Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10

Oppigårds Amarillo Spring

Nästa öl på gårdagens provning var Oppigårds Amarillo Spring. En amerikansk pale ale (APA) i Oppigårds tappning. Färgen var återigen gyllengul men med ett skum som övergick i kvarhängande draperingar. Doften var en ren och skär humlebomb med alla attribut som sig bör. Otroligt fruktigt med kraftiga inslag av grape och även citrus, fläder och aprikos.
Smaken var lika fruktig den, med en härligt kvarhängande beska. Denna öl måste vara en av de bästa på marknaden just nu, speciellt som svensk APA. Denna öl kan sammanfattas som en extremt fyllig humlebomb med lång efterbeska och en kraftig överton av grape. 
Betyg 8 av 10

Pistonhead Spring Edition

Spendrups lanserade nyligen denna lager som lär ska vara inspirerad av amerikanska mikrobryggerier (ett resultat av experimentlusta och lekfullhet, enligt dem själva). Den har humlats med amerikansk amarillo- och cascadehumle. Så här tyckte vi om Pistonhead efter gårdagens provning:
Utseendemässigt är den relativt ljust gyllengul men har ett snabbt döende skum. Doften har lite majstoner och en aning malt kan skönjas. Inslag av unkenhet - askkopp?
Smaken var ganska anonym men var relativt krispig och frisk. Beskan var tydlig och framträdande. Den strama kroppen påminner lite om en Pils. Återigen känner vi ett inslag av unkenhet…
Sammanfattningsvis anser vi att detta var en lättdrucken öl med bra beska, som dock var lite för kort och torr. Hög "hinkabilitet" med andra ord. För att vara ett öl från en av "de stora" får man väl ändå anse att den var ganska god...
Betyg 6 av 10

Storslam vid gårdagens ölprovning

Igår kväll genomförde ölsällskapet Humulus Lupulus årets första "blinda" ölprovning. Provningen arrangerades av Kjell och temat var "vår-öl",  vilket han inte avslöjade förrän efter provningarna. Av tre möjliga, lyckades sällskapet pricka in rätt öl på samtliga. 


Ölen som provades var i ordningsföljd Spendrups Pistonhead, Oppigårds Amarillo Spring och Dugges Spring Beer. Utöver dessa provades även Hop Ottin IPA och Mohawk Rye IPA, "off-the-record" så att säga.  En mycket lyckad tillställning och trevligt möte.


Kvällens vinnar-öl var helt klart Oppigårds Amarillo Spring. Mer om recensionerna följer….

Moylans Imperial IPA

Sparat vad jag tror är det bästa till sist. Moylans Imperial IPA gick löst på $11 för en 75 cl flaska. En tribut till humlen säger informationen på Moylans egen sajt.

Doften står ut långt ifrån glaset trots att den nog är alldeles för kall när jag slår upp den i glaset. Måste låta den värmas upp lite först.



Moylans sajt säger att det är Tomahawk, Cascade och Centennial humle i denna 'trippel humle' brygd men när man klickar på detalj informationen så anges i stället Chinook, Columbus, Cascade och Athanum humle?

IBU är 100+ men jag tycker att inte att beskan är så hög som i vissa andra sorter där man nästan associerar till tryckpress. 9,2% alkohol är förstås högt med jag uppfattar den inte alls som påträngande.

En enorm upplevelse förstås som sätter punkt för denna veckans provning av 4 av Moylans produkter. Samtliga håller mycket hög klass.

Moylans IPA

Efter att ha druckit gårdagens IPA från Nevada bryggeriet öppnade jag precis en flaska av Moylans IPA. Efter att ha bekantat sig med denna bryggd och jämfört den med IPA:n från det relativt okända Nevada bryggeriet så är jag på väg att låta som Farbror Barbro. "Det finns inga genvägar till (det perfekta ljudet) den perfekta brygden".

Så är det förstås. Nevada bryggeriet har försökt och trots att öltypen är intressant och ölkulturell, så smakar det industribryggt. Moylands IPA, liksom 'Kiltliftern' som jag drack igår smakar dock allt annat än industribryggt. Goda råvaror som finaste humle och malt kan man inte fuska med, inte heller bryggeri processen om det skall bli bra i slutänden.



