Two Term IPA from Diamond Bear Brewery

This years Two Term IPA is here again. I am in heaven. What a wonderful beer.

Nutcracker

Nutcracker är en halvmörk ale från Boulevard brewing som släpps lagom till eller strax innan Thanksgiving. Den har en lätt maltig sötma som gör att den fungerar bra till de flesta fylliga fettrika maträtter. Den är väldigt lättdrucken trots att den har en hel del karaktär genom sin karamellmalt. Den värmer också gott i vintermörkret trots att alkoholhalten är moderata 5,9%.

Första gången som jag hade möjligheten att prova detta öl var förra året just till Thanksgiving och faktiskt vid ett tillfälle då min kompis Urban från Humulus Lupulus var på besök här i Arkansas. Vi plockade ut ett antal olika intressanta öl från liköraffären till Thanksgiving middagen och jag kommer ihåg att jag hann prova åtministone en Nutcracker innan hela sexpacket var slut.

Mitt smakminne av detta öl var mycket angenämnt så denna gång såg jag till att köpa åtmintone två stycken 6-pack. Vid en familjemiddag igår så ansåg 3 stycken inbitna lagerdrickare att detta faktiskt var en god ale och att de skulle kunna gro ett tycke för denna öl. Jag kan inte helt säkert säga om det är ett bra betyg eller inte för en inbiten 'ale drickare' som jag själv.



Förra året så blev Two Term IPA från Diamond Bear Brewery (som nästan harde Orval karaktär) min höst favorit men detta år tror jag att det blir Nutcracker från Boulevard Brewing.

Sexpack

Här i USA så köper man alltid öl i 6-pack om det inte är en special öl som säljs i 75 cl flaska. Pga detta så blir det inte ofta av att jag köper ölsorter som jag redan från början vet att jag nog inte kommer att tycka om. Framförallt talar jag om vissa lagersorter som inte verkar speciellt intressanta.

Min lokala matvaruaffär har dock börjat med ett alternativ som innebär att man kan plocka ihop ett sexpack från många olika sorters öl. Jag har endast provat det en gång förut och för andra gången ikväll. Tyvärr så visar det sig nog att mina fördomar är besannade. Dessa oftast lättdruckna öl är jag glad att jag inte köpte ett helt sexpack av.



Bud light lime har jag blivit rekommenderad spontant i snabbköpet av andra ölköpare och jag har varit måttligt intresserad. Den faller ganska platt i mitt provglas, inget skum att tala om vilket förmodligen dess anhängare tycker är positivt. Det doftar lite fruktigt, Fanta kanske? Smaken är syrlig och påminner om 'busgrogg' dvs öl och fruktsoda.

Landshark lager har ett förvånansvärt kraftigt skum och lite unken doft. Det är också förvånansvärt fylligt men har ingen speciell smak. Som törstsläckare fungerar denna dock utmärkt.

Gamla Heineken blir det inte av att köpa ofta nuförtiden trots att det var en av mina första öl att dricka för nästan 30 år sedan. Skummet är bra och den har en liten men ändå något kryddig doft. Mycket mer beska än i de två första ölen men är ändå en sämre törstsläckare än Landsharken och det är inte heller ett njutaröl så vad skall man ha den till? Känns som sagt konstigt att den smakar så lite men det är ju så här som man upptäcker olikheterna, när man provar öl mot varandra.



Andra omgången så blir det överjästa öl. Så skönt att lämna lagerträsket. Gamla Bass kommer jag inte ihåg när jag drack senast. Det är många år sedan. Skummet är hyfsat, mörkare än koppar i färgen. Doften söt och maltig. Något syrlig typisk brittisk ölsmak som jag nästan glömt bort. Saknar den inte. Bass hävdar att de är världens första Pale Ale. Ja, kanske till att använda uttrycket men knappast som ölstil. Tyvärr så känns den ganska trist och intetsägande idag efter alla goda Pale ales som jag kan dricka i USA.

Goose Island harvest ale: Krämigt vackert skum, mörkare än Bass. Underbar humledoft med tallbarrs inslag. Frisk och fräsch smak med mycket god balanserad beska.

Tror inte jag orkar med gamla Guinnes ikväll. Det är faktiskt väldigt roligt att prova öl mot varandra på detta sättet. När man köper ett sexpack av samma sort så blir man van eller inkörd på en ölsmak och accepterar den på ett annat sätt än när den ställs mot andra sorter. Det är som sagt en ögon öppnare att prova öl mot varandra.

Orval

Som resident in USA så kan jag knappast klaga på brist på ölkultur. Här finns verkligen ALLA sorters kända ölkulturer från Europa tillgängligt. Även ölstilar som dött ut i Europa upplivas i USA av hantverksbryggerier som också uppfinner nya ölstilar. Ibland så saknar jag dock att kunna handla några få Europeiska öl till anständiga priser. Oftast blir priset så mycket högre i USA pga av importen än i Sverige. Ikväll köpte jag dock två stycken öl som jag inte druckit på ett tag till priset av vardera ett 6-pack av öl. Chimay blå och Orval.



Orval är kanske ett av världens mest speciella öl och jag tycker inte riktigt att den får det erkännande som den förtjänar. Visst är de andra trappist bryggeriernas produkter väldigt bra också men det finns ingen av dem som sticker ut så mycket som just Orval. Jag vågar påstå att jag i vilken blindtest som helst skulle kunna peka ut just Orval. Den har en helt unik smak som ingen annan lyckats, eller velat kopiera. Så torr, så stålbesk, så kryddigt aromatisk att det finns ingen likhet i världen som jag känner till. Den är så god och så fantastisk t.o.m som törstsläckare att jag skulle utan tvekan kunna dricka Orval en hel kväll. Det skulle jag inte kunna säga om någon annan trappist. Leve Orval, önskar den vore något billigare.



En nyhet som jag inte tidigare provat från Choc Brewery är denna Super Saison. Så sent som för endast ett år sedan hade jag aldrig i mitt liv provat varken Saison eller Biere de Garde. Nu helt plötsligt så verkar det poppa upp flera sådana från ett antal Amerikanska mindre bryggerier, Detta är just ett sådant exempel som jag tidigare nämnde, ölstilar som inte är speciellt populära i Europa eller kanske jag skulle säga, ölstilar som inte är så vanliga i Europa, flödar nästan över här. Tidigare har jag berättat om att vete-öl är otroligt populärt här i USA och även om det är ganska vanligt förekommande idag i Sverige så är utbudet, mångfalden här slående av denna ölstil.

