Sol inne - Sol i sinne!

Igår provade jag Summer Sun från Williams Brothers Brewing igen och den är verkligen en trevlig sommaröl. Denna öl är ju ingen nyhet direkt men denna gång förde jag anteckningar under provningen också.
Omgående ser man ett normal-tjockt skum ovanför en relativt ljus kopparfärgad öl.
Doften har en tydlig maltkaraktär med fruktiga undertoner. Lite fox-kola (citron) kan skönjas.
Smaken är väldigt frisk och fruktig och har en tydlig brödighet. Beskan är reltivt kort och lämnar inga bestående intryck. På det hela en ganska angenäm sommar-ale! Skulle funka bra som "gräsklippar-öl" faktiskt, eller en varm afton när man vaktar grillen.
Okej, det finns många som har en roligare karaktär, men det finns också många som smakar sämre.
Får nog lova att säga att detta är 7 av 10 i betyg.
Angenäm men utan större personlighet.

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA.  En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

Sigtuna South Pacific Pale Ale - modifierad Easter Ale!

Sigtuna South Pacific Pale Ale är en något modifierad Sigtuna Easter Ale. Det är fortfarande en Amerikansk Pale Ale (APA) och innehåller de intressanta Nya Zeeländska humlesorterna Motueka (som ej var med i Easter Ale), Pacific Gem och Riwaka. Den har också humlats på ett annorlunda sätt jämfört med Easter Ale. Nog om detta, Easter Ale var trots allt en succé i påskas så det lovar gott.
Upphälld i glaset får den ett kraftigt skum som har dofter av mögelost och filmjölk!? Färgen är något gyllen. Omgående känns tropiska frukter och de typiskt fruktiga humleinslagen i doften. Efterhand känns även en nyans av aprikos. Smaken är också den ganska fruktig och till en början  lite söt. Efter kommer en härligt lång beska. Man kan även känna toner av mango.
Totalt sett tycker jag denna öl är lite estrig men har tydliga karaktäristika från både humle och malt.  En klart godkänd sommaröl som kommer att uppskattas för dess törstsläckande karaktär (för den har lite tunnare kropp än vad vi är vana vid från Sigtuna) och jag tyckte nog bättre om den nu än i Påsk-versionen. Fruktig och en lång skön efterbeska. Jag är övertygad om att denna blir en storsäljare i sommar!
Betyg 7 av 10


(Nu väntar jag bara på Sigtuna Red Ale, som lär påminna om Sigtuna Röd Påsk, vilken för mig var en av årets bästa öl!)

Jag hålls med slåttern...

Tänkte att jag skulle ge ett lite mer fylligt omdöme om Oppigårds Slåtteröl i kväll. Denna ljusa lager har av flera oberoende källor ansetts vara en av de mer tunna produkterna från Oppigårds och inte alls lika humle-fruktig som de vi är vana vid att Oppigårds öl brukar vara. Sekunderna efter att jag hällde upp denna öl och sedan doftade i glaset så kände jag faktiskt uns av svavel, vilket skulle kunna tyda på dåligt utjäst öl. Doftförnimmelsen direkt därefter gav en del päronestrar och smörkola. Efter den första klunken konstaterar jag att denna öl har en mycket framträdande beska som sitter i länge. Efterhand känns en viss restsötma med en tydlig maltkaraktär. I bakkant anas en fruktig ton.
På det hela taget en öl som är lätt att ta till sig och som har en stadig och lång beska. Påminner lite grann om en Pils faktiskt, kanske beror detta på den tjeckiska humle som använts. Ett mycket gott alternativ för er som vill byta ut en Staropramen mot något fräscht, svenskt!
Betyg 7 av 10

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Oppigårds - Nya och Ny-gammla Öl

Gårdagens besök på Vinordic 2010 började med besök hos Oppigårds. Det var framför allt deras nya Summer Twist (11415-01) jag var ute efter (säljstart 3:e maj).  Denna pale ale är baserad på deras Late Summer Ale, som var en stor succé. Ölet har en bärnstensfärg, ett ganska fint skum och lagom kolsyra. Doften är ganska fruktig med tydliga inslag av aprikos och citrus. En ganska tydlig maltkaraktär känns också. Den innehåller humlesorterna Pacific Gem, Bramling Cross och Amarillo vilket ger den dess fruktiga och blommiga stil. 
Smaken är ganska fruktig med inslag av bär och aprikos. Den är ganska torr och har en tydlig efterbeska. Dessa egenskaper gör den nog just till en bra sommaröl helt enkelt. Påminner mer om Single Hop än Amarillo Spring. 
Betyg 7 av 10.

