Kalla mig gärna för sur, men jag blev glad till slut.

Jag hade redan planerat att vi skulle avsluta midsommarafton med att prova Nils Oscar Sorachi Blonde så framåt midnatt åkte den fram och vi började sniffa och "sippa" i glasen. Min första reaktion efter doftandet var att här har vi en typisk belgare med inslag av koriander, surdeg och vete.  Smaken ger vissa inslag av citrus och lite söt frukt. Jag tyckte att det var lite för spritsig och spretig i sin karaktär. Personligen tycker jag att denna är lite för söt och har en alldeles för klen beska. För de som tycker om denna öltyp, eller belgiska öl i allmänhet kan jag föreställa mig att de tycker denna är ett trevligt sommaralternativ. För mig klarar den inte av "hypen" och jag förstår inte alls vad som var så speciellt med den, förutom den snygga flaskan då. Lägg där till att jag fortfarande har svårt för att älska "suröl". Vad jag förstår på de flesta, som tycker om denna öltyp, så var den lite för klen.
Betyg 5 av 10

Nej, skam den som ger sig. Jag hade ju längtat efter en fin avrundning av denna midsommarafton med en härlig ölupplevelse så fram med en DuganA IPA från Avery istället. Väl i glaset har vi en härligt, grumlig aprikosfärgad vätska som pyr av aprikos- , persika-  och citrusdofter över glaskanten. Man anar en lite mer trögflytande vätska när man snurrar på glaset och ser den lite sirapsliknande konsistensen. Så här lång påminner den väldigt mycket om en DIPA eller Imperial IPA faktiskt. 
Smaken lämnar ingen oberörd heller. Känner hur ett leende sprider sig i ansiktet och faktisk även hur jag blir lite varm i hela kroppen. En mäktig parad av citrus, grape och aprikos radar upp sig framför både näsa och mun. Känslan i munnen är sammetslen och jag tycker att alkoholen är väl dold. Nästan så att jag skulle påstå att denna är lättare att ta till sig än AleSmith IPA. Beskan är påtaglig men ganska kort, i detta avseende skulle jag påstå att den påminner om en amerikansk pale ale istället. För att fatta mig kort, så är detta en väldigt trevlig öl och jag fick min avslutning och kunde känna mig nöjd.
Betyg 8 av 10

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA.  En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

En liten bit från godispåsen - AleSmith IPA

Hemkommen efter en ganska tuff dag på jobbet (önskar ibland att man jobbade på OT istället för med IT) , kände jag mig upplagd för att prova något från mitt måndags-inköp på Systembolaget. Ni vet så där som man kunde känna när man handlat smågodis när man var liten - En sån….En sån…två såna…och sen så stod man där med påsen och kunde inte bestämma sig, för man ville ju egentligen spara allt.

Nu är bara frågan vad jag ska välja. Jag får bara ta en bit, som smakprov, för det är ju trots allt inte lördag. Efter modigt övervägande valde jag….AleSmith IPA..den godaste godisbiten man kan välja, enligt många (om vi pratar amerikansk IPA). Jag hällde upp lite i glaset och såg ett enormt skum utveckla sig, ett skum som sedan bildade så omfattande draperingar i glaset att jag kunde se hela världskartor ta form. Färgen var väldigt mörkt, bärnstensfärgad. Grumlig med tydlig jästfällning. När jag doftade i glaset kom förnimmelse av vanilj, marsipan och aprikospuré och sedan slog det mig att det var Anthon Bergs Chokladbitar med aprikosfyllning jag kände. Doften var väldigt sötaktig med andra ord. 

Smaken var även den ganska fruktig, med en balanserad beska och toner av aprikos och persika. Lite syltig men med avsaknad av citrustoner, undantaget ett svagt inslag av apelsin. Efter kommer en viss restsötma som förmodligen kommer av alkoholhalten. 

Som vanligt, när man vet vad man har i glaset och dessutom skruvat upp förväntningarna så till den milda grad, så står man där med det tomma glaset och funderar - Var det inget mer? Visst, det var försvinnande gott och innehållet försvann ovanligt fort ur flaskan trots den relativt höga alkoholhalten. Med det inte sagt att godsaken inte var god, utan att man hade föreställt sig något ännu mer spektakulärt. 