Chocs Super Saison har ett krämigt fint skum. Det är ganska grumligt och ogenomskinlig. Färgen är ljusare än brons, kanske man kan säga 'råg-gult'?

Doften är frisk, lite pepprig och kanske aningen vinös. En klunk avslöjar en ovanlig lättdruckenhet trots den relativt höga efterbeskan. Det finns likheter med Orval men vi pratar om öl i helt olika divisioner. Orval finns på min 10 i topp lista av öl. Denna Saison är god men kan jag skilja den från någon annan Saison? Naturligtvis inte.

PS: Vem är mannen på bilden och vad har han med detta att göra?

Det är ju den ökända Guvernören av Arkansas ORVAL Faubus som 1957 gjorde sitt namn ökänt inte bara i USA utan också i världen. Kanske första gången som Little Rock blev känt i omvärlden, dock inte i en positiv anda.

Tre favoriter, kanske...

En sak som jag gör alltför sällan och som jag inser att jag måste göra oftare är att prova favorit öl mot varandra. Just det här med att prova olika öl vid samma tillfälle när man kan jämföra dem klunk för klunk är verkligen en ögonöppnare.

Goose Island IPA, Avery IPA och Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är tre favoriter som jag ofta dricker men aldrig tidigare vid ett och samma tillfälle.



Goose Island är lätt att få tag på överallt, t.o.m där jag handlar mat. Avery IPA och Torpedo finns hos välsorterade liköraffärer. Jag har älskat alla tre lika mycket, trodde jag.

Nu när jag provar dem mot varandra så framstår Goose Island fortfarande som den lättdruckna IPA som jag alltid tyckt den vara men jag blir förvånad över att den nästan verkar lite tunn. Man skall ha i åtanke dock att 'tunn' i dessa sammanhang, dvs att prova tre IPA:er mot varandra betyder inte 'tunn' i samma bemärkelse som att prova en IPA mot en lätt lager. Men det är just detta som är finessen. Att prova samma öltyp mot varandra är verkligen det ärligaste sättet man kan bedöma öl för nu framträder karaktärer hos de olika ölen som jag inte skulle ha märkt om man blandat öltyper vid provningen.

Avery IPA som jag alltid har satt på en jättehög pediestal känns lite dammig och nästan maltig.

Sierra Nevada är den enda som verkligen står emot i det här testet. Eftersom den smakar bäst så vinner den stort på bekostnad av mina två andra favoriter.

Men det är klart att om jag skulle öppna flaskan med Averys Dugana IPA så kanske Torpedo skulle stå sig slätt. Så konstigt det kan bli.

Årets Öl 2009/2010

Så var ytterligare ett år avklarat och ett nytt öl utsett till Årets öl. Inför årets omröstning hade vi dessutom ändrat lite på hur det skulle gå till så av den anledningen kändes det lite extra spännande.
Inför gårdagens omröstning hade 8 öl nominerats med kriteriet att de fanns att tillgå på Systembolaget. Det behövde nödvändigtvis inte handla om nya öl alltså. De nominerade ölen, och i den ordning som det provades, var:

• India Pale Ale, Fullers
• Golden Ale, Oppigårds
• Trashy Blonde, Brewdog
• Summer Twist, Oppigårds
• Black October, Sigtuna Brygghus
• Amarillo, Oppigårds
• Mohawk Extra IPA
• Maharaja Imperial IPA, Avery

Förutom arrangörerna (jag själv och Kjell Jansson) var det ingen som kände till nomineringarna (förutom sin egen) och provningen genomfördes blint. Omdömen om utseende, doft och smak gjordes gemensamt men betygsättning och sammanfattat omdöme gjordes enskilt. När sammanställningen var klar hade vinnaren följande motivering:

"Med dess tropiska frukter i både doft och smak har man lyckats att få en otroligt välbalanserad och fulländad amerikansk pale ale. En ren njutning från början till slut."

På vår skala, 1 till 9, fick vinnaren hela 8,875 i betyg och var ganska överlägsen då tvåan fick 7,5 i betyg. 

….och vinnaren är…."trumvirvel"……Amarillo från Oppigårds Bryggeri. En mycket värdig vinnare som verkligen tog öl-Sverige med storm när den lanserades, och nästa vecka finns den åter på Systembolaget. Grattis Oppigårds!

Humulus Lupulus håller sitt 24:e Årsmöte

I morgon, den 24 september, håller ölsällskapet Humulus Lupulus sitt 24:e årsmöte.
Den största händelsen på årsmötet blir omröstningen av årets öl som, eftersom vi har brutet räkenskapsår, omfattar öl från september 2009 fram till morgondagens möte.
Det nya från i år är att de nominerade ölen kommer att provas blint och sedan baseras omröstningen på betygen som dessa öl får totalt sett av alla medlemmar. Omröstningen omfattar numera endast en kategori, vilket är "Årets Öl - Alla kategorier". Det enda kriteriet som måste vara uppfyll är att ölet måste finnas tillgängligt på Systembolaget. Så på lördag den 25:e september kan vi avslöja vem vinnaren blev och även vilka de nominerade var. Så kolla in då!

Samael från Avery brewing

En ny lyxöl i Avery Brewings 'demonserie' som jag provade ikväll är Samael. Tidigare releaser i denna serie inkluderar Mephistopheles och 'The Beast'. De förra hade jag en utmärkt provning av när jag kombinerade den förra med Mörk choklad och den senare med grönmögelost. Båda provningarna var ett ölminne för livet.



Samael väger in på duktiga 16.45% volym så detta är som ni förstår en extrem öl. Doften är portvin och russin, smaken relativt söt med samma smaknyanser som doften. När öl blir så här starkt tycker jag det är svårt att hitta flerfaldiga aromer, det blir alltid någon som dominerar och här är det portvinsdoften.

Jag är väl sisådär förtjust i demontemat som Avery har använt sig av. Tycker det känns lite onödigt men deras produkter är det inget fel på. Precis som The Beast och Mephistopheles, så kan nog inte öl bli så mycket bättre än så här. Tänjer man ytterligare så kommer man in i träskmarkerna, (läs Goose Island Bourbon Stout).

Premiär för den första hembrygden!

