Dax för ölmöte hos Ceremonimästaren

Så var det dax för nästa ölmöte! Fredagen den 11:e december 18.00 avhandlas det sista ölmötet för 2009. Mötet kommer att gå under temat "Exclusifv Afton". Lura ut vad det kan innebära, den som kan.

Fullständiga recensioner och annat kommer att publiceras under kommande helg.

Väl mött

Hälsningar

Ceremonimästaren

Sista kvällens provning

Skattmästaren återhämtade sig från magåkomma och nu var det bråttom. Så många öl och så lite tid. Jag vet att det är en kliche men så var det faktiskt.

La fin du Monde från Unbroue, som betyder: "Slutet på världen". Men i stället för en appokalyptisk association så avses den 'Nya Världen', dvs Amerika som betraktades som 'slutet på världen' av upptäcksresande.




Detta är definitivt Unibroues bästa öl. Det är också deras storsäljare (ovanligt att konstatera för ölentesuiaster). Detta är en öl som ligger någonstans mellan Hoegarden och Duvel i smak enligt oss. Väldigt friskt, väldigt välsmakande och ingen antydan alls till alkohol trots 9%

Ordf hade testat Maudite, Trois Pistoles och La Fin de Monde tidigare men den fjärde ölen från Unibroue "Don de Dieu" var ny även för Ordf.

Don de Dieu (Gift from God), från Unibroue:


Don de Dieu följer i samma stil som La Fin de Monde, men har kanske en något mildare framtoning. Alkohol ligger fortfarande på 9% men därav känns inget i denna underbart läskande komposition.

Nu var det dags för lite kraftigare saker. Czar från Avery är en tung och alkoholstark Stout från Avery Brewing. Med dryga 10% så är detta en mäktig upplevelse. Tyvärr så tyckte nog både Skattmästaren och Ordf att detta var alldeles för sött för att smaka gott. Ordf konstaterar att detta är nog den sämsta ölen han provat från Avery, trots att det är en lyxöl. Så här sött är det svårt att dricka, kanske skulle den har avnjutits till en dessert?

Czar från mitt favorit bryggeri i USA, Avery Brewing:


Slutligen, den sista provölen under Skattis inspektion. Här visste Ordf redan var skåpet stod. The Beast har Ordf tidigare brottat ned själv men nu blev det en provning tillsammans med en Humulus kollega.

Detta är så långt man kan gå (ungefär) när man tänjer gränserna inom öl. The Beast från Avery Brewing är en öl att dricka tillsammans med dessert i stället för kaffe och dessert. Kanske i stället för kaffe och cognac. Med modiga 15% + liknar detta ingen annan öl. Här har vi nått utposten för ölkultur, här stannar ölvärlden. Bättre än så här och längre än så här når vi inte.

Inte just ni i alla fall.

Tack Skattis och tack ni andra som uppskattar ölkultur.
The Beast, från Avery Brewing:

Lördagens provning

Lördagens provning blev en lättare ety Skattmästaren drog på sig en lättare magåkomma. Trots detta kan vi ju inte avhålla oss från att prova öl så det blev två stycken lyxöl från Unibroue.

Maudite från Unibroue:


Trois Pistoles från Unibroue:

STORA öl

Vi har nu hunnit med att prova ett antal riktigt STORA öl. Det betyder öl som håller nära maxgränsen vad det gäller maltighet, humlebeska och arom.

Sixth glass från 'The Smokestack series', är en special linje från Boulevard brewing som inkluderar deras lyxöl. Detta är en mellanmörk öl av Belgisk Quadrupel-typ. Mycket malt förstås för att bära den höga alkoholhalten. Smaken är relativt torr vilket gör detta till en mycket mer angenämn upplevelse än om maltens sötma skulle ha slagit igenom.



Collaboration not Litigation är en blandning av två olika öl med samma namn från två olika bryggerier. Salvation från Avery brewing och Salvation från Russian River brewing.

Denna är något spritsig som en Golden Ale är. En viss sötma kan anas och den höga alkoholhalten är väl dold i balansen mellan malt och humle.


Bäst under hela denna inspektionsresa har dock varit Shipyard XXXX IPA (Pugsley's Signature Series). Denna öl håller så mycket som 9.25% men den utsökta kompositionen av 4 olika humlesorter; Cascade, Warrior, Summit och Glacier humle (inget Single hops-tjafs här) och vete, pale ale, Crystal och Karamell malt döljer alla spår av alkoholsmak.


Dessa öl är som sagt s.k 'lyxöl' som man avnjuter som en fin cognac eller ett exklusivt vin. Priset på dessa godsaker ligger runt $8-12, dvs 65-90 kronor så detta är ju ur ölsperspektiv en dyr öl. När man provar denna typ av öl blir man dock sällan eller aldrig besviken.