Nästa öl blev en ny-gammal sådan, Slåtteröl (11413-01), som bryggdes 2006 första gången (säljstart 3:e maj). Man förstår varför man vill fortsätta med denna vinnaröl då den fått medalj varje år sedan 2006. 
Denna ljusa lageröl har lite tysk karaktär med en tydlig maltsötma men som vägs upp med cascadehumle. Mina noteringar säger inte så mycket mer än att den var trevlig och angenäm. Definitivt inte Oppigårds mest karaktärsfulla öl men säkerligen en öl som går hem hos många. Betyg 7 av 10

Sist ut hos Oppigårds blev deras Indian Tribute. Denna öl finns inte att köpa på Systembolaget och det mesta av produktionen har tydligen gått till grannlandet Finland. En klassisk engelsk IPA med allt vad det innebär.
Doften erbjuder tydliga inslag av citrus och grape och förvånansvärt mycket malt. Tyckte faktiskt att denna var sötare än de båda tidigare öl. Humlen består av cascade och centennial vilket jag tycker ger den dess IPA-karaktär. Smaken är genomgående frisk med en bra beska. Väldigt tydlig restsötma. Maltigheten och en aning alkohol-genomslag gör den till en lite annorlunda version än vad många andra producerat de senaste åren tycker jag, kanske för att de flesta andra producerar amerikanska versioner? Den är för den sakens skull inte alls dålig, tvärtom, karaktärsfull och med en klassisk tolkning….Betyg 8 av 10.

Fröslunda Tjeckisk Pils

En halmgul öl med ett vitt och väldigt kraftigt skum. En väldigt kraftig maltdoft med inslag av bröd. Mycket bröd, vid närmare eftertanke.
Smaken erbjuder en enorm beska med en aning restsötma. Inslag av sand och damm!? Hög kolyra men med ganska mjuka bubblor.
En ganska homogen pils men jag saknar de klassiska inslagen av smörkola (diacetyl) för att jag ska anse att detta är en klassisk tjeckisk pils. Hade man sagt att det var en klassisk tysk pils hade jag opponerat mig mindre. Vet inte varför men jag får en förnimmelse av Löwenbrau Kraftbier (en pils som var populär på 90-talet). Ölen är trots allt ganska välbalanserad och inte alltför oäven….
Betyg 7 av 10 (i en blindtest av tjeckiska pils hade den förmodligen fått ett lägre betyg)

Med näsan i syltburken - Oppigårds Easter Ale

Så var det dags att prova årets version av Oppigårds Easter Ale, som är en Old Ale enligt BeerAdvocate. Blev inte riktigt klok på om det var till årets brygd som de ändrade receptet eller om det var förra året, men så här gick det;
Fin skumkrona och en härligt rödbrun färg. Hade jag haft ögonbindel och doftat på denna hade jag kunnat svära på att någon ställt en syltburk framför mig. Doften var verkligen söt och syltig, nästan som aprikospuré på burk med ett metalliskt inslag. Vissa toner av smörkola infann sig också.
Smaken hade, förutom aprikos och lite citrus, ett inslag av kolagodis. Eftersmaken antydde lite knäckebröd. Detta är ett helrätt öl på påskbordet, men definitivt inte Oppigårds bästa öl. Välbalanserad, bra beska med lite restsötma och väldigt fruktig.
Betyg 7 av 10

Hoppy Easter - Mer Hip än Hop

Gårdagens kväll ägnades åt att börja arbeta igenom måndagens "släpp" på Systembolaget. Vi var väldigt nyfikna på Mikkellers Hoppy Easter (tidigare även kallad Drikkeriget GIPA) eftersom nästan allt som kommer från Mikkeller anses häftigt och speciellt. Denna öl ska enligt Beeradvocate vara en amerikansk IPA med tysk(red.anm. German) humle, därav förkortningen GIPA, som den ursprungligen hette. Humlesorterna är en amerikansk - Tomahawk, eller Columbus som den egentligen heter, och en tysk - Tetnanger. Tomahawken står för bitterhumlingen och Tetnanger för aroma.
Väl i glaset ser vi något som påminner om Gotlandsdricke, grumlig bärnsten med andra ord. Skummet är ganska snabbt döende och lämnar sega draperingar i glaset.
Doften har ganska tydliga inslag av päronestrar. Ett uns av maltighet i form av knäckebröd kan skönjas. Jag skulle nog påstå att den har ett lite vinöst inslag, nästan som en belgisk typ.
Den första smakförnimmelsen som kommer är rökighet och en beska som kommer efter. 
Smaken är ganska torr och bitter med inslag av örter (Tetnangern?). Eftersmaken lämnar en del alkoholinslag i gommen. 
Hade jag provat denna öl i en blindtest hade jag aldrig gissat på något åt IPA-hållet. Möjligen en amerikansk, belgisk veteöl!!! Jag får nog, som rubriken antyder, säga att i detta fall är det nog mer en "Hip Easter" än en "Hoppy" sådan för jag saknar humlekaraktären alldeles för mycket, eller så föll inte kombinationen Tomahawk och Tetnanger mig i smaken….
Betyg 7 av 10.

