Jag hade redan planerat att vi skulle avsluta midsommarafton med att prova Nils Oscar Sorachi Blonde så framåt midnatt åkte den fram och vi började sniffa och "sippa" i glasen. Min första reaktion efter doftandet var att här har vi en typisk belgare med inslag av koriander, surdeg och vete. Smaken ger vissa inslag av citrus och lite söt frukt. Jag tyckte att det var lite för spritsig och spretig i sin karaktär. Personligen tycker jag att denna är lite för söt och har en alldeles för klen beska. För de som tycker om denna öltyp, eller belgiska öl i allmänhet kan jag föreställa mig att de tycker denna är ett trevligt sommaralternativ. För mig klarar den inte av "hypen" och jag förstår inte alls vad som var så speciellt med den, förutom den snygga flaskan då. Lägg där till att jag fortfarande har svårt för att älska "suröl". Vad jag förstår på de flesta, som tycker om denna öltyp, så var den lite för klen.
Betyg 5 av 10
Nej, skam den som ger sig. Jag hade ju längtat efter en fin avrundning av denna midsommarafton med en härlig ölupplevelse så fram med en DuganA IPA från Avery istället. Väl i glaset har vi en härligt, grumlig aprikosfärgad vätska som pyr av aprikos- , persika- och citrusdofter över glaskanten. Man anar en lite mer trögflytande vätska när man snurrar på glaset och ser den lite sirapsliknande konsistensen. Så här lång påminner den väldigt mycket om en DIPA eller Imperial IPA faktiskt.
Smaken lämnar ingen oberörd heller. Känner hur ett leende sprider sig i ansiktet och faktisk även hur jag blir lite varm i hela kroppen. En mäktig parad av citrus, grape och aprikos radar upp sig framför både näsa och mun. Känslan i munnen är sammetslen och jag tycker att alkoholen är väl dold. Nästan så att jag skulle påstå att denna är lättare att ta till sig än AleSmith IPA. Beskan är påtaglig men ganska kort, i detta avseende skulle jag påstå att den påminner om en amerikansk pale ale istället. För att fatta mig kort, så är detta en väldigt trevlig öl och jag fick min avslutning och kunde känna mig nöjd.
Betyg 8 av 10
Senaste inläggen
Visar inlägg med etikett IPA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett IPA. Visa alla inlägg
tisdag, juni 29, 2010
onsdag, maj 05, 2010
En liten bit från godispåsen - AleSmith IPA
Upplagd av
Pelle Stridh
Hemkommen efter en ganska tuff dag på jobbet (önskar ibland att man jobbade på OT istället för med IT) , kände jag mig upplagd för att prova något från mitt måndags-inköp på Systembolaget. Ni vet så där som man kunde känna när man handlat smågodis när man var liten - En sån….En sån…två såna…och sen så stod man där med påsen och kunde inte bestämma sig, för man ville ju egentligen spara allt.
Nu är bara frågan vad jag ska välja. Jag får bara ta en bit, som smakprov, för det är ju trots allt inte lördag. Efter modigt övervägande valde jag….AleSmith IPA..den godaste godisbiten man kan välja, enligt många (om vi pratar amerikansk IPA). Jag hällde upp lite i glaset och såg ett enormt skum utveckla sig, ett skum som sedan bildade så omfattande draperingar i glaset att jag kunde se hela världskartor ta form. Färgen var väldigt mörkt, bärnstensfärgad. Grumlig med tydlig jästfällning. När jag doftade i glaset kom förnimmelse av vanilj, marsipan och aprikospuré och sedan slog det mig att det var Anthon Bergs Chokladbitar med aprikosfyllning jag kände. Doften var väldigt sötaktig med andra ord.
Smaken var även den ganska fruktig, med en balanserad beska och toner av aprikos och persika. Lite syltig men med avsaknad av citrustoner, undantaget ett svagt inslag av apelsin. Efter kommer en viss restsötma som förmodligen kommer av alkoholhalten.
