Det skulle jag inte kunna säga om någon annan trappist. Leve Orval, önskar den vore något billigare.
En nyhet som jag inte tidigare provat från Choc Brewery är denna Super Saison. Så sent som för endast ett år sedan hade jag aldrig i mitt liv provat varken Saison eller Biere de Garde. Nu helt plötsligt så verkar det poppa upp flera sådana från ett antal Amerikanska mindre bryggerier, Detta är just ett sådant exempel som jag tidigare nämnde, ölstilar som inte är speciellt populära i Europa eller kanske jag skulle säga, ölstilar som inte är så vanliga i Europa, flödar nästan över här. Tidigare har jag berättat om att vete-öl är otroligt populärt här i USA och även om det är ganska vanligt förekommande idag i Sverige så är utbudet, mångfalden här slående av denna ölstil.
Chocs Super Saison har ett krämigt fint skum. Det är ganska grumligt och ogenomskinlig. Färgen är ljusare än brons, kanske man kan säga 'råg-gult'?
Doften är frisk, lite pepprig och kanske aningen vinös. En klunk avslöjar en ovanlig lättdruckenhet trots den relativt höga efterbeskan. Det finns likheter med Orval men vi pratar om öl i helt olika divisioner. Orval finns på min 10 i topp lista av öl. Denna Saison är god men kan jag skilja den från någon annan Saison? Naturligtvis inte.
PS: Vem är mannen på bilden och vad har han med detta att göra?
Det är ju den ökända Guvernören av Arkansas ORVAL Faubus som 1957 gjorde sitt namn ökänt inte bara i USA utan också i världen. Kanske första gången som Little Rock blev känt i omvärlden, dock inte i en positiv anda.
Orval är kanske ett av världens mest speciella öl och jag tycker inte riktigt att den får det erkännande som den förtjänar. Visst är de andra trappist bryggeriernas produkter väldigt bra också men det finns ingen av dem som sticker ut så mycket som just Orval. Jag vågar påstå att jag i vilken blindtest som helst skulle kunna peka ut just Orval. Den har en helt unik smak som ingen annan lyckats, eller velat kopiera. Så torr, så stålbesk, så kryddigt aromatisk att det finns ingen likhet i världen som jag känner till. Den är så god och så fantastisk t.o.m som törstsläckare att jag skulle utan tvekan kunna dricka Orval en hel kväll. Det skulle jag inte kunna säga om någon annan trappist. Leve Orval, önskar den vore något billigare.
En nyhet som jag inte tidigare provat från Choc Brewery är denna Super Saison. Så sent som för endast ett år sedan hade jag aldrig i mitt liv provat varken Saison eller Biere de Garde. Nu helt plötsligt så verkar det poppa upp flera sådana från ett antal Amerikanska mindre bryggerier, Detta är just ett sådant exempel som jag tidigare nämnde, ölstilar som inte är speciellt populära i Europa eller kanske jag skulle säga, ölstilar som inte är så vanliga i Europa, flödar nästan över här. Tidigare har jag berättat om att vete-öl är otroligt populärt här i USA och även om det är ganska vanligt förekommande idag i Sverige så är utbudet, mångfalden här slående av denna ölstil.
Chocs Super Saison har ett krämigt fint skum. Det är ganska grumligt och ogenomskinlig. Färgen är ljusare än brons, kanske man kan säga 'råg-gult'?
Doften är frisk, lite pepprig och kanske aningen vinös. En klunk avslöjar en ovanlig lättdruckenhet trots den relativt höga efterbeskan. Det finns likheter med Orval men vi pratar om öl i helt olika divisioner. Orval finns på min 10 i topp lista av öl. Denna Saison är god men kan jag skilja den från någon annan Saison? Naturligtvis inte.
PS: Vem är mannen på bilden och vad har han med detta att göra?
Det är ju den ökända Guvernören av Arkansas ORVAL Faubus som 1957 gjorde sitt namn ökänt inte bara i USA utan också i världen. Kanske första gången som Little Rock blev känt i omvärlden, dock inte i en positiv anda.
lördag, oktober 30, 2010
Tre favoriter, kanske...
En sak som jag gör alltför sällan och som jag inser att jag måste göra oftare är att prova favorit öl mot varandra. Just det här med att prova olika öl vid samma tillfälle när man kan jämföra dem klunk för klunk är verkligen en ögonöppnare.
Goose Island IPA, Avery IPA och Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är tre favoriter som jag ofta dricker men aldrig tidigare vid ett och samma tillfälle.
Goose Island är lätt att få tag på överallt, t.o.m där jag handlar mat. Avery IPA och Torpedo finns hos välsorterade liköraffärer. Jag har älskat alla tre lika mycket, trodde jag.