Stensbogaard India Pale Ale

Från det lilla danska bryggeriet Stensbogaard Brygghus på Fyn kom det ett par öl på Systembolaget i februari. Förra veckan provade jag denna IPA och jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga förväntningar. Trots att Danmark anses vara ett stort öl-land (ur vilka aspekter?) så har jag inte sällan blivit besviken i jämförelse med svenska mikrobryggeriers kvalitetsöl. 
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10

Goose Islands Wheat Ale vs Sigtuna Vårweizen

Jag vet att Sigtuna själva skriver att deras Vårweizen ska ha en modern stil med den amerikanska humlen men jag måste säga att jag tyckte den mer påminde om en klassisk veteöl. Inget ont i det, men så mycket "nytänk" tyckte jag inte att det var. Doften var mycket frisk och smaken hade de klassiska stereotyperna koriander och sötvete. I munnen känns den lite krispigare än vanlig veteöl. Visst inslag av citrus kunde skönjas.
Betyg 7 av 10


Så ställer vi Goose Islands 312 Urban Wheat Ale mot denna! Här har vi verkligen hittat en ny spännande kombination tycker jag. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte provat speciellt många "amerikanska" veteöl men för mig var detta något nytt. Kanske var det för kombinationen ale och veteöl eller framförallt amerikansk ale och veteöl. Smaken påminde, om man bortser från det söta vete-inslaget, om en APA (american pale ale) med dess fruktiga citrustoner och den markanta efterbeskan. Doften hade de klassiska weissbier-tonerna samtidigt som man kände lite citrus och aprikos. Jag tyckte verkligen om denna typ av weissbier och kommer definitivt köpa den flera gånger.
Betyg 8 av 10

Ölprovning hos Ceremonimästaren, del 2

Efter en av de bästa upplevelserna vi haft under våra 22 år av ölprovning kändes det både svårt och spännande att gå in i rond 2 av denna provning - De dyra lyxölen.

Först ut var Ola Dubh Special Reserve 12 från det skotska bryggeriet Harviestoun. Denna öl har lagrats på fat från Highland Park's 12-åriga Single Malt Whisky. Denna öl håller 8% och priset ligger på 49 riksdaler.

Dofterna gav genast inslag av whiskyfat med toner av tjära, rostad och bränd malt och filmjölk. Smaken av rökighet tog överhand med kraftiga inslag av tjära. Beska var väldigt torr. Ölet var torrt och stramt. Ett karakttärsfullt öl som inte föll väl ut.

Betyg 7 av 10

Nästa öl ut blev Oatgoop, ett samarbete mellan det amerikanska bryggeriet Three Floyds och

dansken Mikkeller. Ölet håller hela 10,4 % och har det hutlösa priset av 179 riksdaler. Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda. Smaken var kraftfull med ett enormt inslag av aprikos. Konsistensen var tjock och söt med en ganska sträv beska. Totalt sett associerades denna till aprikoskräm med en härligt lång beska.

Betyg 7 av 10

Kvällen avslutades med ytterligare en amerikansk öl, Vertical Epic från Stone Brewery Co, som ligger strax utanför San Diego. Denna öl är den 8:e i en serie öl där varje öl endast bryggs vid ett tillfälle. Doften gav direkt inslag av så skilda förnimmelser som päronglass, choklad och majs.

Smaken var dock ganska spritig och torr, visserligen med en rejäl beska. Detta öl hade säkerligen mått bättre av några års lagring. Kanske en kandidat till 2018 års årsgångsprovning?!

Denna öl har datum 09-09-09, den första i serien gjordes 02-02-02 och serien avslutas 12-12-12. Även denna öl håller en hög alkoholhalt, 8,9 % och rekommenderas av bryggeriet att lagras några år.

Betyg 6 av 10

Summeringen efter att ha provat svenska årgångsöl och dessa lyxöl var att hellre ge sig ut och köpa årgångsöl för lagring än att köpa dyra, alkoholstarka öl.

Vissa av deltagarna skulle kommande måndag genast beställa de årgångar som fanns för Nils Oscar Imperial Stout!