Det var en slump att jag sprang på Joseph James Brewings produkter när jag letade efter Moylans men det var bra att jag gjorde dessa inköp för när man provar dessa bredvid varandra så är det så tydligt vad som skiljer kvalitetsöl/hantverksöl/lyxöl från de ölsorter som bär namn som liknar kvalitet men som inte har vad som krävs för att spela i den högsta divisionen.

Moylans IPA kanske inte är den allra bästa IPA som jag har druckit men det är väldigt tydligt att detta är en hantverksmässigt tillverkad brygd med kärlek till ölkonsten. Det är mycket bra.

Moylans Kiltlifter

Efter 2 provningar av öl från ett bryggeri som jag aldrig har hört talas om tidigare så var jag väldigt nyfiken på mina 4 lyxöl från Moylans. The kiltlifter har jag läst om tidigare. Tyvärr så är detta ju en Scottish ale vilket är en öltyp som jag har lite svårt för. Dock inte lika svårt som jag har för Irish Red ale.



Denna Kiltlifter håller modiga 8% men därav känner man intet. Maltigheten är hög och maskerar denna höga alkoholhalt. Det finns ganska mycket sötma här också och denna öltyp är väldigt speciell vilket berättigar dess plats i ölkulturen. Jag kan dock inte helt säkert sätta fingret på vad det är som gör att jag inte gillar denna öltyp. Kanske är det sötman med den brända malten som gör det? Det är något som är tydligt redan i doften på denna typ av öl. En nästan kväljande doft av brända mandlar trots att jag annars gillar den doften.

Trots det så är detta den bästa Scottish ale som jag har druckit. Samuel Adams motsvarande kommer inte ens upp i en 4:a på Humulus Lupulus skala enligt mig. Denna är dock en definitiv 7:a.



Betyget som jag ger är högt eftersom jag inte tycker om öltypen. För den som tycker om Scottish ale och Irish red så kanske detta är en 9:a.

Hop Box, Imperial IPA

När jag nu är igång så fortsatte jag provandet med nästa öl från samma bryggeri. Detta är "Hop Box, Imperial IPA". Namnet skvallrar om att detta är nog en väldigt humlerik och alkoholstark IPA. Hela 8.2% säger etiketten. Tänkte denna gång göra recensionen interaktiv så när jag skriver detta har jag ännu inte provat ölen.

När jag slog upp den i glaset gav den ett väldigt tunt skum som inte alls liknar Amerikansk IPA som oftast är oerhört skumrikt. Detta trots att ölen inte är nerkyld speciellt mycket. Jag gissar att den håller ca 12 grader så detta var min första lite förvånade iaktagelse. Skummet påminner mer om det man kan se i Barley Vine Style ale, såsom denna öltyp kallas i USA.



Doften är lite sötaktig, lite som lönn men det finns också nötarom i doften. Ganska ovanlig doft som jag inte kan säga att jag träffat på ofta eller kanske aldrig.

Smaken är inte oangenäm men tunnare än förväntat. Den är sötare än 90% av de IPA:er som jag provat. Det första jag kommer att tänka på är fruktsoda, kanske spetsat med brännvin. Låter inget vidare inser jag och jag är inte sådär jätteimponerad än så länge. Det slår mig också att beskan är mera återhållen än i Pale Alen som jag provade innan.

Jag tycker detta smakar Barley Vine mer än IPA, eller ens Imperial IPA som denna kallas. Kanske en 6:a i bästa fall en 7:a på Humulus Lupulus 9-gradiga skala. Det är inte dåligt, ovanlig smak som kom lite som en chock. Men den värmer bra i vinterkylan.

Julafton

Det var som Julafton idag när jag besökte Liköraffären. Två helt nya bryggerier som inte tidigare funnits i Arkansas hade ett stort antal olika sorter. Jag hade förväntat mig att Moylans skulle finnas där för det hade jag fått rapport om men ett annat bryggeri som jag aldrig hört talas om hade 6 olika av sina ölsorter där.

