SPRING och köp Amarillo Spring

Ja, vad säger man? Oppigårds har gjort det igen. Detta är det absolut bästa de har producerat hittills, och kanske det godaste man kan dricka just nu. För er som ännu inte har provat Oppigårds senaste skapelse kan jag bara börja med att säga - SPRING till Systembolaget per omgående. Förväntningarna var stora - förutsättningarna var goda - Oppigårds och Amarillo-humle.

Doften exploderar i ansiktet med mycket stora inslag av grape, aprikos och vårblommor. Något mörkt bärnstensfärgat med kvarhängande draperingar på glaset.

Smaken var enormt stor med kraftigt inslag av grape och aprikos/mango. Visst inslag av gräs kunde skönjas. En underbar krispighet i gommen och en lång välbalanserad humle-beska. Kanske en aningens malt-sötma kändes? Efterbeskan dröjer kvar länge.

Man blir alldeles salig. Som sagt SPRING och köp några flaskor SPRING! Har vi otur så försvinner denna öl efter 30:e april!

Betyget kan absolut inte bli annat än 10 av 10

Ocean Bryggeriets IPA - i förbifarten

Slank in på Bull & Bear i Stockholm härom dagen för en snabb kvalitetsöl innan ett sent möte. Efter en snabb granskning av pumparna fastnade jag för Ocean Bryggeriets India Pale Ale. Tänkte att jag måste kolla hur denna står sig mot andra svenska kvalitets-IPOR. Härligt, mörkt kopparfärgad med ett fast skum. Dofterna kändes igen…citrus, blommighet och en gnutta aprikos. Vä i gommen kändes den ganska spritsig med lagom kolsyra. En lång kvarhängande beska och lite mindre citrustoner än vad andra svenska och amerikanska dito brukar ha just nu. Lite åt det brittiska hållet kanske. Kunde i alla fall konstatera efter halva glaset att det var riktigt angenämt och står sig väl i jämförelse med Dugges, Oppigårds och andra spelare.
Betyget får bli 8 av 10.

Diamond Bear Two Term Double IPA

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev skrivet av en 'Beersnob' i Little Rock. John the Beersnob har alltid den senaste informationen om vad som är nytt i vårt område när det gäller ölkultur. Det kan vara ölprovningar på olika restauranger eller helt enkelt nya öl som har kommit till liköraffärerna här i Arkansas. Det var t.ex genom Johns nyhetsbrev som jag fick reda på att Moylans hade börjat säljas i Arkansas.



I förra nyhetsbrevet skrev John om vårt eget bryggeri här i Little Rock (förutom de två microbryggerierna Vinos och Boscos som vi också har); Diamond Bear Brewery och att deras Two Term Double IPA nu kunde köpas på bryggeriet. Detta öl är det första i satsningen av 'lyxöl' från Diamond Bear Brewerys sida. De har ju fått diverse medaljer vid öltävlingar för deras ordinarie öl, speciellt deras Pale Ale men detta var alltså det första vad jag kallar 'lyxöl' (John kallar det 'stora' öl) som Diamond Bear gett sig in på att brygga.

Jag har letat efter detta öl men det har aldrig slumpat sig så att det funnits på de restauranger som jag lyckats lura min fru till. Tyvärr så har det ju visat sig att mat som både jag och min fru tycker om, inte alltid serveras på de restauranger som har bäst ölkultur (med undantag för Vinos).



När John i söndags skrev i sitt nyhetsbrev att Diamond Bear beslutat att sälja resten av Two Term Double IPA till sina 'fans' i Little Rock så blev jag förstås otroligt intresserad. Redan i måndags bankade jag på bryggeridörren där skylten utanför tydligt angav att försäljning av öl sker endast på fredagar, lördagar och söndagar. Bryggmästaren själv öppnade dörren och de var hur vänliga som helst trots att jag kom utanför butikstid. Jag hade ju aldrig provat detta öl men eftersom jag trodde att det skulle vara slut redan innan måndagen var över köpte jag två lådor osett (otestat). Det fantastiska var också att DB säljer detta lyxöl till samma pris som deras andra 'vanliga' sorter.

