Orval

Som resident in USA så kan jag knappast klaga på brist på ölkultur. Här finns verkligen ALLA sorters kända ölkulturer från Europa tillgängligt. Även ölstilar som dött ut i Europa upplivas i USA av hantverksbryggerier som också uppfinner nya ölstilar. Ibland så saknar jag dock att kunna handla några få Europeiska öl till anständiga priser. Oftast blir priset så mycket högre i USA pga av importen än i Sverige. Ikväll köpte jag dock två stycken öl som jag inte druckit på ett tag till priset av vardera ett 6-pack av öl. Chimay blå och Orval.



Orval är kanske ett av världens mest speciella öl och jag tycker inte riktigt att den får det erkännande som den förtjänar. Visst är de andra trappist bryggeriernas produkter väldigt bra också men det finns ingen av dem som sticker ut så mycket som just Orval. Jag vågar påstå att jag i vilken blindtest som helst skulle kunna peka ut just Orval. Den har en helt unik smak som ingen annan lyckats, eller velat kopiera. Så torr, så stålbesk, så kryddigt aromatisk att det finns ingen likhet i världen som jag känner till. Den är så god och så fantastisk t.o.m som törstsläckare att jag skulle utan tvekan kunna dricka Orval en hel kväll. Det skulle jag inte kunna säga om någon annan trappist. Leve Orval, önskar den vore något billigare.



En nyhet som jag inte tidigare provat från Choc Brewery är denna Super Saison. Så sent som för endast ett år sedan hade jag aldrig i mitt liv provat varken Saison eller Biere de Garde. Nu helt plötsligt så verkar det poppa upp flera sådana från ett antal Amerikanska mindre bryggerier, Detta är just ett sådant exempel som jag tidigare nämnde, ölstilar som inte är speciellt populära i Europa eller kanske jag skulle säga, ölstilar som inte är så vanliga i Europa, flödar nästan över här. Tidigare har jag berättat om att vete-öl är otroligt populärt här i USA och även om det är ganska vanligt förekommande idag i Sverige så är utbudet, mångfalden här slående av denna ölstil.

Chocs Super Saison har ett krämigt fint skum. Det är ganska grumligt och ogenomskinlig. Färgen är ljusare än brons, kanske man kan säga 'råg-gult'?

Doften är frisk, lite pepprig och kanske aningen vinös. En klunk avslöjar en ovanlig lättdruckenhet trots den relativt höga efterbeskan. Det finns likheter med Orval men vi pratar om öl i helt olika divisioner. Orval finns på min 10 i topp lista av öl. Denna Saison är god men kan jag skilja den från någon annan Saison? Naturligtvis inte.

PS: Vem är mannen på bilden och vad har han med detta att göra?

Det är ju den ökända Guvernören av Arkansas ORVAL Faubus som 1957 gjorde sitt namn ökänt inte bara i USA utan också i världen. Kanske första gången som Little Rock blev känt i omvärlden, dock inte i en positiv anda.

Tre favoriter, kanske...

En sak som jag gör alltför sällan och som jag inser att jag måste göra oftare är att prova favorit öl mot varandra. Just det här med att prova olika öl vid samma tillfälle när man kan jämföra dem klunk för klunk är verkligen en ögonöppnare.

Goose Island IPA, Avery IPA och Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är tre favoriter som jag ofta dricker men aldrig tidigare vid ett och samma tillfälle.



Goose Island är lätt att få tag på överallt, t.o.m där jag handlar mat. Avery IPA och Torpedo finns hos välsorterade liköraffärer. Jag har älskat alla tre lika mycket, trodde jag.

Nu när jag provar dem mot varandra så framstår Goose Island fortfarande som den lättdruckna IPA som jag alltid tyckt den vara men jag blir förvånad över att den nästan verkar lite tunn. Man skall ha i åtanke dock att 'tunn' i dessa sammanhang, dvs att prova tre IPA:er mot varandra betyder inte 'tunn' i samma bemärkelse som att prova en IPA mot en lätt lager. Men det är just detta som är finessen. Att prova samma öltyp mot varandra är verkligen det ärligaste sättet man kan bedöma öl för nu framträder karaktärer hos de olika ölen som jag inte skulle ha märkt om man blandat öltyper vid provningen.

Avery IPA som jag alltid har satt på en jättehög pediestal känns lite dammig och nästan maltig.

Sierra Nevada är den enda som verkligen står emot i det här testet. Eftersom den smakar bäst så vinner den stort på bekostnad av mina två andra favoriter.

Men det är klart att om jag skulle öppna flaskan med Averys Dugana IPA så kanske Torpedo skulle stå sig slätt. Så konstigt det kan bli.