Som vanligt, när man vet vad man har i glaset och dessutom skruvat upp förväntningarna så till den milda grad, så står man där med det tomma glaset och funderar - Var det inget mer? Visst, det var försvinnande gott och innehållet försvann ovanligt fort ur flaskan trots den relativt höga alkoholhalten. Med det inte sagt att godsaken inte var god, utan att man hade föreställt sig något ännu mer spektakulärt.
Världens bästa kanske är i överkant, i alla fall i en "öppen" provning. Jag skulle gärna prova den blint tillsammans med några andra kvalitets-IPOR.
Nu får man vackert vänta till fredag, och kanske smaka två eller tre bitar från godispåsen. Tills dess - den som väntar på nåt gott…
Betyget då? Ja, det blir väl 8 av 10 i alla fall!
tisdag, mars 16, 2010
Stensbogaard India Pale Ale
Upplagd av
Pelle Stridh
Från det lilla danska bryggeriet Stensbogaard Brygghus på Fyn kom det ett par öl på Systembolaget i februari. Förra veckan provade jag denna IPA och jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga förväntningar. Trots att Danmark anses vara ett stort öl-land (ur vilka aspekter?) så har jag inte sällan blivit besviken i jämförelse med svenska mikrobryggeriers kvalitetsöl.
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10
måndag, mars 15, 2010
Skogstorps IPA - Ett steg tillbaka
Upplagd av
Pelle Stridh
Hittills har jag i princip endast gett lovord till Eskilstuna Ölkultur och deras brygder. I helgen kom det första bakslaget. Skogstorps IPA är inte på något sett ny och jag minns att jag provade denna för över 2 år sedan. Redan då tyckte jag att den var lite otydlig som IPA, även om den skulle klassas som brittisk sådan.
Doften är något instängd och dammig. Hittar inslag av mandel, majs och päronestrar. Smaken är lite bitter och har ett visst rökigt inslag. Doften påminner faktiskt om Nils Oscars hus-smak. Är det humlesorterna Challenger eller Kent Golding som sätter denna karaktär eller har man använt en speciell jästkultur?
Hade jag provat denna i en blind provning tillsammans med Bälgviken Pale Ale kan jag sätta pengar på att jag skulle förväxlat öltyperna mellan dessa två. Om man bytte etikett mellan dessa två öl så skulle jag nog påstå att egenskaperna stämmer bättre med dess karaktärer. Jag vet inte hur detta kan komma sig, och det är min egen högst personliga uppfattning. Jag ska ta upp denna upptäckt med de ansvariga på Eskilstuna Ölkultur vid tillfälle.
Så betyget efter denna slutplädering kan endast bli 6 av 10.
Detta ligger ju dessutom i linje med det gemensamma omdömet ölsällskapet Humulus Lupulus hade i höstas då vi provade denna öl i en blind provning. Ölet är ju trots allt gott….
Doften är något instängd och dammig. Hittar inslag av mandel, majs och päronestrar. Smaken är lite bitter och har ett visst rökigt inslag. Doften påminner faktiskt om Nils Oscars hus-smak. Är det humlesorterna Challenger eller Kent Golding som sätter denna karaktär eller har man använt en speciell jästkultur?
Hade jag provat denna i en blind provning tillsammans med Bälgviken Pale Ale kan jag sätta pengar på att jag skulle förväxlat öltyperna mellan dessa två. Om man bytte etikett mellan dessa två öl så skulle jag nog påstå att egenskaperna stämmer bättre med dess karaktärer. Jag vet inte hur detta kan komma sig, och det är min egen högst personliga uppfattning. Jag ska ta upp denna upptäckt med de ansvariga på Eskilstuna Ölkultur vid tillfälle.
Så betyget efter denna slutplädering kan endast bli 6 av 10.
Detta ligger ju dessutom i linje med det gemensamma omdömet ölsällskapet Humulus Lupulus hade i höstas då vi provade denna öl i en blind provning. Ölet är ju trots allt gott….