Just nu sitter jag med en Tahoe Blue, Nevada Pale Ale från Joseph James Brewing från Henderson, Nevada. Det blev 3 sexpack från detta bryggeri varav denna Pale Ale alltså var en av dem.



Det är en helt ok Pale Ale som har mycket bitterness humle men tyvärr inte så mycket av aromahumle som jag tycker så mycket om att hitta i Ale. Som sagt så har jag aldrig hört talas om detta bryggeriet tidigare och får forska mer i den frågan. Jag återkommer med provningar av de andra 2 sorterna från samma bryggeri och förstås med provning av Moylans olika lyxöl som jag länge sett fram emot att prova.

Ölprovning hos Ceremonimästaren, del 2

Efter en av de bästa upplevelserna vi haft under våra 22 år av ölprovning kändes det både svårt och spännande att gå in i rond 2 av denna provning - De dyra lyxölen.

Först ut var Ola Dubh Special Reserve 12 från det skotska bryggeriet Harviestoun. Denna öl har lagrats på fat från Highland Park's 12-åriga Single Malt Whisky. Denna öl håller 8% och priset ligger på 49 riksdaler.

Dofterna gav genast inslag av whiskyfat med toner av tjära, rostad och bränd malt och filmjölk. Smaken av rökighet tog överhand med kraftiga inslag av tjära. Beska var väldigt torr. Ölet var torrt och stramt. Ett karakttärsfullt öl som inte föll väl ut.

Betyg 7 av 10

Nästa öl ut blev Oatgoop, ett samarbete mellan det amerikanska bryggeriet Three Floyds och

dansken Mikkeller. Ölet håller hela 10,4 % och har det hutlösa priset av 179 riksdaler. Här hade vi de klassiska inslagen av en modern amerikansk ale; citrus, aprikos, fläder och fruktsoda. Smaken var kraftfull med ett enormt inslag av aprikos. Konsistensen var tjock och söt med en ganska sträv beska. Totalt sett associerades denna till aprikoskräm med en härligt lång beska.

Betyg 7 av 10

Kvällen avslutades med ytterligare en amerikansk öl, Vertical Epic från Stone Brewery Co, som ligger strax utanför San Diego. Denna öl är den 8:e i en serie öl där varje öl endast bryggs vid ett tillfälle. Doften gav direkt inslag av så skilda förnimmelser som päronglass, choklad och majs.

Smaken var dock ganska spritig och torr, visserligen med en rejäl beska. Detta öl hade säkerligen mått bättre av några års lagring. Kanske en kandidat till 2018 års årsgångsprovning?!

Denna öl har datum 09-09-09, den första i serien gjordes 02-02-02 och serien avslutas 12-12-12. Även denna öl håller en hög alkoholhalt, 8,9 % och rekommenderas av bryggeriet att lagras några år.

Betyg 6 av 10

Summeringen efter att ha provat svenska årgångsöl och dessa lyxöl var att hellre ge sig ut och köpa årgångsöl för lagring än att köpa dyra, alkoholstarka öl.

Vissa av deltagarna skulle kommande måndag genast beställa de årgångar som fanns för Nils Oscar Imperial Stout!

Sista kvällens provning

Skattmästaren återhämtade sig från magåkomma och nu var det bråttom. Så många öl och så lite tid. Jag vet att det är en kliche men så var det faktiskt.

La fin du Monde från Unbroue, som betyder: "Slutet på världen". Men i stället för en appokalyptisk association så avses den 'Nya Världen', dvs Amerika som betraktades som 'slutet på världen' av upptäcksresande.




Detta är definitivt Unibroues bästa öl. Det är också deras storsäljare (ovanligt att konstatera för ölentesuiaster). Detta är en öl som ligger någonstans mellan Hoegarden och Duvel i smak enligt oss. Väldigt friskt, väldigt välsmakande och ingen antydan alls till alkohol trots 9%

Ordf hade testat Maudite, Trois Pistoles och La Fin de Monde tidigare men den fjärde ölen från Unibroue "Don de Dieu" var ny även för Ordf.