Så när jag på 'blanka' måndagskvällen korkade upp en lätt kyld 'Two term Double IPA' så var min förväntan förstås stor. Trots att jag mitt luktsinne fortfarande är något nedsatt efter en förkylning förra veckan så slog en underbar blommig humlearom emot mig när jag slog upp denna öl i mitt provglas. Jag kände den typiska blommiga, citrus doftande amerikanska humlen tydligt i detta öl. En klunk senare så inser jag att detta är ett FANTASTISKT gott öl. Smaken är ganska fyllig för att vara en lätt kopparfärgat öl av IPA typ. Balansen mellan malt och humle är enligt mitt tycke helt PERFEKT.

Diamond Bear brygger också en Presidential IPA och John the Beersnob rekommenderade mig en gång att prova den mot Sierra Nevada Torpedo IPA. Han tyckte att DB:s version är bättre. Jag tycker inte det för i Presidential IPA tycker jag att tyngden ligger på maltigheten medan Torpedo har tyngden på humlen, vilket jag definitivt föredrar.

Med Two Term IPA så har dock maltigheten höjts även jämfört med Presidential IPA men samtidigt har man höjt humlehalten ännu mer och då kommer man i denna balans där jag tycker IPA smakar allra bäst. Alla dessa kostbara råvaror gör att denna ädla Two Term IPA kan hålla hela 8.5% utan tillstymmelse till alkoholsmak. Detta är min absoluta nya favorit och det enda som jag tycker är synd är att DB beslutat att endast göra detta som en säsongsöl som de sa när jag pratade med dem i måndags.

Jag tror att de provar sig fram innan de beslutar sig för att introducera denna underbara brygd i det ordinarie sortimentet. Beslutet att sälja resten av batchen som inte såldes till restaurangerna, till oss lokala fans utan etiketter på flaskorna tror jag tyder på detta. Synd bara att inte fler får möjligheten att prova denna fantastiska Double IPA.

(Namnet 'Two Term Double IPA' syftar tillbaks på deras ordinarie 'Presidential IPA'. 'Two term President', är en President som sitter i 2 gånger 4 år. Double IPA = Dubbel President)

Moylans Dragoons Dry Irish Stout

Har nu provat ganska många av de olika sorterna från Moylans Brewery och ingen av dessa ölsorter har gjort mig besviken. Tvärtom så har vissa öltyper som jag normalt sätt inte tycker om som, Irish red eller Scotch ale smakat bättre än något annat öl som jag har provat i den stilen.




Inte heller Moylans Dragoon Dry Irish Stout gör mig besviken. Detta är en ganska lättillgänligt stout med full smakpalett, ändå inte alls svårdrucken. Någon sötma kan jag inte känna så om det är detta som avses med 'dry' så stämmer det. Innehålls förteckningen på Moylans website (föredömligt bland bryggerier att specificera på detta sätt); skvallrar om hela 7 olika sorters malt men endast 2 olika varianter av samma humle, Williamette.

Trevligt, trevligt.

Liten onsdagsprovning

I onsdags tog jag och några kollegor en sväng till Oliver Twist på Repslagargatan i Stockholm efter jobbet. Alltid lika spännande att se vad de har i pumparna för tillfället. Kvällen bjöd på en del överraskningar både på flaska och pump...

Först ut var en ny bekantskap på fat från det Skotska bryggeriet

Harviestoun - Bitter and Twisted. En "Blond Beer" enligt etiketten. Doften var väldigt ren och frisk med citrustoner. Smaken var väldigt krispig och humlearomatisk med ett stort inslag av citrus.

Efterbeskan hängde kvar riktigt länge. På det hela taget en mycket uppfriskande ale med välbalanserad beska med mycket doft och smak. Påminde faktiskt lite om deras julöl Mr Sno'Balls.

Får nog säga en svag 9:a av 10 i betyg.

