Hoppy Easter - Mer Hip än Hop

Gårdagens kväll ägnades åt att börja arbeta igenom måndagens "släpp" på Systembolaget. Vi var väldigt nyfikna på Mikkellers Hoppy Easter (tidigare även kallad Drikkeriget GIPA) eftersom nästan allt som kommer från Mikkeller anses häftigt och speciellt. Denna öl ska enligt Beeradvocate vara en amerikansk IPA med tysk(red.anm. German) humle, därav förkortningen GIPA, som den ursprungligen hette. Humlesorterna är en amerikansk - Tomahawk, eller Columbus som den egentligen heter, och en tysk - Tetnanger. Tomahawken står för bitterhumlingen och Tetnanger för aroma.
Väl i glaset ser vi något som påminner om Gotlandsdricke, grumlig bärnsten med andra ord. Skummet är ganska snabbt döende och lämnar sega draperingar i glaset.
Doften har ganska tydliga inslag av päronestrar. Ett uns av maltighet i form av knäckebröd kan skönjas. Jag skulle nog påstå att den har ett lite vinöst inslag, nästan som en belgisk typ.
Den första smakförnimmelsen som kommer är rökighet och en beska som kommer efter. 
Smaken är ganska torr och bitter med inslag av örter (Tetnangern?). Eftersmaken lämnar en del alkoholinslag i gommen. 
Hade jag provat denna öl i en blindtest hade jag aldrig gissat på något åt IPA-hållet. Möjligen en amerikansk, belgisk veteöl!!! Jag får nog, som rubriken antyder, säga att i detta fall är det nog mer en "Hip Easter" än en "Hoppy" sådan för jag saknar humlekaraktären alldeles för mycket, eller så föll inte kombinationen Tomahawk och Tetnanger mig i smaken….
Betyg 7 av 10.

Stensbogaard India Pale Ale

Från det lilla danska bryggeriet Stensbogaard Brygghus på Fyn kom det ett par öl på Systembolaget i februari. Förra veckan provade jag denna IPA och jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga förväntningar. Trots att Danmark anses vara ett stort öl-land (ur vilka aspekter?) så har jag inte sällan blivit besviken i jämförelse med svenska mikrobryggeriers kvalitetsöl. 
Denna öl hade en vacker kopparfärg och skummet bildade nästan en spindelväv på glaset. Doften var väldigt blommig och erbjöd mycket citrus och aprikos.
Inslaget av tallbar var också markant. Smaken var förvånansvärt maltig och kändes balanserad med citrustonen. Viss restsötma kunde skönjas också.
Varför man kallar den en brittisk IPA kan jag dock inte förstå (se BeerAdvocate). Den ligger en bra bit ifrån Mikkeller men får ändå anses vara helt OK. Betyg 7 av 10

Skogstorps IPA - Ett steg tillbaka

Hittills har jag i princip endast gett lovord till Eskilstuna Ölkultur och deras brygder. I helgen kom det första bakslaget. Skogstorps IPA är inte på något sett ny och jag minns att jag provade denna för över 2 år sedan. Redan då tyckte jag att den var lite otydlig som IPA, även om den skulle klassas som brittisk sådan.


Doften är något instängd och dammig. Hittar inslag av mandel, majs och päronestrar. Smaken är lite bitter och har ett visst rökigt inslag. Doften påminner faktiskt om Nils Oscars hus-smak. Är det humlesorterna Challenger eller Kent Golding som sätter denna karaktär eller har man använt en speciell jästkultur? 
Hade jag provat denna i en blind provning tillsammans med Bälgviken Pale Ale kan jag sätta pengar på att jag skulle förväxlat öltyperna mellan dessa två. Om man bytte etikett mellan dessa två öl så skulle jag nog påstå att egenskaperna stämmer bättre med dess karaktärer. Jag vet inte hur detta kan komma sig, och det är min egen högst personliga uppfattning. Jag ska ta upp denna upptäckt med de ansvariga på Eskilstuna Ölkultur vid tillfälle. 