Don de Dieu (Gift from God), från Unibroue:


Don de Dieu följer i samma stil som La Fin de Monde, men har kanske en något mildare framtoning. Alkohol ligger fortfarande på 9% men därav känns inget i denna underbart läskande komposition.

Nu var det dags för lite kraftigare saker. Czar från Avery är en tung och alkoholstark Stout från Avery Brewing. Med dryga 10% så är detta en mäktig upplevelse. Tyvärr så tyckte nog både Skattmästaren och Ordf att detta var alldeles för sött för att smaka gott. Ordf konstaterar att detta är nog den sämsta ölen han provat från Avery, trots att det är en lyxöl. Så här sött är det svårt att dricka, kanske skulle den har avnjutits till en dessert?

Czar från mitt favorit bryggeri i USA, Avery Brewing:


Slutligen, den sista provölen under Skattis inspektion. Här visste Ordf redan var skåpet stod. The Beast har Ordf tidigare brottat ned själv men nu blev det en provning tillsammans med en Humulus kollega.

Detta är så långt man kan gå (ungefär) när man tänjer gränserna inom öl. The Beast från Avery Brewing är en öl att dricka tillsammans med dessert i stället för kaffe och dessert. Kanske i stället för kaffe och cognac. Med modiga 15% + liknar detta ingen annan öl. Här har vi nått utposten för ölkultur, här stannar ölvärlden. Bättre än så här och längre än så här når vi inte.

Inte just ni i alla fall.

Tack Skattis och tack ni andra som uppskattar ölkultur.
The Beast, från Avery Brewing:

Lördagens provning

Lördagens provning blev en lättare ety Skattmästaren drog på sig en lättare magåkomma. Trots detta kan vi ju inte avhålla oss från att prova öl så det blev två stycken lyxöl från Unibroue.

Maudite från Unibroue:


Trois Pistoles från Unibroue:

STORA öl

Vi har nu hunnit med att prova ett antal riktigt STORA öl. Det betyder öl som håller nära maxgränsen vad det gäller maltighet, humlebeska och arom.

Sixth glass från 'The Smokestack series', är en special linje från Boulevard brewing som inkluderar deras lyxöl. Detta är en mellanmörk öl av Belgisk Quadrupel-typ. Mycket malt förstås för att bära den höga alkoholhalten. Smaken är relativt torr vilket gör detta till en mycket mer angenämn upplevelse än om maltens sötma skulle ha slagit igenom.



Collaboration not Litigation är en blandning av två olika öl med samma namn från två olika bryggerier. Salvation från Avery brewing och Salvation från Russian River brewing.

Denna är något spritsig som en Golden Ale är. En viss sötma kan anas och den höga alkoholhalten är väl dold i balansen mellan malt och humle.


Bäst under hela denna inspektionsresa har dock varit Shipyard XXXX IPA (Pugsley's Signature Series). Denna öl håller så mycket som 9.25% men den utsökta kompositionen av 4 olika humlesorter; Cascade, Warrior, Summit och Glacier humle (inget Single hops-tjafs här) och vete, pale ale, Crystal och Karamell malt döljer alla spår av alkoholsmak.


Dessa öl är som sagt s.k 'lyxöl' som man avnjuter som en fin cognac eller ett exklusivt vin. Priset på dessa godsaker ligger runt $8-12, dvs 65-90 kronor så detta är ju ur ölsperspektiv en dyr öl. När man provar denna typ av öl blir man dock sällan eller aldrig besviken.

Onsdagen var första hela dagen som vi hade tillgodo under Skattmästarens inspektions resa. Vi började med kulturella arrangemang som att titta på Egyptens Faraoer, en utställning på ett Museeum i Little Rock. Därefter var vi tvungna att läska oss med 'Cluster IPA' bryggt på plats på mikrobryggeriet Vinos i Downtown Little Rock.