Min underbara fru Karen överraskade mig på min senaste födelsedag med ett hemmabryggeri. Jag har bryggt öl tidigare för många år sedan i Sverige och resultatet har varit varierande. Eftersom jag hyser ett stort intresse för öl och ölkultur så är det min fasta övertygelse att man inte kan uttala sig eller försöka sig på att vara expert på öl innan man bryggt sitt eget öl.
[/caption]
Mitt äventyr i USA i detta fall började den 25:e Juli. Detta var en söndag och redan på tisdagen innan den veckan hade jag brutit sigillet som startade jästen i sin förpacking. Eftersom detta var mitt första 'riktiga' försök med 'proffsverktyg' för hemma bryggning så var jag ju fundersam på vad som är normalt i processen. T.ex så svällde inte jästpaketet upp inom 1-3 dagar som skulle vara det normala och jag började förstås fundera på om det trots allt hade svällt tillräckligt för att använda det. Nu vet jag att det tog 5 dagar innan min jäst hade svällt tillräckligt för att användas.

På söndagen var jag tvungen att starta eftersom man måste använda jästen inom fem dagar efter det att den har aktiverats och svällt. Nu startade en process i att rengöra allt som ölet skulle komma i kontakt med, vörtpanna, slangar, jäskärl, vörtkylare etc. Allting rengjordes extremt noggrant för att den känsliga vörten inte skulle blir infekterad med bakterier.

Efter kokning tappades vörten över till jästanken och jästen tillsattes. Två veckor senare tappades ölet över till en klarningstank där socker för flasklagring tillsattes. När jästen har jäst ut all socker ur vörten så går den i vila och för att få kolsyra i ölet och ett trevligt skum så tillsätter man socker strax innan flasktappningen.

Efter 2 veckor på flaska så provade jag ölet och det fanns knappt någon kolsyra att tala om. Ölet smakade väldigt bra men det hade inte den friska smaken från skum och kolsyra så jag beslutade att skaka varje flaska och sedan låta det sitta i två ytterligare veckor.

I fredags när jag provade ölet efter 5 veckor från koket så var jag förvånad själv över hur professionellt det smakade. Ingen skulle kunna säga att detta är hembryggt, inte ens ett ölproffs. Det har en väldigt stor arom från aromahumle och smaken är helt klar utan någon 'hemmabryggd' smak. Efterbeskan är mycket tydlig men ölet är ändå lättdrucket och fungerar utmärkt som törstsläckare eftersom alkoholhalten är moderat på strax under 5%.
[caption id="attachment_1461" align="aligncenter" width="225" caption="Min AIPA blev MYCKET bättre än jag någonsin vågat hoppats på"][/caption]
Sammanfattat omdöme så trodde jag inte att man kunde brygga så här gott öl själv. Kanske en stor del i framgången ligger i vörtkylaren som tar ner vörten efter koket till jästtemperatur på 20 minuter?

Hur som helst så var detta en klar succe.

Skål !!!

Att kunna säga vad man tycker om öl och ändå bli förstådd

Jag har funderat på en sak. I Sverige, så åtnjöt jag förmånen att vara omringad av människor som kände mig sedan långt tillbaka och också kände till mitt intresse för öl och ölkultur sedan många, många år tillbaks.

Här i US and A är jag en 'nobody' ur Ölkulturell synvinkel. Även om jag alltid försöker sprida ölkultur av gammal vana (och det fungerar väldigt bra på 'gräsrotsnivå') så ekar min röst tämligen ohörd i andra sammanhang än mina kollegor, vänner och familj.

Om jag tillsammans med mina vänner från Ölsällskapet Humulus Lupulus i Sverige skulle säga att jag tycker att Öl X smakar förfärligt så vet jag att mitt omdöme skulle betraktas med den långa erfarenhet som jag delar med mina kollegor och de skulle tycka som jag eller kanske att jag har fel men ändå förstå, för vi har provat öl tillsammans över 23 år.

Jag har haft förmånen att stifta bekantskap med en lokal ölvetare, John the Beersnob. Han har ett nyhetsbrev som innehåller den bästa information som man kan få som Ölfantast i centrala Arkansas. Han vet alltid först vilka nya öl som är släppta och var man kan hitta dem. Han leder ölprovningar på olika restauranger i Little Rock och är förmodligen den största Öl-auktoriteten här i Little Rock med omnäjd.

Jag har pratat med honom ett antal gånger och senaste ölmiddagen satt jag bredvid honom och vi pratade om ett öl som han höjt till skyarna som ett av de bästa öl som någonsin producerats, Goose Island Bourbon Stout.

Själv så har jag haft oerhört svårt för detta öl, vilket till viss del förvånar mig. Det finns inte många öl som jag baxnat inför när det gäller beska, fyllighet, styrka osv. Men just denna Gooose Island Bourbon Stout är något som förvånat mig själv i och med att jag kan inte alls finna något bra i den. Jag tycker den är en ölhybrid som närmat sig träskmarkerna när man inte vet om det är öl eller vin.

Det finns åtskilliga öl som är kraftigare i smak, mörkare (skulle kanske säga svartare), fylligare, osv som jag fortfarande tycker om ur ölperspektiv. Exempel på detta är 'The Beast', 'Mephistopheles', 'Hog heaven' etc från Averys brewing. Jag kan dock inte finna mycket förmildrande omständigheter kring Goose Island Bourbon Stout trots att jag ÄLSKAR det mesta som kommer från det bryggeriet. Deras IPA är en av mina absoluta favoriter.

När jag berättar för Little Rocks beer snob #1 att jag inte alls tycker om G.I Bourbon Stout så vet förstås inte han att jag har provat öl i 23 år och sågat ytterst få öl som tillverkats med kvalitet syfte. Självklart tror han som jag själv skulle ha trott om någon som provat Chimay Blå, Sierra Nevada Torpedo IPA etc, och sagt att de inte tyckte om det, att de är noviser i fråga om öl och att det tar år att utveckla en sofistikerad smak för öl.

Nåväl, jag kan säga att Goose Island Bourbon Stout 'Inte alls smakar som öl' och att Jim Koch (Samuel Adams) är en konstig figur som trots att han har resurserna , brygger öl som smakar som Bud, Coors, Michelob förutom hans extrema exempel som de flesta inte kan köpa för att de kostar flera tusen kronor.

Goose Island Bourbon sucks and Samuel Adams does not have a single beer that a beer lover wants to drink.

Nu är det sagt. Vad tycker ni?

Sol inne - Sol i sinne!

Igår provade jag Summer Sun från Williams Brothers Brewing igen och den är verkligen en trevlig sommaröl. Denna öl är ju ingen nyhet direkt men denna gång förde jag anteckningar under provningen också.
Omgående ser man ett normal-tjockt skum ovanför en relativt ljus kopparfärgad öl.
Doften har en tydlig maltkaraktär med fruktiga undertoner. Lite fox-kola (citron) kan skönjas.
Smaken är väldigt frisk och fruktig och har en tydlig brödighet. Beskan är reltivt kort och lämnar inga bestående intryck. På det hela en ganska angenäm sommar-ale! Skulle funka bra som "gräsklippar-öl" faktiskt, eller en varm afton när man vaktar grillen.
Okej, det finns många som har en roligare karaktär, men det finns också många som smakar sämre.
Får nog lova att säga att detta är 7 av 10 i betyg.
Angenäm men utan större personlighet.