Så betyget efter denna slutplädering kan endast bli 6 av 10. 
Detta ligger ju dessutom i linje med det gemensamma omdömet ölsällskapet Humulus Lupulus hade i höstas då vi provade denna öl i en blind provning. Ölet är ju trots allt gott….

Årgångsöl & Lyxöl (Del 1 av 2)

Lyfter upp detta inlägg en gång till på begäran och för att många missade denna underbara årgångs-provning. Provningen utfördes egentligen 2009-12-11.


Så var det dax för en ny officiell provning för ölsällskapet Humulus Lupulus.

Temat för kvällen var "exklusifv provning" och indelades i två delar:

- Del 1 - Årgångsöl (2000, 2001 och 2002)

- Del 2 - Dyra lyxöl (49 SEK - 179 SEK)

Kvällens årgångsöl var av den vällagrade typen, de där årgångarna man väntar på att prova vid ett speciellt tillfälle. Vad kunde väl vara bättre än att avprova dessa under detta årtiondets sista ölprovning. Nils Oscar anger på dessa öl att de mycket väl kan förtäras direkt efter tillverkningen men rekommenderar att de lagras några år. Begreppet "några år" känns lite vagt inom lagring av årgångsöl och jag kan inte minnas att jag läst någon recension av så här gamla öl tidigare. Detta innebar att jag inför provningen kände att antingen så blir det fiasko, med helt odrickbara öl, eller så blir det succé. Utfallet blev lyckligtvis till det bättre.....

Först ut var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2001.

Denna öl har en ogenomtränglig svart färg och en alkoholhalt på 7,0 %. Sniffandet i glaset gav associationer av choklad, svarta vinbär och fikon. Något vinöst.

Efter mycket snurrande på kupan intogs de första klunkarna och genast infann sig inslag av kaffe, fikon, mörk choklad och russin. En ganska rund smak med lite efterbeska. Totalt sett ansåg den ge en doftexplosion med låg kolsyra. Detta var verkligen en öl för finsmakaren och hade faktiskt inslag av att vara något "madeiraserat". Lite portvin över det hela!

Ett mycket karaktärsfullt, moget och komplext öl.

Betyg: 8 av 10

Nästa öl ut var Nils Oscar Barley Wine, årgång 2002:

Nu hoppar vi upp ett par enheter på alkoholhalts-skalan till 9,5 %. Här har vi ett öl som har vunnit många fina utmärkelser, både på hemmaplan och utomlands. År 2000 vann den Guld i sin klass på World Beer Cup (VM) i New York där den slog ut 1100 andra Barley Wines!!

Detta öl var en helt annan doft- och smakupplevelse. Här återfanns dofter av äpplen, sherry och russin. Viss förnimmelse av päronestrar och ett eldigt inslag. Smaken var fantastisk med sin tjocka och krämiga konsistens och inslag av vanilj. Något alkoholisk och lite peppriga undertoner.

Summeringen var söt och karamellig. Fruktig, tjock och mäktig.

Betyg 8 av 10

Det avslutande årgångsölet var Nils Oscar Imperial Stout årgång 2000.

Doften i denna ljuvliga fulländning gav kaffe, nötter, choklad tung vört, mörk sirap, russin och piptobak med inslag av rostad malt, körsbär och något vinöst inslag.

Den enorma smakupplevelsen hade ingen hejd och gav inslag av kaffe och choklad och torkad frukt. Efterbeskan var mycket torr och fin och ölet hade en något bränd och rostad karaktär.

Totalt settt får detta öl följande omdöme:

- Slinker ner graciöst, rund med en enorm karaktär. Härligt rostad maltighet. Fruktiga inslag av russin och körsbär med toner av kaffe, nötter, sirap och tung vört. Torr, fin och välbalanserad efterbeska. Detta kändes storslaget, nästan lite pampigt. Att avnjutas i läderfåtöljen framför en brasa.... Stort!!