Vi åt sedan middag på Little Rocks andra mikrobryggeri, Boscos vid 'Rivermarket District'. Bombay IPA var den öl som vi båda provade innan vi blev ytterligare kulturella och såg Moskva baletten dansa 'Nötknäpparen'.

Den seriösa provningen startade sent denna kväll igen men framåt 11-snåret gick vi ut med Avery Jubilee en mycket maltig säsongsöl. För maltälskaren är detta en underbar öl. Själv lutar jag mer åt Humledominerade framför Maltdominerade. Skattis tyckte denna påminde om 'fernissat staket' och fenol. Kanske inte en av våra favoriter.

Avery Jubilee:


Abbey från New Belgium Brewing var nominerad till årets öl detta år men endast Ordf hade provat denna 'Dubbel' från det Amerikanska bryggeri som specialiserat sig på Belgiska öl. Denna 7-procentare är närmast att likna vid Chimay röd. Vi tyckte dock kanske att Abbey är lite tunnare i smaken än Chimay röd. Skattis tyckte mycket om doften men kände sig lite besviken över att smaken inte införlivade vad doften lovade.

Abbey från New Belgium Brewing


Vi avslutade kvällen med en riktig stänkare. Bigfoot Barley Vine Style Ale från Avery hade lagrats länge hemma hos Ordf. Detta är en mycket STOR öl. Massor med malt och humle håller upp den höga alkoholhalten (9,6%) i denna brygd. Här är vi så långt från 'lättdrucket' som man kan komma. Denna sippar man mycket långsamt. Enorm humlearom som blommar upp och slår till som en boxare i näsborrarna. Smaken är rund men väldigt humlebesk och inte alls söt som man kan finna i många Barley vine. Lite tryckpress i eftersmaken hittade vi här. Skattmästaren tyckte han hittade cognacsarom i denna också.

Bigfoot Barley Vine Style Ale från Sierra Nevada Brewing


Efter detta kraftpaket var vi tvungna att skölja ur munnen med lite Johnny Walker Whisky innan vi gick och la oss glada och nöjda med dagens arbete.

Skattmästaren på inspektion

Skattmästare Gustafsson ankom igår tisdag på besök.



Eftersom hans plan kom in sent (22:00) blev det intensivt att hinna med att prova dagens öl. Ordföranden & Skattmästaren antog utmaningen snabbt och rivstarade med...:



..en Single Wide IPA från Boulevard Brewing in Kansas City, Missouri. Detta är en mycket trevlig IPA med lovande underbara Humle aromer. Smaken ligger åt det lättdruckna hållet då beskan är tydlig men något återhållen.

Därefter fortsatte det strävsamma provningsparet med...

...Anniversary från Sierra Nevada Brewing i Chico, Californien. Denna IPA har blivit Ordfs stora favorit denna höst. Som alltid när man provar öl efter varandra så blir man ju dock förvånad över skillnaderna i smak. Denna Anniversary hade också en väldigt lovande doft och humlebeskan är inte alls påträngande. Detta är också en väldigt lättdrucken IPA, ett öl att dricka en hel kväll men nu var ju klockan redan 1:00 så det var endast tid för en öl till..


Torpedo IPA, också från Sierra Nevada brewing. Denna har en inte lika tydlig humlearom som de två första men här ligger mycket av humlen i smakbeskan som är väldigt tydlig i eftersmaken.

Så många öl och så lite tid.

Lite provade öl

Köpte dessa öl förra veckan att avnjuta över helgen:



Anglers Pale Ale från Uinta brewing. Har provat den förut när jag sprang på den i NW Arkansas förra året men vi har inte tidigare haft den här i de centrala delarna. Detta är en mycket anständing Pale Ale. Faktiskt lite starkare (5.8%) än andra Pale Ale. Drack bara en flaska i fredags så jag får återkomma med en mer utförlig beskrivning.

Sedan denna underbara IPA från Goose Island brewing i Chicago:



Detta är kanske på väg att bli min nya favorit. IPA är lite knepigt för i början här i USA så älskade jag de riktiga extremerna med beska så hög att man smakade tryckpress i munnen, exempelvis Averys IPA. Sedan har jag tyckt om de lite mildare varianterna där exempelvis Long Hammer IPA är väldigt drickbar med en inte allt för hög beska. Goose Island är någonstans i mitten av dessa.