Årets Öl 2009/2010

Så var ytterligare ett år avklarat och ett nytt öl utsett till Årets öl. Inför årets omröstning hade vi dessutom ändrat lite på hur det skulle gå till så av den anledningen kändes det lite extra spännande.
Inför gårdagens omröstning hade 8 öl nominerats med kriteriet att de fanns att tillgå på Systembolaget. Det behövde nödvändigtvis inte handla om nya öl alltså. De nominerade ölen, och i den ordning som det provades, var:

• India Pale Ale, Fullers
• Golden Ale, Oppigårds
• Trashy Blonde, Brewdog
• Summer Twist, Oppigårds
• Black October, Sigtuna Brygghus
• Amarillo, Oppigårds
• Mohawk Extra IPA
• Maharaja Imperial IPA, Avery

Förutom arrangörerna (jag själv och Kjell Jansson) var det ingen som kände till nomineringarna (förutom sin egen) och provningen genomfördes blint. Omdömen om utseende, doft och smak gjordes gemensamt men betygsättning och sammanfattat omdöme gjordes enskilt. När sammanställningen var klar hade vinnaren följande motivering:

"Med dess tropiska frukter i både doft och smak har man lyckats att få en otroligt välbalanserad och fulländad amerikansk pale ale. En ren njutning från början till slut."

På vår skala, 1 till 9, fick vinnaren hela 8,875 i betyg och var ganska överlägsen då tvåan fick 7,5 i betyg. 

….och vinnaren är…."trumvirvel"……Amarillo från Oppigårds Bryggeri. En mycket värdig vinnare som verkligen tog öl-Sverige med storm när den lanserades, och nästa vecka finns den åter på Systembolaget. Grattis Oppigårds!

Humulus Lupulus håller sitt 24:e Årsmöte

I morgon, den 24 september, håller ölsällskapet Humulus Lupulus sitt 24:e årsmöte.
Den största händelsen på årsmötet blir omröstningen av årets öl som, eftersom vi har brutet räkenskapsår, omfattar öl från september 2009 fram till morgondagens möte.
Det nya från i år är att de nominerade ölen kommer att provas blint och sedan baseras omröstningen på betygen som dessa öl får totalt sett av alla medlemmar. Omröstningen omfattar numera endast en kategori, vilket är "Årets Öl - Alla kategorier". Det enda kriteriet som måste vara uppfyll är att ölet måste finnas tillgängligt på Systembolaget. Så på lördag den 25:e september kan vi avslöja vem vinnaren blev och även vilka de nominerade var. Så kolla in då!

Samael från Avery brewing

En ny lyxöl i Avery Brewings 'demonserie' som jag provade ikväll är Samael. Tidigare releaser i denna serie inkluderar Mephistopheles och 'The Beast'. De förra hade jag en utmärkt provning av när jag kombinerade den förra med Mörk choklad och den senare med grönmögelost. Båda provningarna var ett ölminne för livet.



Samael väger in på duktiga 16.45% volym så detta är som ni förstår en extrem öl. Doften är portvin och russin, smaken relativt söt med samma smaknyanser som doften. När öl blir så här starkt tycker jag det är svårt att hitta flerfaldiga aromer, det blir alltid någon som dominerar och här är det portvinsdoften.

Jag är väl sisådär förtjust i demontemat som Avery har använt sig av. Tycker det känns lite onödigt men deras produkter är det inget fel på. Precis som The Beast och Mephistopheles, så kan nog inte öl bli så mycket bättre än så här. Tänjer man ytterligare så kommer man in i träskmarkerna, (läs Goose Island Bourbon Stout).

Premiär för den första hembrygden!

Min underbara fru Karen överraskade mig på min senaste födelsedag med ett hemmabryggeri. Jag har bryggt öl tidigare för många år sedan i Sverige och resultatet har varit varierande. Eftersom jag hyser ett stort intresse för öl och ölkultur så är det min fasta övertygelse att man inte kan uttala sig eller försöka sig på att vara expert på öl innan man bryggt sitt eget öl.
[/caption]
Mitt äventyr i USA i detta fall började den 25:e Juli. Detta var en söndag och redan på tisdagen innan den veckan hade jag brutit sigillet som startade jästen i sin förpacking. Eftersom detta var mitt första 'riktiga' försök med 'proffsverktyg' för hemma bryggning så var jag ju fundersam på vad som är normalt i processen. T.ex så svällde inte jästpaketet upp inom 1-3 dagar som skulle vara det normala och jag började förstås fundera på om det trots allt hade svällt tillräckligt för att använda det. Nu vet jag att det tog 5 dagar innan min jäst hade svällt tillräckligt för att användas.

På söndagen var jag tvungen att starta eftersom man måste använda jästen inom fem dagar efter det att den har aktiverats och svällt. Nu startade en process i att rengöra allt som ölet skulle komma i kontakt med, vörtpanna, slangar, jäskärl, vörtkylare etc. Allting rengjordes extremt noggrant för att den känsliga vörten inte skulle blir infekterad med bakterier.

Efter kokning tappades vörten över till jästanken och jästen tillsattes. Två veckor senare tappades ölet över till en klarningstank där socker för flasklagring tillsattes. När jästen har jäst ut all socker ur vörten så går den i vila och för att få kolsyra i ölet och ett trevligt skum så tillsätter man socker strax innan flasktappningen.