Krönleins kan fortfarande leverera.

Befinner mig fortfarande vid sommarstugan i Ängsholmen, en liten Mälarvik strax utanför Eskilstuna. Efter  en dag fylld av motion och upptäcks-promenader satte jag mig nu ner i den tidiga kvällssolen för att prova en ny öl. Jag hade naturligtvis försökt hitta något som skulle passa in i miljön så det fick bli Halmstad Sommar Lager från Krönleins Bryggeri.
Studerar man glaset så kan man konstatera att denna öl verkligen är ljust gul med ett vitt, storbubbligt skum.
Doften är lite päronestrig och parfymisk och leende kan jag konstatera att Krönleins hussmak sitter kvar - den parfymiska delen! Djupare ner i glaset hittar man en tydlig maltdoft med lite söta toner.
Smaken är ganska torr och lite brödig. Beskan är relativt påtaglig och hänger kvar i gommen en stund. Eftersmaken har tydliga drag åt knäckebröd och majs. Etiketten avslöjar att ölet ska innehålla halländsk fläder men den var så väl dold att jag inte kunde fånga den. Möjligen att den friska smaken skulle ha sitt ursprung i flädern, men som sagt, det var inget man associerade till. Som den sommarlager detta ska vara så får jag lov att säga att den överraskade mig. Denna var välbalanserad och frisk, precis som den utger sig att vara. Ingen modern lager med amerikansk humle eller som på annat sätt kan mäta sig mig lageröl från svenska mikrobryggerier som Sigtuna, Oppigårds, Eskilstuna Ölkultur eller Dugges. Ganska anspråkslös men passar utmärkt vid grillen eller efter en varm dag på badstranden
Betyg 6 av 10

Kalla mig gärna för sur, men jag blev glad till slut.

Jag hade redan planerat att vi skulle avsluta midsommarafton med att prova Nils Oscar Sorachi Blonde så framåt midnatt åkte den fram och vi började sniffa och "sippa" i glasen. Min första reaktion efter doftandet var att här har vi en typisk belgare med inslag av koriander, surdeg och vete.  Smaken ger vissa inslag av citrus och lite söt frukt. Jag tyckte att det var lite för spritsig och spretig i sin karaktär. Personligen tycker jag att denna är lite för söt och har en alldeles för klen beska. För de som tycker om denna öltyp, eller belgiska öl i allmänhet kan jag föreställa mig att de tycker denna är ett trevligt sommaralternativ. För mig klarar den inte av "hypen" och jag förstår inte alls vad som var så speciellt med den, förutom den snygga flaskan då. Lägg där till att jag fortfarande har svårt för att älska "suröl". Vad jag förstår på de flesta, som tycker om denna öltyp, så var den lite för klen.
Betyg 5 av 10

Nej, skam den som ger sig. Jag hade ju längtat efter en fin avrundning av denna midsommarafton med en härlig ölupplevelse så fram med en DuganA IPA från Avery istället. Väl i glaset har vi en härligt, grumlig aprikosfärgad vätska som pyr av aprikos- , persika-  och citrusdofter över glaskanten. Man anar en lite mer trögflytande vätska när man snurrar på glaset och ser den lite sirapsliknande konsistensen. Så här lång påminner den väldigt mycket om en DIPA eller Imperial IPA faktiskt. 
Smaken lämnar ingen oberörd heller. Känner hur ett leende sprider sig i ansiktet och faktisk även hur jag blir lite varm i hela kroppen. En mäktig parad av citrus, grape och aprikos radar upp sig framför både näsa och mun. Känslan i munnen är sammetslen och jag tycker att alkoholen är väl dold. Nästan så att jag skulle påstå att denna är lättare att ta till sig än AleSmith IPA. Beskan är påtaglig men ganska kort, i detta avseende skulle jag påstå att den påminner om en amerikansk pale ale istället. För att fatta mig kort, så är detta en väldigt trevlig öl och jag fick min avslutning och kunde känna mig nöjd.
Betyg 8 av 10

Några öl-recensioner, utan omskrivningar!

I fredags var jag på Eskilstuna Ölkultur för att prova premiären av Artos Moderna Lager, som jag skrev om härom dagen. När jag ändå var där tänkte jag passa på att prova en del andra öl också som jag missat.
Först ut blev alltså denna moderna lager. Efter en studie av innehållet i glaset kunde jag konstatera att färgen var gyllengul och att skummet var vitt och kraftigt. Efter att skummet lagt sig syntes tydliga draperingar. Doften var väldigt frisk och hade tydliga inslag av citrus och mandarin. Smaken var även den väldigt frisk och munkänslan var lagom sprudlande. Beskan var kraftig och efterbeskan var lång och balanserad. Efter halva glaset urdrucket återfanns doftnyanser av malten och tydlig brödighet. En angenäm lager som jag självklart skriver under på att den kändes modern. Ligger i linje med St: Eriks Pilsner-serien tidigare i år men med en fylligare kropp och en smak som sitter kvar längre. Betyget hamnar på 7 av 10.

Nästa öl blev Dugges Celebration (vet inte om årets version ska klassas som en India Pale Ale, IPA, eller en American Pale Ale, APA) en ale av amerikanskt snitt skulle jag vilja påstå. Denna ale bryggdes första gången i samband med deras 2-årsjubileum och var först en IPA men i nästa version en APA. Färgen var vackert kopparfärgad och skummet var obefintligt. En otroligt kraftig doft av aprikos sipprar upp från glaset. Efter den första klunken infinner sig känslan av aprikoskräm och tydliga inslag av Dugges hussmak, om den kommer från deras jäst eller bryggverk låter jag vara osagt, någon som vet? Ett visst rökigt inslag kan skönjas. Både doft och smak erbjuder också en tydlig blommighet. Som oftast blir man inte besviken på Dugges produkter. Speciellt inte då det handlar om IPA eller APA. Betyg 7 av 10.

