Det var sannerligen drag i Dragets Kanal

Sitter i den sena eftermiddagssolen, arbetsveckan är över och "arbetshelgen" startar. "Det är mycket nu!" som man brukar säga. Jobb, födelsekalas, studentplanering, justering av trädgården inför sommaren och massor av idéer till bloggarna. Så, för att komma in i rätt stämning, tog jag fram en Dragets Kanal Dubbel IPA (11752) från Nynäshamns Ångbryggeri.

Skummet i glaset var fast och lite gul-vitt. Färgen på ölen var kopparfärgad. Dofterna som sipprade upp från glaset gav associationer till en fruktmarknad i Marrakech. Söta frukter, citrustoner, apelsin-cest och farinsocker. 


I bakgrunden kunde även inslag av pumpernickel hittas. Efter ett par klunkar samlades ett lika brett smakregister med inslag av söta exotiska frukter, russin och salmiak. Malttonerna var också väldigt tydliga. Smaken gav en ganska kort beska med viss restsötma. Alkoholhalten på 7,7 var mycket väl dold.
Detta var sannerligen en trevlig Dubbel IPA, gemytlig och med ett underbart brett doft- och smakregister. Beskan var som sagt kort men efterbeskan dröjde kvar dessto längre. Efterbeskan och inslagen av apelsin gör att man tänker på bitterheten i en engelsk apelsinmarmelad. När jag doftade i det nu tomma glaset kände jag mig i det närmaste besviken över att flaskan var så liten…innehållet tog slut alldeles för fort. 
Betyg 9 av 10 

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop - Single Top?

Som vissa av er säkert vet så är jag väldigt förtjust i Single Hop. Mest för att jag tycker det är intressant att hitta särskilda egenskaper i en specifik humlesort. Nu senast provade jag en riktig godsak. Mikkeller Nelson Sauvin Single Hop IPA.  Denna Nya Zeeländska humlesort som sägs påminna om druvan Sauvignon Blanc. Det första som slår mig är den enorma passionsfruktsdoften. Efter kommer det lite aprikos, grape och en aning rabarber. Smaken står, vilket inte alla instämmer i, sig väl i förhållande till doften. Mycket frukt och en del toner åt vitt vin. Man ska definitivt inte tro att denna IPA har vinösa drag. Vinösa drag brukar jag mer känna i syrliga, belgiska öl som i t.ex Cantillon gueuze. Smaken är också ganska maltig och har en ganska torr, bitter avslutning. Efterbeskan känns välbalanserad och lång.
Detta är helt klart den trevligaste Single Hop-öl jag hittills provat och sätter den som "Single Top".
Betyg 9 av 10

Ett hett tips är att göra som Anton från Brill gjorde på Vinordic - han bjöd på en "Quad Hop-drink" bestående av Mikkellers Nelson Sauvin, Cascade, Tomahawk och Centennial….riktigt mumsigt!

Mikkeller Black Tie - En upplevelse utöver det vanliga

Tänk er en sliten läderfåtölj, en brasa som sprakar, en rökig whisky, en god kaffe med en exklusiv bit mörk choklad….stoppa sedan ner allt detta i en öl och ni har Mikkeller Black Tie. Denna Imperial Stout beställdes av Marc Schuterman (Brill & Co) för att få till en extraordinär Imperial Stout. Den är lagrad på ekfat för att ge den dess rökighet och innehåller dessutom lite honung.
Vätskan ser lite oljig ut och klibbar nästan i glaset när man snurrar.
Doften som slår emot en är mång-fasetterad och mäktig. Som inledningen antyder så känner man läder, rökighet, kaffe och inslag av choklad. En viss bärighet, inslag av trä (tall) och en maltig sötma hittar man också.
Smaken är tung och rökig. En något bränd smak med toner av ekfat, kaffe, choklad och honung. I gommen blir det alldeles torrt efteråt. Efterbeskan har ett lagom balanserat bett. Denna Imperial Stout lämpar sig väl i konjakkupan efter en god middag. Avnjutes helst i sällskap!
Betyg 9 av 10

Reindeer Droppings - Mums!

Vid ett besök på Bishops Arms i Eskilstuna för en tid sedan hade de en nyhet från Ridgeway Brewery på fat. Har tidigare provat bl.a. Ridgeway Bitter och Ivanhoe Pale Ale och dessa var riktigt trevliga. Detta bryggeri, som startades av Brakspears tidigare bryggmästare gör sannerligen välsmakande öl. Jag uppskattar att de hittills producerat nästan 20 olika öl.

Namnet "Reindeer Droppings" får en nästan att tro att det skulle handla om julöl men så var inte fallet. Denna ale klassas som en Amber Ale eller möjligen en Bitter. Färgen är fantasiskt bärnstensfärgad och doften ger toner av solmogna russin, citrus och nyskalad grapefrukt. Enorm blommighet.

Smaken är ljuvligt fruktig och påminner lite om en IPA med en distinkt och tydlig beska. Den har en viss bitterhet som ligger i samklang med grape-doften. Varför ingen gjort öl från Ridgeway tillgänglig på Systembolaget är för mig ett mysterium. Detta bryggeri gör definitivt inte enbart klassisk engelsk ale utan har en stor portion nytänkande. Så ni som ännu inte provat något från Ridgeway - Håll ögonen öppna, speciellt efter denna!

Betyg 9 av 10

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10