Ölprovning hos Ölmästaren 09-10-02

I samband med årsmötet genomfördes även en obligatorisk blindprovning .

De öl som provade var:

- Fröslunda Tjeckisk Pilsner, Eskilstuna Ölkultur

- Skogstorp IPA, Eskilstuna Ölkultur

- Twisted Thistle, Belhaven, Scotland

Resultaten var ganska överraskande och blev som följer:

Fröslunda Tjeckisk Pilsner:
Några omdömen om denna: Otrolig skumkrona, fast och långlivad.
Doft med inslag av askkopp, päron, frukt, estrar, malt och majs.
En torr smak.

Betyg 6,00 av 9,00

Skogstorp IPA:

Några omdömen om denna: Doft av lite tvål, använda orienteringsstrumpor, kokta grönsaker.

Smak: päronkonjak, lite malt, lite rökig, härsket flott, och bränt papper.

Betyg: 5.16 av 9,00

Twisted Thistle IPA:

Några omdömen om denna: Doft av smörkola, svett, Werthers original, maltighet, trevlig fruktighet. Allmänt omdöme: Kanontrevligt. Överraskande inslag av smörkola i en IPA. Saknade inslag av citrus och aprikoser som en IPA normalt har. Här var det istället malten som tagit överhand.

Betyg: 6,50 av 9,00

Hoptober

Jag var tvungen att prova en Hoptober ikväll från New Belgium Brewing. Denna 'Golden Ale' har 5 humlesorter och 4 maltsorter. Centennial, Cascade, Sterling, Willamette och Glacier ger arom och beska. Jättekul också med en öl som blandar Pale malt, Vete, Råg och havre för fylligheten.





New Belgium är också föredömliga med att ange alkoholhalten på sina öl (mycket ovanligt i USA). Denna är på 6 % men allt i detta öl är så välbalanserat att det inte känns någon alkolholsmak och ölet är MYCKET drickvänligt. Smakar som att springa genom en lövskog på våren när man är 10 år, om det ger någon association.

New Belgium är alltid bra. Jag önskar ni fick prova deras öl i Sverige.

Förra månadens skörd

I förra månaden hade den likör affär jag föredrar att gå till, ett stort antal nya öl från ett bryggeri som jag dittills aldrig har hört talas om. Bryggeriets namn är Choc Brewery och det hör hemma i Oklahoma.

Eftersom allt öl här säljs i minst ett sexpack tog det mig ett par veckor att prova igenom alla sorterna från detta bryggeri.

Kontentan av provningen var att ölen var ganska goda men de stack heller inte ut speciellt mycket. Jag misstänkte nästan att detta var en marknadsföringspryl, som när de stora jättarna Budweisser/Michelob etc kommer ut med sina 'craft brews'-paket. Det är slätstrukna öl som säljs i 'snygga paket'

Hur som helst, jag tog lite bilder på de provade ölen och så här såg de ut.

Ceremonisektionens ölprofvning

Denna torsdagsafton har ceremonisektionen sammankallats för en extra profvning. Ceremonimästaren har i hufvudstaden införskaffat en stycket "Unearthly" från Southern Tier Brewing Company (USA) (108 riksdaler) samt "Black October" från Sigtuna brygghus. Vice Ceremonimästaren hade införskaffat några flaskor från Västerås Hantverksbryggeri - Narren och Bödeln.

Summeringen av ölen var att dyrt inte alltid är bra och att hantverkarna i Västerås måste lägga ner mer hantverk i sina brygder för att få godkänt.

Den enda öl som höll god kvalitet i doft, smak och totalt sett var kvällens räddning "Black October" där Sigtuna Brygghus som vanligt levererade kvalitetsöl. Denna schwarzbier hade stor kropp och många goda egenskaper.

Alla öl lovade dock gott av doften att döma. Utförligare recensioner går att finna på bloggen "En God Öl" (engodol.blogspot.com).