Sist ut blev det en Mikkeller Green Gold IPA.  En amerikansk IPA av det tyngre gardet skulle jag vilja påstå. I glaset syns ett grumligt, mörkt kopparfärgat öl med ett härligt tjockt skum i svag nyans av orange. Smaken är tydligt parfymisk med kraftiga inslag av aprikos, grape och nyanser av passionsfrukt. Smaken erbjuder en kraftig beska med inslag av aprikos, grapefrukt och tallbarr. Konsistensen är något oljig och ger en viss "tvålig" karaktär. Mikkeller har ånyo tillverkat en mycket lyckat IPA och det känns som att förtroendet är återupprättat efter den tidigare Mikkeller 1000 IBU-provningen vi gjorde för några veckor sedan. Visst är det skönt när man provar goda öl! IPA gör en lycklig och jag kan ana vad Mikkeller menade med titeln på denna öl...Humle, det ÄR ett grönt guld! Betyg 8 av 10

Moderna tider på Eskilstuna Ölkultur

Idag firas bryggare Arto födelsedag med premiär av hans egna brygd - Artos Moderna Lager - på Eskilstuna Ölkultur. Hans egen beskrivning av ölen ser ut så här:

"Artos moderna lager är en ljus lager på 5.8 procent med mycket karaktär av generösa humlegivor. Pilsnermalt med en liten dos munchnermalt och ljus karamellmalt ger en vackert gyllengul färg. Ovanpå en kraftig bottenbeska samsas det eleganta tjeckiska Saaz-humlet med en dos med amerikansk Cascade-humle i en skön förening som ger en både kryddig och fruktig smak och doft."

Utöver detta så har de också en hel del nyheter på flaska, bl.a. tre nya öl från det amerikanska bryggeriet Tomas Creek Brewery.

• Appalachian Amber, 5,5 ABV, 0,35 l Tomas Creek Brewery, USA
• Class Five IPA, 5,5 ABV, 0,35 l, Tomas Creek Brewery, USA
• Deep Water Dobblebock, 6,2 ABV, 0,35 l, Tomas Creek Brewery, USA

Kanske är det dags för att avlägga besök på Eskilstuna Ölkultur i eftermiddag.

Seeyoulator

Ännu ett öl i Boulevard Brewings smokestack serie. Baksides etiketten förtäljer att detta är ett öl av dubbelbock typ som brukade bryggas på munk kloster. Ofta i samband med att en munk gått hädan så bryggde hans munkbröder en dubbelbock och gav den ett namn som hedrade den munk som gått till de sälla jaktmarkerna. Namnet slutade oftast då på ...ator. (Mest känt kanske sorten Salvator är). Därav namnet på denna dubbelbock, Seeyoulator, eller 'See you later'



Här har vi en mycket mörkare brygd än Tank 7 men den är dock transparent när man håller upp den mot ljuset. En stor fyllighet med lätt kvarhängande sötma. Balansen mellan sötma och beska är så lika att det inte går att säga att det är antingen ett sött eller beskt öl. Lite Chimay känsla finns det här men smaken är fylligare än i den beligiska varianten. Banan doft finns även i denna brygd som dessutom är lagrad på cederträ.

Det är intressant att dricka denna typ av öl någon gång då och då. Jag tycker inte att den passar speciellt bra som vare sig mat öl eller sällskapsöl. Den höga maltigheten borde ju passa bra med mat men beskan i kombination med den höga alkohol halten gör den svårparad med de flesta maträtter tycker jag. Vad dricker man helst Dubbelbock till?

Tank 7

Första gången jag provade Tank 7 från Boulevard Brewings Smokestack series var på Khalils Pub i Little Rock där de hade den på fat. Min reaktion då när jag inte hade en aning om vad detta är, var att det var en uppfriskande, smakrik men relativt lättdrucken öl som passade både med mat eller som sällskapsöl.



Nu när jag har inhandlat lyxflaskan på 75 cl med champagnekork så står sig det första omdömet rätt väl. Nu vet jag dessutom att de klassificerar denna öl som 'Farmhouse ale', dvs det är inte definitivt om detta är av typen Saison eller Biere de Garde, en skillnad som är nästan omöjlig att dra efter mina efterforskningar.

När jag nu kan prova den hemma så hittar jag lite nya dofter som jag inte upptäckte på puben. Jästestrar och banan finns där. Det har en stor fyllighet och en kvarhängande beska men det är inte svårdrucket. En törstsläckare en het sommardag efter att dagens arbete är avslutat. Kanske var det så man resonerade i bondgårdarna i norra Frankrike och södra Belgien då denna öltyp brygdes. Med tanke på dess styrka så somnade nog bonden in rätt så gott efter törstsläckningen.

Det var sannerligen drag i Dragets Kanal

Sitter i den sena eftermiddagssolen, arbetsveckan är över och "arbetshelgen" startar. "Det är mycket nu!" som man brukar säga. Jobb, födelsekalas, studentplanering, justering av trädgården inför sommaren och massor av idéer till bloggarna. Så, för att komma in i rätt stämning, tog jag fram en Dragets Kanal Dubbel IPA (11752) från Nynäshamns Ångbryggeri.

Skummet i glaset var fast och lite gul-vitt. Färgen på ölen var kopparfärgad. Dofterna som sipprade upp från glaset gav associationer till en fruktmarknad i Marrakech. Söta frukter, citrustoner, apelsin-cest och farinsocker. 


I bakgrunden kunde även inslag av pumpernickel hittas. Efter ett par klunkar samlades ett lika brett smakregister med inslag av söta exotiska frukter, russin och salmiak. Malttonerna var också väldigt tydliga. Smaken gav en ganska kort beska med viss restsötma. Alkoholhalten på 7,7 var mycket väl dold.
Detta var sannerligen en trevlig Dubbel IPA, gemytlig och med ett underbart brett doft- och smakregister. Beskan var som sagt kort men efterbeskan dröjde kvar dessto längre. Efterbeskan och inslagen av apelsin gör att man tänker på bitterheten i en engelsk apelsinmarmelad. När jag doftade i det nu tomma glaset kände jag mig i det närmaste besviken över att flaskan var så liten…innehållet tog slut alldeles för fort. 
Betyg 9 av 10 

Sigtuna South Pacific Pale Ale - modifierad Easter Ale!

