Krönleins kan fortfarande leverera.

Befinner mig fortfarande vid sommarstugan i Ängsholmen, en liten Mälarvik strax utanför Eskilstuna. Efter  en dag fylld av motion och upptäcks-promenader satte jag mig nu ner i den tidiga kvällssolen för att prova en ny öl. Jag hade naturligtvis försökt hitta något som skulle passa in i miljön så det fick bli Halmstad Sommar Lager från Krönleins Bryggeri.
Studerar man glaset så kan man konstatera att denna öl verkligen är ljust gul med ett vitt, storbubbligt skum.
Doften är lite päronestrig och parfymisk och leende kan jag konstatera att Krönleins hussmak sitter kvar - den parfymiska delen! Djupare ner i glaset hittar man en tydlig maltdoft med lite söta toner.
Smaken är ganska torr och lite brödig. Beskan är relativt påtaglig och hänger kvar i gommen en stund. Eftersmaken har tydliga drag åt knäckebröd och majs. Etiketten avslöjar att ölet ska innehålla halländsk fläder men den var så väl dold att jag inte kunde fånga den. Möjligen att den friska smaken skulle ha sitt ursprung i flädern, men som sagt, det var inget man associerade till. Som den sommarlager detta ska vara så får jag lov att säga att den överraskade mig. Denna var välbalanserad och frisk, precis som den utger sig att vara. Ingen modern lager med amerikansk humle eller som på annat sätt kan mäta sig mig lageröl från svenska mikrobryggerier som Sigtuna, Oppigårds, Eskilstuna Ölkultur eller Dugges. Ganska anspråkslös men passar utmärkt vid grillen eller efter en varm dag på badstranden
Betyg 6 av 10

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Ölprovning hos Ceremonimästaren, del 2

Efter en av de bästa upplevelserna vi haft under våra 22 år av ölprovning kändes det både svårt och spännande att gå in i rond 2 av denna provning - De dyra lyxölen.

Först ut var Ola Dubh Special Reserve 12 från det skotska bryggeriet Harviestoun. Denna öl har lagrats på fat från Highland Park's 12-åriga Single Malt Whisky. Denna öl håller 8% och priset ligger på 49 riksdaler.

Dofterna gav genast inslag av whiskyfat med toner av tjära, rostad och bränd malt och filmjölk. Smaken av rökighet tog överhand med kraftiga inslag av tjära. Beska var väldigt torr. Ölet var torrt och stramt. Ett karakttärsfullt öl som inte föll väl ut.

Betyg 7 av 10

Nästa öl ut blev Oatgoop, ett samarbete mellan det amerikanska bryggeriet Three Floyds och

dansken Mikkeller. Ölet håller hela 10,4 % och har det hutlösa priset av 179 riksdaler. Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda. Smaken var kraftfull med ett enormt inslag av aprikos. Konsistensen var tjock och söt med en ganska sträv beska. Totalt sett associerades denna till aprikoskräm med en härligt lång beska.

Betyg 7 av 10

Kvällen avslutades med ytterligare en amerikansk öl, Vertical Epic från Stone Brewery Co, som ligger strax utanför San Diego. Denna öl är den 8:e i en serie öl där varje öl endast bryggs vid ett tillfälle. Doften gav direkt inslag av så skilda förnimmelser som päronglass, choklad och majs.

Smaken var dock ganska spritig och torr, visserligen med en rejäl beska. Detta öl hade säkerligen mått bättre av några års lagring. Kanske en kandidat till 2018 års årsgångsprovning?!

Denna öl har datum 09-09-09, den första i serien gjordes 02-02-02 och serien avslutas 12-12-12. Även denna öl håller en hög alkoholhalt, 8,9 % och rekommenderas av bryggeriet att lagras några år.

Betyg 6 av 10

Summeringen efter att ha provat svenska årgångsöl och dessa lyxöl var att hellre ge sig ut och köpa årgångsöl för lagring än att köpa dyra, alkoholstarka öl.

Vissa av deltagarna skulle kommande måndag genast beställa de årgångar som fanns för Nils Oscar Imperial Stout!