Betyg 9 av 10

Bälgviken Pale Ale

Lokalpatriot som man är så kör vi på med ytterligare en öl från Eskilstuna Ölkultur. Nu är denna öl inte en nyhet direkt, förutom att den nu finns tillgänglig att köpa på Systembolaget! Bälgviken har bryggts sedan 2006 med en del förändringar i receptet. Denna gång har den hela 5,5 ABV och en beska på 38 BU.


Bälgviken Pale Ale ser ut som en pale ale men den doftar sååå mycket mer. Förmodligen är det centennial-humle som står för inslagen av citrus och aprikos, både i doft och smak. En viss maltighet infinner sig också i smaken. Munkänslan är något spritsig och bubblig med en viss syrlig ton. Eftersmaken lämnar en väldigt lång efterbeska. Denna öl är både torr, besk, fruktig och syrlig men härligt fruktig doft. I jämförelse med Ocean's motsvarighet (som liknade en Brown Ale) har vi här en Pale Ale med karaktär åt amerikansk pale ale tycker jag. 
Betyget blir VG, dvs 7 av 10

Eskilstuna Ölkultur presenterar ytterligare nyheter

Hos Eskilstuna Ölkultur ligger man verkligen inte på latsidan. Nyligen hade de premiär på sin Torshälla Dubbelbock och den 20 mars är det dags för nästa nyhet: Annas Red Ale! Denna öl presenteras så här av dem själva:

Annas Red Ale är en vackert rödskimrande ale som ångar av citrus och tropiska frukter. Bryggaren har lagt ner så mycket kärlek han förmår i designen av denna öl. Annas Red Ale präglas av maltsorten carared som bidrar med den vackra färgen och viss fyllighet. Amarillohumle har används i mycket stora givor och ger ölen en fruktighet utöver det vanliga. Ölet har bryggts med den så kallade hop-bursting-tekniken som går ut på att mycket litet bitterhumle används. Istället tillsätts mycket stora och kontinuerligt ökande givor av smak- och aromhumle som dels ger en fantastisk fruktighet, men även bidrar med en mjuk och behaglig beska. Alkoholstyrkan är 4.7 % och beskan ligger på 30 BU. Detta är en sällskapsöl som man gärna kan dricka mer än en av i goda vänners lag.

Låter som en mycket spännande och modern version av en "Red Ale" öl i mina öron. Så har du möjlighet, gör ett besök på Eskilstuna Ölkultur den 20:e mars. 

Goose Islands Wheat Ale vs Sigtuna Vårweizen

Jag vet att Sigtuna själva skriver att deras Vårweizen ska ha en modern stil med den amerikanska humlen men jag måste säga att jag tyckte den mer påminde om en klassisk veteöl. Inget ont i det, men så mycket "nytänk" tyckte jag inte att det var. Doften var mycket frisk och smaken hade de klassiska stereotyperna koriander och sötvete. I munnen känns den lite krispigare än vanlig veteöl. Visst inslag av citrus kunde skönjas.
Betyg 7 av 10


Så ställer vi Goose Islands 312 Urban Wheat Ale mot denna! Här har vi verkligen hittat en ny spännande kombination tycker jag. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte provat speciellt många "amerikanska" veteöl men för mig var detta något nytt. Kanske var det för kombinationen ale och veteöl eller framförallt amerikansk ale och veteöl. Smaken påminde, om man bortser från det söta vete-inslaget, om en APA (american pale ale) med dess fruktiga citrustoner och den markanta efterbeskan. Doften hade de klassiska weissbier-tonerna samtidigt som man kände lite citrus och aprikos. Jag tyckte verkligen om denna typ av weissbier och kommer definitivt köpa den flera gånger.
Betyg 8 av 10