Sigtuna South Pacific Pale Ale är en något modifierad Sigtuna Easter Ale. Det är fortfarande en Amerikansk Pale Ale (APA) och innehåller de intressanta Nya Zeeländska humlesorterna Motueka (som ej var med i Easter Ale), Pacific Gem och Riwaka. Den har också humlats på ett annorlunda sätt jämfört med Easter Ale. Nog om detta, Easter Ale var trots allt en succé i påskas så det lovar gott.
Upphälld i glaset får den ett kraftigt skum som har dofter av mögelost och filmjölk!? Färgen är något gyllen. Omgående känns tropiska frukter och de typiskt fruktiga humleinslagen i doften. Efterhand känns även en nyans av aprikos. Smaken är också den ganska fruktig och till en början  lite söt. Efter kommer en härligt lång beska. Man kan även känna toner av mango.
Totalt sett tycker jag denna öl är lite estrig men har tydliga karaktäristika från både humle och malt.  En klart godkänd sommaröl som kommer att uppskattas för dess törstsläckande karaktär (för den har lite tunnare kropp än vad vi är vana vid från Sigtuna) och jag tyckte nog bättre om den nu än i Påsk-versionen. Fruktig och en lång skön efterbeska. Jag är övertygad om att denna blir en storsäljare i sommar!
Betyg 7 av 10


(Nu väntar jag bara på Sigtuna Red Ale, som lär påminna om Sigtuna Röd Påsk, vilken för mig var en av årets bästa öl!)

Jag hålls med slåttern...

Tänkte att jag skulle ge ett lite mer fylligt omdöme om Oppigårds Slåtteröl i kväll. Denna ljusa lager har av flera oberoende källor ansetts vara en av de mer tunna produkterna från Oppigårds och inte alls lika humle-fruktig som de vi är vana vid att Oppigårds öl brukar vara. Sekunderna efter att jag hällde upp denna öl och sedan doftade i glaset så kände jag faktiskt uns av svavel, vilket skulle kunna tyda på dåligt utjäst öl. Doftförnimmelsen direkt därefter gav en del päronestrar och smörkola. Efter den första klunken konstaterar jag att denna öl har en mycket framträdande beska som sitter i länge. Efterhand känns en viss restsötma med en tydlig maltkaraktär. I bakkant anas en fruktig ton.
På det hela taget en öl som är lätt att ta till sig och som har en stadig och lång beska. Påminner lite grann om en Pils faktiskt, kanske beror detta på den tjeckiska humle som använts. Ett mycket gott alternativ för er som vill byta ut en Staropramen mot något fräscht, svenskt!
Betyg 7 av 10

Smygpremiär för Nils Oscar's Sorachi Blond!

Nils Oscar smygstartar med att erbjuda Sorachi Blond på fat på ett antal krogar runt om i landet. Ölen kommer att presenteras den 27:e maj på följande ställen:
STOCKHOLM
Treskillingen
19 Glas
Oliver Twist
Järnet matsal & bar 
The Bishops Arms Bellmansgatan
The Bishops Arms Vasagatan
LINKÖPING
De Klomp
NORRKÖPING
Black Lion Inn
ÖREBRO
The Bishops Arms

Nils Oscar har dessutom lovat att ha folk på plats på krogarna i Stockholm mellan kl 17.00-19.00 ungefär. Sorachi Blonde har säljstart på Systembolaget den 1:a juni.
Så ni som har möjlighet vet var ni ska vara den 27:e!

Råg på råg

Boulevard brewings lyxserie, 'The Smokestack series' presenterar denna Rye on rye. Har faktiskt haft denna liggande i kylen ganska länge och varit spänd på att prova den. Det skall vara en av de bästa i Smokestack serien.



Ett mäktigt skum byggs upp i glaset när jag slår upp ca en fjärdedel av flaskans innehåll i mitt provglas. Doften är mycket spännande med inslag av sherry, fikon och russin. När man snurrar den i glaset för att frigöra dofterna så skummar den upp igen med en vacker skumkrona.

Smaken är komplex. Sherry doften omvandlas snarare till whisky i smaken med en kvarhängande bitterbeska. Detta är en mycket ovanlig öl. Har nästan svårt att analysera den med alla starka smaker som slår emot mig.

Jag läser att endast 10.000 flaskor tillverkades av detta öl men det är inte helt korrekt för etiketten på min flaska säger att den som jag dricker är nr 252 av 12148 producerade. Kanske skulle jag ha sparat min flaska eftersom jag verkar ha fått tag på en av de absolut första i produktionen. Rye on rye ligger i den övre prisklassen med $13 för en flaska i vinstorlek men jämfört med andra öl som säljs för detta pris så tycker jag att jag fick mycket öl för pengarna. Det enda jag saknar är en ölbroder att bekräfta storheten i detta öl med. Men jag får ju dock dricka mer av detta fantastiska öl.

Det här är ett njutar öl. Tror inte att jag skulle servera det till mat pga av dess starka smaker och exklusivitet. Detta är ett 'efter middagen' öl som njutes eftertänksamt. Jag ger detta öl 9 av 9 möjliga totalpoäng på Humulus Lupulus skala. Man kan nog inte göra öl så mycket godare än så här. Det finns dock flera som landar på 9 av 9 men jag kan med gott samvete foga Rye on rye till den skaran.

En halvmeter Öl

Igår var jag mer eller mindre tvungen att besöka Eskilstuna Ölkultur. Dels var det premiär för 3 nya ölsorter och dels visste jag att jag missat två tidigare öl, Annas Red Ale och Hällby Hefe. Alltså var det sammanlagt fem oprövade sorter och det var precis så många som man behöver för att prova "en halv meter öl". 


En halv meter öl är en träplanka med hål för fem mindre glas, ett perfekt koncept för den som inte kan bestämma sig och inte vill beställa in fem halvlitrar. Så till innehållet på min "halvmeter"; Hällby Hefe, Tumbo Tysk Pils, Annas Red Ale, Munktell Exportöl samt Gamla Linköpings Porter.

Tumbo Tysk Pils var ljust halmgul i färgen. Doften var ganska maltig och svag och humledoften var obefintlig. Kolsyran var mycket låg och förutom den utpräglade maltsmaken kände jag långt bak i smakregistret en uns av päron. En ganska välbalanserad beska med lång efterklang. Ingen spektakulär öl på något sätt, vilket inte heller var tanken, utan en lättdrucken törstsläckare helt enkelt. 
Betyg 6 av 10.