Världens bästa kanske är i överkant, i alla fall i en "öppen" provning. Jag skulle gärna prova den blint tillsammans med några andra kvalitets-IPOR.

Nu får man vackert vänta till fredag, och kanske smaka två eller tre bitar från godispåsen. Tills dess - den som väntar på nåt gott…

Betyget då? Ja, det blir väl 8 av 10 i alla fall!

Oppigårds - Nya och Ny-gammla Öl

Gårdagens besök på Vinordic 2010 började med besök hos Oppigårds. Det var framför allt deras nya Summer Twist (11415-01) jag var ute efter (säljstart 3:e maj).  Denna pale ale är baserad på deras Late Summer Ale, som var en stor succé. Ölet har en bärnstensfärg, ett ganska fint skum och lagom kolsyra. Doften är ganska fruktig med tydliga inslag av aprikos och citrus. En ganska tydlig maltkaraktär känns också. Den innehåller humlesorterna Pacific Gem, Bramling Cross och Amarillo vilket ger den dess fruktiga och blommiga stil. 
Smaken är ganska fruktig med inslag av bär och aprikos. Den är ganska torr och har en tydlig efterbeska. Dessa egenskaper gör den nog just till en bra sommaröl helt enkelt. Påminner mer om Single Hop än Amarillo Spring. 
Betyg 7 av 10.

Nästa öl blev en ny-gammal sådan, Slåtteröl (11413-01), som bryggdes 2006 första gången (säljstart 3:e maj). Man förstår varför man vill fortsätta med denna vinnaröl då den fått medalj varje år sedan 2006. 
Denna ljusa lageröl har lite tysk karaktär med en tydlig maltsötma men som vägs upp med cascadehumle. Mina noteringar säger inte så mycket mer än att den var trevlig och angenäm. Definitivt inte Oppigårds mest karaktärsfulla öl men säkerligen en öl som går hem hos många. Betyg 7 av 10

Sist ut hos Oppigårds blev deras Indian Tribute. Denna öl finns inte att köpa på Systembolaget och det mesta av produktionen har tydligen gått till grannlandet Finland. En klassisk engelsk IPA med allt vad det innebär.
Doften erbjuder tydliga inslag av citrus och grape och förvånansvärt mycket malt. Tyckte faktiskt att denna var sötare än de båda tidigare öl. Humlen består av cascade och centennial vilket jag tycker ger den dess IPA-karaktär. Smaken är genomgående frisk med en bra beska. Väldigt tydlig restsötma. Maltigheten och en aning alkohol-genomslag gör den till en lite annorlunda version än vad många andra producerat de senaste åren tycker jag, kanske för att de flesta andra producerar amerikanska versioner? Den är för den sakens skull inte alls dålig, tvärtom, karaktärsfull och med en klassisk tolkning….Betyg 8 av 10.

En goding efter påskbordet - Snopptorps Starkporter

Så här dagen efter påskhelgen kan jag bara konstatera att påsken godaste öl blev den som vi delade på efter alla påskmat på påskaftonen - Snopptorps Starkporter.


En riktigt mörk, lite trögflytande öl med härligt skum och extremt kvarhängande draperingar på glaset.
Doften som slår emot en ger förutom den kraftiga kaffe- och chokladdoften, ett inslag av nysågad tall. Med humlesorten Chinook har de dessutom lyckats få in lite toner av citrus.
Smaken har en härlig chokladton med inslag av kaffe och den normalt lite sliskiga portern har här istället en ganska tydlig beska. Många goda maltsmaker. 
Kolsyran är ganska låg och i munnen känns den väldigt len. I jämförelse med Eskilstuna Ölkulturs Torshälla Dubbelbock ligger denna några snäpp efter men som porter är den helt okej. Som de själva uttrycker det - En modern Porter. Väl värd att provas! Betyget får bli 8 av 10