Nästa öl ut blev en alldeles underbar IPA från det

amerikanska bryggeriet Great Divide - Hercules Double IPA.

Som vanligt möttes näsan av en formidabel doftexplosion. Här var det aprikos, grape, karamell och en aning honungssötma.

Kolsyran känns behagligt balanserad och för att vara en DIPA känns den behagligt alkohol-balanserad.Vissa inslag av gräs kan skönjas. Hade förväntat mig en ännu tydligare humle-bomb i doften. Så i det avseendet anser jag den slagen av andra jag provat.

En öl som denna kan absolut inte få lägre betyg än 9 av 10.

Tredje ölen ut blev Lagunitas IPA från det amerikanska, Kalifornien-bryggeriet Lagunitas

Brewing Company.Med höga förväntningar började vi dofta och blev en aning besvikna.Ingen humle-bomb, ingen markant citrus men däremot inslag av smörkola. Smaken hade en svårdefinierbar bismak som också sänkte betyget.

Maltigheten och beska var däremot bra med lite för lite kolsyra. Visserligen är det inte helt rättvist att bli bedömd efter en Double IPA som satt som en smeck men intrycket var ändå alldeles för blekt.

Betyget får bli en svag 7:a!

Sista ölen för kvällen måste bli något mörkt och "stoutigt" tyckte vi och valde "Old Engine Oil", även denna från Harviestoun. Enligt etiketten så är detta en Black Ale men enlig Beer Advocate är det en Old Ale.

Redan med näsan en bit från glaset kunde man känna chokladdoft och rostighet och med näsan djupt i glaset infann sig kaffe och filmjölk också. Härligt karamellig i smaken med stora inslag av choklad och mycket välrostad malt. Den är inte lika svart som en stout men nästan. Denna ale lär ska vara bryggd enligt ett gammalt celtiskt recept. Totalt sett var detta en mycket uppskattad avslutning på kvällen och visar på att Harviestoun inte bara är ett bryggeri med många bra produkter utan förmodligen det bästa i Skottland, som i skrivande stund nått Sverige.

Betyget får sättas till en svag 9:a.

Moylans Celts Golden Ale

Detta är en av de mer 'enklare' ölen från Moylans. Golden Ale är en anspråkslös men trevlig öltyp tycker jag. En av mina favoriter i denna ölstil bryggs på mitt favoritbryggeri 'Vinos' som ligger på samma gata som jag jobbar på. Där heter den 'Six bridges Cream ale' och smakar inte helt annorlunda jämfört med denna öl från Moylans.



Denna öltyp passar till allt. Eftersom den inte sticker ut så mycket fungerar den med de flesta maträtter eller helt enkelt som ett sällskapsöl eller törstsläckare. I Köln kallas detta Kölsch och som sagt så gillar jag just denna öltypen eftersom den är så mycket mildare än en lager som är det närmaste man kommer i öltyp. Lagern är ju oftast lite spritsig och stickig medan Golden Ale är mjukare och rundare.

Det är dock svårt att framhålla en framför en annan av denna öltyp för de smakar ju nästan likadant.

Moylans Imperial IPA

Sparat vad jag tror är det bästa till sist. Moylans Imperial IPA gick löst på $11 för en 75 cl flaska. En tribut till humlen säger informationen på Moylans egen sajt.

Doften står ut långt ifrån glaset trots att den nog är alldeles för kall när jag slår upp den i glaset. Måste låta den värmas upp lite först.



Moylans sajt säger att det är Tomahawk, Cascade och Centennial humle i denna 'trippel humle' brygd men när man klickar på detalj informationen så anges i stället Chinook, Columbus, Cascade och Athanum humle?

IBU är 100+ men jag tycker att inte att beskan är så hög som i vissa andra sorter där man nästan associerar till tryckpress. 9,2% alkohol är förstås högt med jag uppfattar den inte alls som påträngande.

En enorm upplevelse förstås som sätter punkt för denna veckans provning av 4 av Moylans produkter. Samtliga håller mycket hög klass.