Nästa öl blev Munktell Exportöl. Denna ska vara inspirerad av gamla recept från Munktells bryggeri men jäst den som en ale istället för lager.
Färgen är mer gyllengul och doften har en mycket kraftig maltighet. Mjuk munkänsla och bra kolsyra. Jag tycker att denna ale känns lite som en klassisk brittisk ale trots att den ska påminna om en klassisk svensk pilsner. Tydliga inslag av bröd och i bakgrunden hittade jag en ton av arrak. Totalt sett en ganska trevlig ale, om än ganska anspråkslös.
Betyg 7 av 10

Tredje ölen "på plankan" blev så Hällby Hefe, en tysk veteöl. Doften är karaktäristisk för veteöl men med en kraftig rökighet. Mjuk och len med ganska låg beska. Efter några klunkar hittar jag toner av melon, och sen plötsligt infann sig även banandoften. Kunde inte känna den tydliga kryddnejlika-doften som ska finnas där. En väldigt lättdrucken veteöl som förmodligen blir mångas favorit under sommarkvällarna.
Betyg 7 av 10


Så återstod de två öl jag hade störst förväntningar på. Fjärde ölen ut blev Annas Red Ale, en riktig humlebomb. Detta hade jag inte väntat mig alls, kanske för att jag missat denna öl och för att jag även missat att den är humlad med Amarillo. Det speciella med denna ale är att den har bryggts med hop-bursting-teknik (ett speciellt sätt att humla ölen på).
Doften är enormt fruktig och blommig med stora inslag av passionsfrukt och citrus. Man kan faktiskt känna lite mango och aprikos också. Smaken är alldeles ljuvligt fruktig och beskan är både rund och balanserad. Efterbeskan ligger kvar länge och väl men är definitivt inte torr.
Jag bugar för bryggaren för att han la ner så mycket kärlek på denna öl för detta var det bästa som bryggeriet har skapat tror jag, delat plats med Torshälla Dubbelbock i alla fall. Här har ni en given konkurrent till Oppigårds Summer Twist och även deras Amarillo Spring.
Betyg 9 av 10

Sist ut blev det porter, närmare bestämt Gamla Linköpings Porter. Denna porter har beställts av Bishops Arms i Linköping och de har även deltagit vid tillverkningen. Efter de första sniffarna i glaset så påminns jag först om Mikkellers Black Tie, fast en tunnare variant. I doften hittar vi läder, kaffe, choklad och kraftig rökighet. Rökigheten är så pass stark att man skulle kunna tro att den lagrats på whisky-fat (men det har den inte). Smaken ger, förutom rökighet, även lite sand och örter. Denna öl är inte heller så där sötsliskig som det kan bli med porter utan snarare lite torr. Efterbeskan finns där och ger tillsammans med torrheten en viss bitterhet. Detta var sannerligen en oväntad upplevelse och den ligger inte långt ifrån Dubbelbocken i betyg.
Betyg 8 av 10

Premiär för 3 nya öl på Eskilstuna Ölkultur

I morgon är det tok-många nyheter på Eskilstuna Ölkultur. Hela tre nya sorter och beskrivningarna ser ut så här enligt Eskilstuna Ölkultur själva.

Tumbo tysk pilsner

Tumbo är en mycket ljus lageröl i tysk stil på 4.8% bryggd enbart på pilsnermalt. Tumbo är torr och väl utjäst och har en frisk och ren smak av spannmål från malten, och i princip ingen humlearom. Humlet i form av Magnum och Hallertauer ger sig till känna i smaken och som en lång och ganska kraftig efterbeska. En törstsläckare i värmen som förhoppningsvis kommer snart.    

Munktell exportöl 

Munktell export är en lättsam ljus ale på 5.3 %.  Ölen är bryggd på pilsnermalt, ljus karamellmalt och melanoidinmalt som bidrar med  lite färg och karaktär. Vi har använt traditionella tyska och tjeckiska humlesorter i form av Magnum för beska, Hallertauer Tradition för smak och Saaz för arom. Ölen har tagits fram i nära samarbete med Munktellmuseet där vi tagit inspiriation från gamla recept med dem skillnaden att vi jäst den som en ale och inte som en lager. Ölet finns endast att tillgå i Munktellstaden.

Ölen i Munktells bryggeri från 1854 kunde ha smakat ungefär så här. Johan Theofron Munktell tillverkade Sveriges första lokomotiv "Förstlingen" 1853. Samtidigt påbörjades bygget av Munktells bryggeri vilket 1854 stod klart för att leverera ett gott öl till de anställda som ett alternativ till brända och destillerade drycker. Männen i Eskilstuna drack på den tiden i genomsnitt 2,7 liter brännvin per vecka vilket hade negativ inverkan på produktion och kvalitet samt också arbetarfamiljernas ekonomi. Genom att signera ett kontrakt att de skulle avstå från brännvin erhöll arbetarna gratis öl under arbetet. Resultatet blev det önskade, ökad produktion och kvalitet samt att familjen hade pengar kvar till mat även i slutet av löneperioden. 

Gamla Linköpings porter

Gammal Linköpingsporter 'GLP' är en mjuk och fyllig starkporter på 6.5% som är beställd av Bishops Arms i Linköping och vi säljer emellanåt något fat i vår egen medlemspub. GLP är framtagen i nära samarbete med Bishops medarbetare i Linköping som är mycket kunniga och intresserade. GLP är bryggd på pilsnermalt, caraaroma, melanoidinmalt och  två sorters chokladmalt. För humlegivorna har vi uteslutande använt det det nyazeeländska humlet Pacific Gem. GLP har en initial doft av kaffe och torr choklad. Smaken är maltig och karamellig som övegår i en mjuk och söt och fyllig avslutning som balanseras av en tydlig beska. En öl att sitta och smutta på länge länge. Pröva gärna smaksensationen att njuta den tillsamman med en bit choklad!

Så bege er till Eskilstuna Ölkultur i morgon och var med på premiärerna….

Mile high Barley Wine Ale

Nästa deltagare i Samuel Adams Longshot serie är 'Mile high Barley Wine Ale'. Jag tror att det första 'Barley Wine ale' som jag provade var från Youngs Brewery i London under ett makalöst bryggeri besök där 1992. Vi 4 från ölsällskapet Humulus Lupulus blev mottagna som kungar och behandlade som sådana också under våra 4 timmar med Youngs fantastiska personal. Bland de öl vi provade och som de skänkte oss efter besöket var Old Nick Barley Wine ale. Som en relativt ny ölprovare var just den öltypen lite svår att acceptera. Idag tycker jag att Old Nick från Youngs brewery förmodligen är en av de bästa Barley wines som jag har druckit.



Här har vi dock en amatör från New Mexico som har kokat ihop en Amerikansk variant på denna ölstil. Doften är inte alls lika påträngande söt som i Old Alen som provades tidigare, Snarare är den något återhållen men med lite av jästig, siraps liknande arom.

Smaken är dock inte alls söt vilket är postivt. Snarare är smaken torr men med en rejäl beska. Old Ale och Barley vine kan ligga nära varandra i smaken eftersom de båda tenderar till att bli lite söta i smaken. Därav finns dock inget i denna Barley vine som snarare ligger närmare en IPA i smaken. Beskan är dock mer bitterbeska än aromabeska.