Trashy Blonde - En överraskning

Utan större förväntningar hällde jag upp den pale ale - Trashy Blonde från Brewdog.
En ganska ljust gul färg med klart, vitt skum. Doften som slår emot en har klart fruktiga inslag. Ganska kraftig maltighet i doften med otroligt tydliga inslag av passionsfrukt och uns av mosad banan.
Smaken är kraftigt maltig, mycket frisk och fortfarande med inslag av passionsfrukt.  Munkänslan är ganska mjuk och ölen har en underbar efterbeska. Denna öl var en klar överraskning, liksom Ocean's Eko Pale Ale var. Mycket mer smak- och doftrik än vad jag tänkt mig.
Ett mycket trevligt alternativ för den anspråkslöse men som vill ha lite mer attityd än en ljus lager. Denna hade kropp och attityd!


Betyg 8 av 10

Jackie Brown - En Chocolate Brown Ale

Jaha, så blev det dags för första provsmakningen av dagen skörd. Hade tänkt prova Mohawken men jag sparar den till helgen och tar mig an Mikkellers Jackie Brown istället. Färgen är ganska härligt brun-grumlig och skummet ser nästan ut som chokladskum.
Det första som jag känner i doften är en kraftig maltighet med inslag av choklad, cocos och marsipan. En viss fruktighet infinner sig men inga citrustoner direkt. På det hela taget påminner den lite om Antaon Bergs choklad-godis faktiskt. Lite vört och fil kan också kännas i de bakre regionerna.
Smaken är typiskt maltsöt och faktiskt väldigt chokladig. Munkänslan är len med mycket små bubblor. Lite alkohol i eftersmaken. Efterbeskan är ganska diskret men kommer efter, och är mycket långvarig. Totalt sett är den väldigt annorlunda i jämförelse med t.ex Newcastle's dito. Mikkellers var lenare och hade en kraftigare maltkaraktär. En trevlig, något fruktigare, något mer chokladig, Brown Ale.
Så, slutlig får jag nog ändå säga att det blir 8 av 10 i betyg.

Sigtuna Röd Påsk - Påsköl med vårkänsla

Något nytt i dryckesväg ska ju hamna på påskbordet inom kort så därför provar jag några kandidater så här veckorna innan. Sigtuna Röd Påsk ska tydligen vara en en Red Ale med influenser från "amerikat", förmodligen via Amarillo- och Centennialhumlen. I upphälld form ser man en vacker rödbrun färg med ett inte helt vitt skum, men fast. Doften är underbart blommig med tydliga inslag av citrus och knäckebröd. Maltigheten finns där också med undertoner av kaffe. Munkänslan är förvånansvärt len och mjuk, ganska låg kolsyra med andra ord, och den "smeker" sig ner i strupen. Väldigt bra balans mellan maltigheten och humlefriskan. Tittar man runt bland recensionerna av denna öl så hittar man blandad kompott men jag kommer sannerligen att ställa denna på mitt påskbord. Riktigt trevlig nykomling som ger en hopp om våren.
Betyg 8 av 10

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10

Goose Islands Wheat Ale vs Sigtuna Vårweizen

Jag vet att Sigtuna själva skriver att deras Vårweizen ska ha en modern stil med den amerikanska humlen men jag måste säga att jag tyckte den mer påminde om en klassisk veteöl. Inget ont i det, men så mycket "nytänk" tyckte jag inte att det var. Doften var mycket frisk och smaken hade de klassiska stereotyperna koriander och sötvete. I munnen känns den lite krispigare än vanlig veteöl. Visst inslag av citrus kunde skönjas.
Betyg 7 av 10


Så ställer vi Goose Islands 312 Urban Wheat Ale mot denna! Här har vi verkligen hittat en ny spännande kombination tycker jag. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte provat speciellt många "amerikanska" veteöl men för mig var detta något nytt. Kanske var det för kombinationen ale och veteöl eller framförallt amerikansk ale och veteöl. Smaken påminde, om man bortser från det söta vete-inslaget, om en APA (american pale ale) med dess fruktiga citrustoner och den markanta efterbeskan. Doften hade de klassiska weissbier-tonerna samtidigt som man kände lite citrus och aprikos. Jag tyckte verkligen om denna typ av weissbier och kommer definitivt köpa den flera gånger.
Betyg 8 av 10