Onsdagen var första hela dagen som vi hade tillgodo under Skattmästarens inspektions resa. Vi började med kulturella arrangemang som att titta på Egyptens Faraoer, en utställning på ett Museeum i Little Rock. Därefter var vi tvungna att läska oss med 'Cluster IPA' bryggt på plats på mikrobryggeriet Vinos i Downtown Little Rock.



Vi åt sedan middag på Little Rocks andra mikrobryggeri, Boscos vid 'Rivermarket District'. Bombay IPA var den öl som vi båda provade innan vi blev ytterligare kulturella och såg Moskva baletten dansa 'Nötknäpparen'.

Den seriösa provningen startade sent denna kväll igen men framåt 11-snåret gick vi ut med Avery Jubilee en mycket maltig säsongsöl. För maltälskaren är detta en underbar öl. Själv lutar jag mer åt Humledominerade framför Maltdominerade. Skattis tyckte denna påminde om 'fernissat staket' och fenol. Kanske inte en av våra favoriter.

Avery Jubilee:


Abbey från New Belgium Brewing var nominerad till årets öl detta år men endast Ordf hade provat denna 'Dubbel' från det Amerikanska bryggeri som specialiserat sig på Belgiska öl. Denna 7-procentare är närmast att likna vid Chimay röd. Vi tyckte dock kanske att Abbey är lite tunnare i smaken än Chimay röd. Skattis tyckte mycket om doften men kände sig lite besviken över att smaken inte införlivade vad doften lovade.

Abbey från New Belgium Brewing


Vi avslutade kvällen med en riktig stänkare. Bigfoot Barley Vine Style Ale från Avery hade lagrats länge hemma hos Ordf. Detta är en mycket STOR öl. Massor med malt och humle håller upp den höga alkoholhalten (9,6%) i denna brygd. Här är vi så långt från 'lättdrucket' som man kan komma. Denna sippar man mycket långsamt. Enorm humlearom som blommar upp och slår till som en boxare i näsborrarna. Smaken är rund men väldigt humlebesk och inte alls söt som man kan finna i många Barley vine. Lite tryckpress i eftersmaken hittade vi här. Skattmästaren tyckte han hittade cognacsarom i denna också.

Bigfoot Barley Vine Style Ale från Sierra Nevada Brewing


Efter detta kraftpaket var vi tvungna att skölja ur munnen med lite Johnny Walker Whisky innan vi gick och la oss glada och nöjda med dagens arbete.

Skattmästaren på inspektion

Skattmästare Gustafsson ankom igår tisdag på besök.



Eftersom hans plan kom in sent (22:00) blev det intensivt att hinna med att prova dagens öl. Ordföranden & Skattmästaren antog utmaningen snabbt och rivstarade med...:



..en Single Wide IPA från Boulevard Brewing in Kansas City, Missouri. Detta är en mycket trevlig IPA med lovande underbara Humle aromer. Smaken ligger åt det lättdruckna hållet då beskan är tydlig men något återhållen.

Därefter fortsatte det strävsamma provningsparet med...

...Anniversary från Sierra Nevada Brewing i Chico, Californien. Denna IPA har blivit Ordfs stora favorit denna höst. Som alltid när man provar öl efter varandra så blir man ju dock förvånad över skillnaderna i smak. Denna Anniversary hade också en väldigt lovande doft och humlebeskan är inte alls påträngande. Detta är också en väldigt lättdrucken IPA, ett öl att dricka en hel kväll men nu var ju klockan redan 1:00 så det var endast tid för en öl till..


Torpedo IPA, också från Sierra Nevada brewing. Denna har en inte lika tydlig humlearom som de två första men här ligger mycket av humlen i smakbeskan som är väldigt tydlig i eftersmaken.

Så många öl och så lite tid.

Lite provade öl

Köpte dessa öl förra veckan att avnjuta över helgen:



Anglers Pale Ale från Uinta brewing. Har provat den förut när jag sprang på den i NW Arkansas förra året men vi har inte tidigare haft den här i de centrala delarna. Detta är en mycket anständing Pale Ale. Faktiskt lite starkare (5.8%) än andra Pale Ale. Drack bara en flaska i fredags så jag får återkomma med en mer utförlig beskrivning.

Sedan denna underbara IPA från Goose Island brewing i Chicago:



Detta är kanske på väg att bli min nya favorit. IPA är lite knepigt för i början här i USA så älskade jag de riktiga extremerna med beska så hög att man smakade tryckpress i munnen, exempelvis Averys IPA. Sedan har jag tyckt om de lite mildare varianterna där exempelvis Long Hammer IPA är väldigt drickbar med en inte allt för hög beska. Goose Island är någonstans i mitten av dessa.