Nu när jag provar dem mot varandra så framstår Goose Island fortfarande som den lättdruckna IPA som jag alltid tyckt den vara men jag blir förvånad över att den nästan verkar lite tunn. Man skall ha i åtanke dock att 'tunn' i dessa sammanhang, dvs att prova tre IPA:er mot varandra betyder inte 'tunn' i samma bemärkelse som att prova en IPA mot en lätt lager. Men det är just detta som är finessen. Att prova samma öltyp mot varandra är verkligen det ärligaste sättet man kan bedöma öl för nu framträder karaktärer hos de olika ölen som jag inte skulle ha märkt om man blandat öltyper vid provningen.
Avery IPA som jag alltid har satt på en jättehög pediestal känns lite dammig och nästan maltig.
Sierra Nevada är den enda som verkligen står emot i det här testet. Eftersom den smakar bäst så vinner den stort på bekostnad av mina två andra favoriter.
Men det är klart att om jag skulle öppna flaskan med Averys Dugana IPA så kanske Torpedo skulle stå sig slätt. Så konstigt det kan bli.
Goose Island IPA, Avery IPA och Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är tre favoriter som jag ofta dricker men aldrig tidigare vid ett och samma tillfälle.
Goose Island är lätt att få tag på överallt, t.o.m där jag handlar mat. Avery IPA och Torpedo finns hos välsorterade liköraffärer. Jag har älskat alla tre lika mycket, trodde jag.
Nu när jag provar dem mot varandra så framstår Goose Island fortfarande som den lättdruckna IPA som jag alltid tyckt den vara men jag blir förvånad över att den nästan verkar lite tunn. Man skall ha i åtanke dock att 'tunn' i dessa sammanhang, dvs att prova tre IPA:er mot varandra betyder inte 'tunn' i samma bemärkelse som att prova en IPA mot en lätt lager. Men det är just detta som är finessen. Att prova samma öltyp mot varandra är verkligen det ärligaste sättet man kan bedöma öl för nu framträder karaktärer hos de olika ölen som jag inte skulle ha märkt om man blandat öltyper vid provningen.
Avery IPA som jag alltid har satt på en jättehög pediestal känns lite dammig och nästan maltig.
Sierra Nevada är den enda som verkligen står emot i det här testet. Eftersom den smakar bäst så vinner den stort på bekostnad av mina två andra favoriter.
Men det är klart att om jag skulle öppna flaskan med Averys Dugana IPA så kanske Torpedo skulle stå sig slätt. Så konstigt det kan bli.
lördag, september 25, 2010
Årets Öl 2009/2010
Inför gårdagens omröstning hade 8 öl nominerats med kriteriet att de fanns att tillgå på Systembolaget. Det behövde nödvändigtvis inte handla om nya öl alltså. De nominerade ölen, och i den ordning som det provades, var:
- India Pale Ale, Fullers
- Golden Ale, Oppigårds
- Trashy Blonde, Brewdog
- Summer Twist, Oppigårds
- Black October, Sigtuna Brygghus
- Amarillo, Oppigårds
- Mohawk Extra IPA
- Maharaja Imperial IPA, Avery
Förutom arrangörerna (jag själv och Kjell Jansson) var det ingen som kände till nomineringarna (förutom sin egen) och provningen genomfördes blint. Omdömen om utseende, doft och smak gjordes gemensamt men betygsättning och sammanfattat omdöme gjordes enskilt. När sammanställningen var klar hade vinnaren följande motivering:
"Med dess tropiska frukter i både doft och smak har man lyckats att få en otroligt välbalanserad och fulländad amerikansk pale ale. En ren njutning från början till slut."
På vår skala, 1 till 9, fick vinnaren hela 8,875 i betyg och var ganska överlägsen då tvåan fick 7,5 i betyg.
….och vinnaren är…."trumvirvel"……Amarillo från Oppigårds Bryggeri. En mycket värdig vinnare som verkligen tog öl-Sverige med storm när den lanserades, och nästa vecka finns den åter på Systembolaget. Grattis Oppigårds!
torsdag, september 23, 2010
Humulus Lupulus håller sitt 24:e Årsmöte
Den största händelsen på årsmötet blir omröstningen av årets öl som, eftersom vi har brutet räkenskapsår, omfattar öl från september 2009 fram till morgondagens möte.
Det nya från i år är att de nominerade ölen kommer att provas blint och sedan baseras omröstningen på betygen som dessa öl får totalt sett av alla medlemmar. Omröstningen omfattar numera endast en kategori, vilket är "Årets Öl - Alla kategorier". Det enda kriteriet som måste vara uppfyll är att ölet måste finnas tillgängligt på Systembolaget. Så på lördag den 25:e september kan vi avslöja vem vinnaren blev och även vilka de nominerade var. Så kolla in då!
Inlägg