Efter 2 veckor på flaska så provade jag ölet och det fanns knappt någon kolsyra att tala om. Ölet smakade väldigt bra men det hade inte den friska smaken från skum och kolsyra så jag beslutade att skaka varje flaska och sedan låta det sitta i två ytterligare veckor.

I fredags när jag provade ölet efter 5 veckor från koket så var jag förvånad själv över hur professionellt det smakade. Ingen skulle kunna säga att detta är hembryggt, inte ens ett ölproffs. Det har en väldigt stor arom från aromahumle och smaken är helt klar utan någon 'hemmabryggd' smak. Efterbeskan är mycket tydlig men ölet är ändå lättdrucket och fungerar utmärkt som törstsläckare eftersom alkoholhalten är moderat på strax under 5%.
[caption id="attachment_1461" align="aligncenter" width="225" caption="Min AIPA blev MYCKET bättre än jag någonsin vågat hoppats på"][/caption]
Sammanfattat omdöme så trodde jag inte att man kunde brygga så här gott öl själv. Kanske en stor del i framgången ligger i vörtkylaren som tar ner vörten efter koket till jästtemperatur på 20 minuter?

Hur som helst så var detta en klar succe.

Skål !!!

Att kunna säga vad man tycker om öl och ändå bli förstådd

Jag har funderat på en sak. I Sverige, så åtnjöt jag förmånen att vara omringad av människor som kände mig sedan långt tillbaka och också kände till mitt intresse för öl och ölkultur sedan många, många år tillbaks.

Här i US and A är jag en 'nobody' ur Ölkulturell synvinkel. Även om jag alltid försöker sprida ölkultur av gammal vana (och det fungerar väldigt bra på 'gräsrotsnivå') så ekar min röst tämligen ohörd i andra sammanhang än mina kollegor, vänner och familj.

Om jag tillsammans med mina vänner från Ölsällskapet Humulus Lupulus i Sverige skulle säga att jag tycker att Öl X smakar förfärligt så vet jag att mitt omdöme skulle betraktas med den långa erfarenhet som jag delar med mina kollegor och de skulle tycka som jag eller kanske att jag har fel men ändå förstå, för vi har provat öl tillsammans över 23 år.

Jag har haft förmånen att stifta bekantskap med en lokal ölvetare, John the Beersnob. Han har ett nyhetsbrev som innehåller den bästa information som man kan få som Ölfantast i centrala Arkansas. Han vet alltid först vilka nya öl som är släppta och var man kan hitta dem. Han leder ölprovningar på olika restauranger i Little Rock och är förmodligen den största Öl-auktoriteten här i Little Rock med omnäjd.

Jag har pratat med honom ett antal gånger och senaste ölmiddagen satt jag bredvid honom och vi pratade om ett öl som han höjt till skyarna som ett av de bästa öl som någonsin producerats, Goose Island Bourbon Stout.

Själv så har jag haft oerhört svårt för detta öl, vilket till viss del förvånar mig. Det finns inte många öl som jag baxnat inför när det gäller beska, fyllighet, styrka osv. Men just denna Gooose Island Bourbon Stout är något som förvånat mig själv i och med att jag kan inte alls finna något bra i den. Jag tycker den är en ölhybrid som närmat sig träskmarkerna när man inte vet om det är öl eller vin.

Det finns åtskilliga öl som är kraftigare i smak, mörkare (skulle kanske säga svartare), fylligare, osv som jag fortfarande tycker om ur ölperspektiv. Exempel på detta är 'The Beast', 'Mephistopheles', 'Hog heaven' etc från Averys brewing. Jag kan dock inte finna mycket förmildrande omständigheter kring Goose Island Bourbon Stout trots att jag ÄLSKAR det mesta som kommer från det bryggeriet. Deras IPA är en av mina absoluta favoriter.

När jag berättar för Little Rocks beer snob #1 att jag inte alls tycker om G.I Bourbon Stout så vet förstås inte han att jag har provat öl i 23 år och sågat ytterst få öl som tillverkats med kvalitet syfte. Självklart tror han som jag själv skulle ha trott om någon som provat Chimay Blå, Sierra Nevada Torpedo IPA etc, och sagt att de inte tyckte om det, att de är noviser i fråga om öl och att det tar år att utveckla en sofistikerad smak för öl.

Nåväl, jag kan säga att Goose Island Bourbon Stout 'Inte alls smakar som öl' och att Jim Koch (Samuel Adams) är en konstig figur som trots att han har resurserna , brygger öl som smakar som Bud, Coors, Michelob förutom hans extrema exempel som de flesta inte kan köpa för att de kostar flera tusen kronor.

Goose Island Bourbon sucks and Samuel Adams does not have a single beer that a beer lover wants to drink.

Nu är det sagt. Vad tycker ni?