Jag är inte en stor fan av Samuel Adams produkter idag. Jag tycker de är för maltiga för min smak. Dessa longshots tycker jag dock hör till det bästa som bryggeriet har presterat. Eller har de? Det är ju amatörbryggares alster.

Samuel Adams Old Ben Ale

Samuel Adams verkar ha gjort det till en tradition att låta amatörbryggare deltaga i en tävling som resulterar i att SA bryggeriet lanserar deras alster om de är rikigt bra. Man kallar detta Samuel Adams 'Longshot'

I år består 'Longshot'-sexpacket av 2 stycken 'Lemon Pepper Saison', 2 stycken 'Mile high Barley Wine Ale' och 2 stycken 'Old Ben Ale'

Det sistnämnda är ett öl i English Old Ale style men bryggt av en amerikansk amatörbryggare.




Ölet är mörkt kopparfärgat med kvarhängande skum. Doften är söt, lite nötaktig. Smaken är väldigt söt men inte kompakt sötma. En befriande beska tvättar bort den första socker chocken. 9% alkohol är högt och man undrar hur de kan dölja den så väl. Det här är ingen ölstil som jag är överdrivet förtjust i men om jag måste dricka den så föredrar jag att den smakar som denna öl. Gång på gång tycker jag att det bevisas att USA är det ledande landet i världen i ölkultur. Ölsorter som jag inte tycker speciellt mycket om från sina ursprungsländer smakar oftast väldigt bra i Amerikansk hantverkstappning.

Sigtuna Sommar Wit - Vitt eller Svart

Regnet öser ner utanför fönstret. Mitten av maj månad och sommaren känns väldigt avlägsen med sina 12 grader på termometern. Känns ju då lite konstigt att sitta med en kandidat till sommarens bästa öl i handen.
Sigtuna Sommar Wit är en grumlig, något mörk halmgul öl med tydlig jästfällning. Doftminnet får sig ett spratt när jag sniffar och känner en tydlig svaveldoft, förnimmelser av för kort lagrad Slovakisk Pils gör sig påmind. Strax därefter kommer dofter av skumbanan och en viss syrlighet. Inslag av örter.
Smaken har en tydlig veteton och en frisk ton av citron. Eftersmaken är påtagligt maltig. Överlag en ganska tydlig wit-karaktär, lite citrus-aktig och genomgående balanserad. Kan mycket väl se denna som en törstsläckande sommaröl om man gillar denna öltyp. Sigtuna fortsätter att övertyga i sina brygder och lyckas i denna skap något som passar väl till grillade fiskrätter i sommarvärmen.
Betyg 8 av 10

Sakta flyter Donau...

Rakt igenom Bratislava flyter den…brun och sörjig. Motsatsen till Donau måste vara Bratislavas öl, för den flyter raskt och frisk överallt. Under vårt besök till Bratislava hann vi med 2 lokala bryggeri-pubar, 10-talet pubar samt en hastig inventering av öl-utbudet i matvaruhusen.

Inledningsvis besökte vi bryggeripuben Bratislavsky Mestiansky Pivovar, grundad 1752. Helt nyrenoverade lokaler, sparsmakat och modern inrett. 

Efter en kort rundtur fick vi prova deras egen Bratislavsky Leziak. En grumlig vätska med ett kritvitt, kraftigt skum. Första sniffen i glaset gav en påträngande svaveldoft, vilket tyder på att det lagrats för kort tid. Nyans av smörkola och en gemytlig munkänsla. Efter denna provade vi Cerna Dvadsiatka, en mörkare och mer maltrostad öl. Översatt tror jag att det betyder "Mörk Tjugo" vilket kan stämma med menyn där det efter namnet står 20. Den kändes betydligt rundare och här återfanns ingen svaveldoft alls. Denna öl var från ett annat mikrobryggeri vars namn jag dessvärre missade.


Nämnas bör också en pub (restaurang) som heter Slovak Pub. En mycket spektakulär pub med ofantligt många rum och en inredning så märklig att man kunde sitta och studera den i timmar.


Under söndagen avnjöts ett antal iskalla Zlaty Bazant på olika uteserveringar i den underbara försommar-värmen. Även om Zlaty Bazant inte är den bästa pils man kan prova så upplevs den ändå som väldigt trevlig när man dricker den i Bratislava, på en uteservering, i den värmande solen.

Nästa dags stora händelse blev besöket på Omamas Shop Cafe. Denna bryggeripub (egentligen är det Richtar Jacub Brewery som är inhyst i Omamas lokaler) hittade vi en dryg kilometer bort från centrum, på en liten oansenlig gata (Sasinkova 19). 


Här var det genuint, nött och gemytligt. En underbart trevlig innergård och en bryggerihund som hälsade på gästerna. Vi försökte prata lite med de glada herrarna bakom disken för att få lite information om deras öl men dessvärre var deras engelska lite för sparsmakad så vi fick nöja oss med teckenspråk istället. 
Vi provade os igenom hela deras fat-sortiment som bestod av 4 sorter, vara två var från ett annat bryggeri. Deras egna hette Jakub(ljus) och Katarina(mörk). De andra två hette Chotebor och Svijany.  De bägge första var båda bättre än de vi provade på Bratislavsky-bryggeriet och av de sista två måste nämnas att Chotebor hade en beska som inte gick av för hackor.  Nästan så att man blev törstigare ju mer man drack…Jakub var för övrigt en riktig "smörkola-bomb".


Det svåraste under hela vistelsen var att hitta mörka, Slovakiska öl att dricka. Därför blev vi smått besvikna när vi på flygplatsen var tvungna att dricka upp några flaskor öl på stående fot (väskorna vägde för mycket enligt Ryan Air's mått) och vi konstaterade att Zlaty Bazant Mörk på flaska smakade alldeles förträffligt och att vi inte hittat denna på fat under hela resan.


Jag skulle nog kunna påstå att ölkulturen flödar i Bratislava, och väl på plats så smakar deras öl alldeles utmärkt. Kvalitetsmässigt håller den nog samma mått som Tjeckisk öl  och kanske kan man hitta en ersättare till gamla favoriter som Kozel eller Bohemia Regent. 
En liten anekdot:

- När Humulus Lupulus besökte Prag 1993 så gjordes ett studiebesök på Staropramen. Vi var alldeles lyriska över deras öl och påtalade ett flertal gånger att de måste försöka exportera detta till Sverige. Tre månader senare fanns Staropramen att köpa på Systembolaget! Så kanske hittar vi nått nytt från Slovakien till hösten ;-)